Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Fortsätt irritera Kina

Kinas uppenbara irritation över den svenska kritiken är ett kvitto på att kritiken biter.Foto: SHUTTERSTOCK
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

Kinas beteende i Sverige avslöjar en nervös och snarstucken diktatur. Kinas förvärv av svenska bolag avslöjar dock också att Kina är mer i behov av Sverige än vad man vill ge sken av.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Om det finns något som diktaturer ogillar mer än något annat, är det när ljuskäglan riktas mot dess förtryck. När det gäller Kina, vars favoritord är ”stabilitet”, visar det sig gång på gång att det är särdeles irriterande för diktaturen när dess grova brott mot mänskliga rättigheter, frånvaro av demokrati och yttrandefrihet, icke-existerande pluralism och förakt mot rättsstat och internationella regler påpekas.

 

I Sverige har den kinesiska ambassaden bestämt sig för att anfall är bästa försvar. 

 

Berättigade frågor om Kinas kidnappning av den svenska medborgaren och tidigare Göteborgaren Gui Minhai har bemötts med lögner och hetska utfall mot svenska medier. Enskilda journalister har fått se sig bli föremål för koleriska utbrott på ambassadens hemsida.

 

Gui, poet och förläggare med verksamhet i Hongkong, kidnappades av vad som troligtvis är kinesiska säkerhetstjänsten från sin semesterbostad i Thailand för fyra år sedan. Förlagsverksamheten som Gui var involverad i publicerade misshaglig litteratur, ofta om partitoppars privatliv i kommunistpartiet.

 

Medan Sverige står villrådigt inför ett egenmäktigt Kina som kidnappar andra länders medborgare, har Kinas ambassadör i Sverige Gui Congyou varit mycket irriterad över den fortsatta svenska uppmärksamheten kring Gui Minhai. 

 

Nyligen fick ambassadören nog av jobbiga svenskar som inte lyder order om att sluta prata om Gui Minhai. Med hot om ”konsekvenser” varnades kultur- och demokratiministern Amanda Lind (MP) från att närvara vid utdelningen av årets Tucholskypris, som tilldelas en förföljd, hotad eller landsflyktig författare eller publicist. I år var det just Gui Minhai som tilldelades priset av Svenska PEN. 

 

Amanda Lind gick självfallet på prisceremonin. Konsekvensen blev att Kina snarstucket satte stopp för kinesiskt och svenskt kulturutbyte. Hot ingår inte i den svenska demokratiska vokabulären.

 

I Sverige har allmänhet och politiker under de senaste åren blivit allt mer uppmärksammade på Kinas agerande och Gui Minhais rättsvidriga fängslande. Den förste av partiledarna som på allvar pratade högt om hotet mot den västerländska demokratin var Ulf Kristersson (M). Hans anförande vid Folk och Försvars rikskonferens för några år sedan är fortfarande det skarpaste som en svensk ledande politiker dristat sig till att uttala om Kina: ”Det är faktiskt en hårfin skillnad mellan att vara öppen för sund kinesisk kommersiell konkurrens – och att naivt låta kinesiska företag verka i Väst utan krav på ömsesidighet.

 

Med egen, mångårig erfarenhet från Kina vet Ulf Kristersson vilka fallgropar som finns i de internationella relationerna och vilka friheter de kinesiska kommunisterna tar sig på vår bekostnad. Därefter har även Kristdemokraterna och Liberalerna vaknat till liv. 

 

I början av veckan skrev Cecilia Malmström (L), avgående handelskommissionär i EU-kommissionen, varnande på debattsidan i Aftonbladet: ”Europeiska företag diskrimineras kraftigt på den kinesiska marknaden, och tvingas lämna ifrån sig patent och teknologi. I Europa går kinesiska företag med varierande koppling till kommunistpartiet och lägger överbud på våra ledande företag och vår kritiska infrastruktur, och underbud på vår upphandlingsmarknad. Dessa bud styrs inte alltid av rent affärsmässiga skäl. Ofta ligger strategiska mål bakom.

 

Mycket riktigt: I en rykande färsk rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, publiceras den första genomgången av kinesiska förvärv av svenska bolag. Sedan 2002 har 51 svenska huvudbolag tagits över av bolag med säte i fastlands-Kina eller i Hongkong, det kinesiska territoriet som nu utkämpar en existentiell kamp mot kommunisterna och som ofta används som bas för bolag som genomför statliga uppdrag i omvärlden. Därutöver listas 14 bolag där kinesiska intressen har förvärvat minoritetsintressen, däribland Geely som investerat 32 miljarder kronor i AB Volvo. 

 

Och shoppingtakten ökar: Majoriteten av de 65 bolagen har förvärvats sedan 2014. 11 bolag har sedan dess gått i konkurs eller övergått i icke-kinesisk ägo. Men, påpekar rapportförfattarna: Det finns troligtvis ett mörkertal gällande förvärv som ännu inte är identifierade. Dessutom ingår hundratals dotterbolag. 

 

De kinesiska förvärven avslöjar att Kina är betydligt mer beroende av Sverige än vad diktaturen skulle vilja erkänna. Samtidigt är handel ett vapen i maktutövningen. 

 

När den kinesiska ambassadören i torsdags besökte Göteborg för en utfrågning vid Utrikespolitiska föreningen, levererade han ett beskt budskap: Sverige ska straffas för sin fräckhet i att påtala att Kina olagligen kidnappat en svensk medborgare.

 – Ingen kan räkna med att å ena sidan skada Kinas intressen och å andra sidan göra stora vinster i Kina, menade ambassadören under sitt besök på Handelshögskolan.

 

I en efterföljande intervju med Göteborgs-Posten sade ambassadören:

 – Den kinesiska regeringen kan absolut inte tillåta något land, organisation eller person att skada Kinas nationella intressen. Vi måste självklart vidta motåtgärder. Den svenska regeringens kulturutbyte med Kina kommer förstås att påverkas. Våra ekonomiska relationer och handelsrelationer kommer också att påverkas.

 

Så talar en diktatur som känner sig trängd. Den uppenbara irritationen är ett kvitto på att kritiken biter. Blottläggningen manar till mer än kritik: Det är inte bara Kina som kan utfärda sanktioner. Samtidigt är irritationen helt självförvållad, som Kina enkelt kan frigöra sig ifrån genom att ovillkorligt och omedelbart släppa Gui Minhai fri.

 

Till dess är det helt i sin ordning att fortsätta irritera kommunistdiktaturen. Bland annat genom att gå in på goteborg.se och rösta på det Göteborgsförslag som en privatperson inkommit med: Att namnge två av Göteborgs nya spårvagnar efter de olovligt fängslade journalisterna och göteborgarna Dawit Isaak och Gui Minhai.

 

Ingen ska räkna med att å ena sidan skada Sveriges intressen och å andra sidan göra stora vinster i Sverige. Inte ens en diktatur i öst.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida