Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Flygoptimist, javisst

Tomas Eneroth (S). Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

VISBY. Infrastrukturminister Tomas Eneroth har tagit Almedalen med storm med sin kompromisslösa flygoptimism. Med honom vid spaken lyfter flygdebatten till nya höjder.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Tomas Eneroth (S) har en tacksam uppgift: Han är infrastrukturminister under den mest intensiva utvecklingsfasen som flygbranschen skådat på kanske etthundra år. 

 

Inför ett grönt och transportmässigt jättekliv är det, trots att man delar Rosenbad med Miljöpartiet, rätt lätt att vara optimistisk inför flygets framtid. Icke desto mindre har det varit en chockerande entusiastisk infrastrukturminister som på minst två olika flygrelaterade programpunkter under Almedalsveckan har delat med sig av sitt evangelium om inte bara industrialiserings- och exportmöjligheterna för det gröna svenska flyget - utan även dess grundläggande betydelse för Sveriges sammanhållning.

 

Som denna lyriska beskrivning av svenskt flyg som yttrades på Västsvenska arenan under måndagen då han kommenterade följande om möjligheterna med elektrifiering och svenskt biobränsle:

 – Låt detta bli flygets paviljong. Låt detta bli flygets del i den permanenta världsutställningen och visa att vi kan, med både övergång till biobränsle, potentiell reduktionsplikt men dessutom med en ökad elektrifiering se till att flyget minskar sitt klimatavtryck. Varför är det viktigt? Jo, för att flyget behövs.

 

Att Tomas Eneroths uttalande inte redan lett till en regeringskris med tokfradgande miljöpartister är något av en gåta.

 

På tisdagen hände det igen. I en tid av nedlåtande flygskam gästade Eneroth flygarenan Aerospace och slog ytterligare en spik i kistan för flygets dödgrävare. Med förnöjsamhet avfärdade han en nödvändig omställning kontra flygets hållbarhet som en konstruerad konflikt: ”Det är inte givet att vi har de målkonflikter som målas upp” och följde upp med ett tydligt ställningstagande:

 – Vi ser hur flyget är helt nödvändigt för Sverige. Flyget är det transportsätt som håller ihop hela landet, ett avlångt land med stora avstånd.

 

Allvarsamt blev det då han på Aerospace beskrev hur han fått sig en tankeställare vid flygbolaget Nextjets konkurs, där regeringens arbete för att ta ansvar för situationen försvårades av EU-regler som krävde en kontinental upphandlingsrunda på ett halvår.

 – Sex månader är lång tid om du är kommunalråd i Gällivare. Branschens intresse för att bjuda på linjer var viktigare än statens ansvar för att säkerställa flyginfrastrukturen.

 

Bitvis var det vid de två framträdandena svårt att tro att Tomas Eneroth sitter i samma regering som Miljöpartiet. Förutom den sprudlande och smittsamma teknik- och innovationsoptimismen (”Sverige är ett land av teknikoptimister”) betonade Eneroth även vikten av fler internationella direktlinjer till och från Arlanda. 

 

Framför sig såg infrastrukturministern, med grund bland annat i utvecklingen av elflygplanet Elise via Chalmers i Göteborg, ett embryo till en industriell utveckling där flygteknik, biobränsle men även modern kunskap om mer gröna och effektiva luftrum positionerar Sverige som en exportgigant i den pågående kapplöpningen mot omställningens mål om nationell och global fossilfrihet.

 

Tomas Eneroths lösningsorienterade ledarskap i flygfrågan är mycket välkommet. Med infrastrukturministern vid spaken kan flygdebatten vara på väg att nå nya höjder. 

 

Sverige ska vara en världsledande exportör av morgondagens flyglösningar, inte begrepp som flygskam.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.