Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Göteborg som ett avsnitt i Simpsons

LIVSFARLIGT. Det nya vattenspelet vid Nedre Götaplatsen är livsfarligt för barn. Foto: Trafikkontoret
Hade detta varit ett Simpsons-avsnitt hade Mr. Burns ssatt fingertopparna mot varandra och viskat "Eeeeexeeeeellent".Foto: AP FOX
The Simpsons hade känt sig hemma.Foto: / TVBOLAG

Hanteringen av det nya vattenspelet hade kunnat vara ett avsnitt av "The Simpsons".

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Det hade varit hysteriskt roligt om det inte var så tragiskt, ja, potentiellt livsfarligt. Ett havererat lokalt landmärke som blir till en dödsfälla för små barn, en vacker trafikfara i porlande, förförisk skrud, en attraktion som lockar till besök för att se om det verkligen kan vara så tokigt som det beskrivs i medierna. Ett varnande skolboksexempel på hur kommunal projektering inte bör gå till.

 

Vi pratar om vattenspelet och tillhörande trafiklösning vid "Nedre Götaplatsen" i Göteborg, en fallen monolit likt den i Stanley Kubricks "2001". Bastant, oförneklig, dess svarta massa potentiellt livsfarlig i sin blotta uppenbarelse. Och likt den främmande monoliten i Kubricks mästerverk: ett komplett mysterium, dess syfte försänkt i dunkel.

Historien bakom dess tillkomst har på kort tid blivit snudd på legendarisk redan före det att sista stenen lagts: på GP:s kultursidor avslöjade Mark Isitt i slutet av april en svindlande historia som bara kunnat äga rum i Göteborg. Det är en berättelse om ett nytt landmärke som genomgick flera metamorfoser i den kommunala manglingen, som snabbt blev till en byråkratisk mardröm mellan Stadsbyggnadskontoret och Trafikkontoret, med en Kulturförvaltning som både hamnat emellan och gärna distanserar sig från eländet.

 

Den högra handen visste inte vad den vänstra handen gjorde, och gjorde de det, så ville de knappast skaka hand. Som Isitt skriver (22/4): "Så kan det gå till i Sveriges andra stad. En "rain garden" kan förvandlas till skulptur kan förvandlas till mausoleum kan förvandlas till fontän. Eller vattenspegel, ingen vet riktigt vad som är att vänta. Allt till en kostnad om 30 miljoner kronor."

Slutresultatet: ett monument över Göteborgs dysfunktionella politiska kultur. Eller som en god vän till mig skrev på Facebook: "Göteborgs paradgata har blivit en "hottad" EPA-traktor från Skara", apropå discoljuset som belyser vattenstrålarna.

Men hanteringen av bygget av fontänen har inte bara varit ett haveri i tillblivelsen. Värst är det helt oplanerade resultatet: Trafikkontoret har de senaste dagarna känt sig nödgat att placera ut vakter, eller "värdar" som de gärna kallar dem.

Anledningen: Fontänens placering och utformning har nämligen visat sig vara en veritabel livsfara då barn lockas så av vattenspelet att de springer rakt ut i gatan för att ta sig över och leka. Häxan i sagan om Hans och Greta hade inte kunnat göra det mer effektivt ens om det stått ett stort godishus mitt på "Nedre Götaplatsen". Ett flugpapper för barn mitt i ett av Göteborgs mest trafikerade stråk. En kommunal marknadsförare hade kunnat spinna det på följande sätt: "en total barnsuccé!" Ja, det är snudd på dödskul.

 

Fontänen eller vattenspelet eller den där upphottade EPA-traktorn påminner om alla tokigheterna i den klassiska, animerade tv-serien "The Simpsons". Vakternas, förlåt värdarnas, gula uniformer hade lika gärna kunnat vara några av de gultintade karaktärerna som befolkar staden Springfield. "The Simpsons" hade lika gärna kunnat utspela sig i Göteborg. Den hjärtliga ironin, den lakoniska sarkasmen och det folkliga tilltalet är en spegel av vad man som medborgare får finna sig i rikets andra största stad. Och det finns ett speciellt avsnitt jag kommer att tänka på kring hela Fontängate.

I början på 1990-talet jobbade den välkände komikern och talkshow-värden Conan O'Brien i manusrummet för "The Simpsons". Han kom att skriva ett av de mest älskade avsnitten någonsin, "Marge vs. The Monorail" i inledningen av sin karriär.

Mamman i Simpson-familjen, Marge, kämpar mot byggandet av en ny monorail då hon fattar misstankar att den kommer leda till katastrof (eventuella liknelser med Västlänken är oavsiktligt).

 

Projektet visar sig bli ett monumentalt haveri, och medan avsnittet är på väg att ta slut avslutar Marge med att hon är glad att tågbanan var det sista vansinnesprojekt som Göteborg, förlåt Springfield, någonsin gav sig in på. Ja, förutom den där skyskrapan som byggdes helt av glasspinnar. Och det där gigantiska förstoringsglaset som startar bränder över hela Göteb.. Springfield. För att inte nämna "The Escalator to Nowhere", rulltrappan som sträcker sig upp i skyn och som folk åker upp i och faller raka vägen ner ifrån när de väl nått toppen.

Att kommunikationen mellan stadens tre förvaltningar misslyckats så till den milda graden att det nu behövts placeras ut vakter kring fontänen är inte bara ett institutionellt tillkortakommande, det är lika mycket ett tidstecken som det är ett politiskt misslyckande. Göteborgspolitiken har nu fått ett ofrivilligt monument rest till sin ära, fullt synligt för envar. Det bristande politiska ledarskapet i Göteborg synliggörs genom att dess institutioner ägnar sig åt interna maktkamper och prestigekrig. Det är, som de gulvästade figurerna vid vattenspelet visar, potentiellt livsfarligt.

 

Hade detta varit ett Simpsons-avsnitt hade Mr. Burns suttit bakom sitt skrivbord, satt fingertopparna mot varandra och viskat "Eeeexceeelllent..." eftersom han antagligen tjänat storkovan på att bygga eländet.

Göteborgs rödgrönrosa politiker bör ges kvarsittning, sättas vid griffeltavlan och likt Bart Simpson i inledningssekvensen tvingas skriva "Vi ska sluta göra Göteborg till Springfield". Om och om igen.