Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Gör upp med rövarfackligheten

Foto: NORA LOREK
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Foto: PEO MÖLLER/KVP/EXPRESSEN

Karl-Petter Thorwaldssons och LO:s engagemang i kexfabriken i Kungälv påminner om den politiska charaden kring Findus nedläggning i Bjuv. Och vi vet ju hur det gick.

"Inte ett enda kex ska flytta till Lettland."

 

Nåja, så lät det inte riktigt från LO:s bas Karl-Petter Thorwaldsson när han i fredagens intervju i Göteborgs-Posten hytte med näven mot norska Orkla Confectionery & Snacks som äger Göteborgs-Kex i Kungälv. Men det hade mycket väl kunnat göra det.

 

Nästan på dagen för två år sedan var det nästan precis så det lät. Men då var platsen för den obscena politiska teatern skånska Bjuv och inte Kungälv. 4 000 människor protestmarscherade. Tal hölls mot att Findus nya ägare Nomad Foods bestämt sig för att lägga ner sin nyförvärvade och toppmoderna fabrik. "Inte en enda ärta ska flytta till Tyskland", skrek Thorwaldsson inför de anställda och deras familjers förtvivlan att förlora sina jobb. Det var en grym lögn som endast gav Bjuvsborna falskt hopp, den sämsta formen av nedlåtande politisk charad.

 

LO-ordföranden var inte den enda som tog sig till Bjuv. Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt höll också hov. Även arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) skakade på huvudet åt ett bolags självklara rätt att göra vad de ville med sin verksamhet. Solidariteten med Bjuvsborna överglänstes endast av vänsterprofilernas tävlan i att inför pressen uttrycka sympati och vrede.

 

Den där aprildagen för två år sedan var det svårt att se om vänstern var mest arga över flytten eller mest glada över tillfället att få posera mot onda "rövarkapitalister". Thorwaldsson torgförde illusionen om att LO på något sätt skulle kunna bortse från den fria äganderätten och tog i så det knakade från fotsulorna: "De är rövarkapitalister som vi ska sätta stopp för politiskt" sade han till SVT Helsingborg.

 

Varför någon skulle vilja fortsätta vara medlem i LO efter ett sådant lögnaktigt och fruktlöst uttalande är oklart. För vi vet ju hur det gick: Findus i Bjuv lades ner. Men i dess ställe har Foodhills tagit över fabrikslokalerna och ska genom ett samarbete mellan näringsliv och akademi skapa ett vinstdrivande center för cirkulär livsmedelsproduktion i världsklass. 

 

Situationen med kexfabriken i Kungälv är inte helt jämförbar med Findus öde i Bjuv. Orkla har ägt Göteborgs-Kex sedan 1994. Det handlar alltså inte om ett bolag som nyligen köpt upp Göteborgs-Kex och utlovat en ljusnande framtid för att i stället chockera omvärlden med en nedläggning. Men principen är densamma: Ett företag överväger att flytta arbetstillfällen från svenska Västkusten utomlands, i detta fall cirka 350 jobb till lettiska Riga. Produktutveckling och ledningen kommer dock fortsätta vara placerad i Sverige.

 

I fredags besökte Karl-Petter Thorwaldsson Kungälv. Till GP sade han även att: "Det är absolut inte för sent att ändra beslutet." Vilket förvisso är sant. Orkla har endast tillsatt en studie där alternativen är att antingen bygga en ny fabrik i Kungälv eller utanför Riga - med uttalad fördel för Riga. Den långsiktiga kostnadseffektiviteten bedöms vara mer lönsam i Lettland. Vilket är föga överraskande, givet den svenska arbetsmarknadspolitiska förkärleken till att inte anpassa lönenivåerna efter behov och konkurrens.

 

Även om Karl-Petter Thorwaldsson inte upprepat sitt populistiska misstag från Bjuv där han gjorde gällande att en nedläggning av fabriken skulle vara möjlig att stoppa, handlar LO:s engagemang i Kungälv mindre om omsorg om de lokala jobben och mer om att hävda relevans för ett LO som är i politisk upplösning. Banden till den parlamentariska grenen inom arbetarrörelsen är starkt urholkade. De senaste åren har de partipolitiska sympatierna bland medlemmar i LO-kollektivet kraftigt förskjutits mot Sverigedemokraterna, även om Socialdemokraterna fortsätter vara cirka dubbelt så populära bland LO-medlemmarna. Den politiska jordbävning som detta innebär har givetvis inte gått varken LO-ledningen eller Socialdemokraterna förbi. 

 

Att Karl-Petter Thorwaldsson engagerar sig mot en företagsflytt till ett annat EU-land spelar givetvis den ökade nationalistiska fåran hos SD-rösterna i LO-kollektivet rakt i händerna. Enligt en sådan logik ska svenska företag som ägs av norska bolag givetvis stanna i Kungälv, inte tu tal om den saken. Den kortsiktiga omtanken är kontraproduktiv - både för LO:s medlemmar och för LO:s politiska existensberättigande.

 

LO har en bitvis viktig roll att spela på arbetsmarknaden. Att agera mot sina medlemmars intressen genom att arbeta mot en modern matchning mellan marknad och anställda torde inte vara ett exempel på ansvarstagande. Att LO engagerar sig i Kungälv handlar givetvis mer om att på ett ytligt plan försöka behålla sin politiska relevans, än att faktiskt ta sitt ansvar som en stark arbetsmarknadspart. Att prioritera dagens debatt före att stärka morgondagens arbetsmarknad riskerar dock mer än bara LO:s trovärdighet.

 

Karl-Petter Thorwaldsson hade fått betydligt mer respekt om han varit ärlig och erkänt att var sak har sin tid, vare sig det handlar om ärtor eller kex. I stället för nedlåtande protektionism, framtidsinriktad samhällsutveckling. Thorwaldsson torde snabbt inse att en sådan approach inte bara skulle gagna LO-medlemmarna långsiktigt, utan även stärka LO. I själva verket berövar LO sina medlemmar från en hållbar framtid genom att motsätta sig förändring. Det är en form av rövarfacklighet som endast kan beklagas. De anställda på kexfabriken i Kungälv ska inte användas som ammunition i LO:s nationalistiska överlevnadsprojekt.  

 

Inte en enda LO-medlem ska behållas i gårdagen. Vare sig i Bjuv eller Kungälv.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!