Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Fler än Ransgård som har ansvar för M-haveriet

Jonas Ransgård (M), gruppledare i Göteborgsmoderaterna. Foto: HENRIK JANSSON/GT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Moderaternas gruppledare i Göteborg Jonas Ransgård kämpar nu för sin politiska överlevnad. Att göra honom till syndabock är att göra partiet en björntjänst.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är oberoende liberal.

Det slog ner som en bomb tidigare i år när Socialdemokraterna i GP:s Sifomätning såg ut att kunna tangera ett valresultat på 14 procent i Göteborg. I stället blev det Moderaterna som störtlandade på 14,5 procent i söndagens kommunval.

 

Tappet, på nästan 8 procentenheter, är en katastrof inte bara för Moderaterna utan för det lokala allianssamarbetet. Medan Centerpartiet gjorde sitt till för att stärka upp treklövern till en riktig fyrklöverallians lyckades M i Göteborg inte hålla emot rikstrenden och fortsatte falla ett par procentenheter till. Annat var det i Malmö där Moderaterna förvisso tappade 1,3 procent men i övrigt lyckades hålla emot rikstrenden. 

 

Sådan lycka fanns inte att finna bland de västsvenska partikollegerna i Göteborg på söndag kväll. Och snart var eftervalsdebatten i gång. Flera lokala kretsordföranden uttalade direkta avgångskrav på gruppledaren Jonas Ransgård. Den mest förödande misstroendeförklaringen kom från Mr. Moderat Himself, Lars-Åke Skager, mångårig M-profil i roller som moderat gruppledare i nio år och kommunalråd i Göteborg. I en intervju med GT erkände han att inte ens han röstat på Moderaterna på lokalt plan utan i stället röstat på Demokraterna. Tilltaget borde inte överraska allt för mycket - Skager tog tydligt ställning för Martin Wannholt under de sista skälvande veckorna i 2014 års valrörelse efter att Wannholt skrivit sin uppmärksammade debattartikel om Västlänken.

 

Den enda som faktiskt stått upp för Jonas Ransgård var MUF:s distriktsordförande i Göteborg, Hanna Friberg. Rakryggat och kyligt. Det finns hopp för Moderaterna framöver, trots allt. 

 

Frågan är hur det står till med den saken inom det närmaste. 

 

Att göra Jonas Ransgård till syndabock för Göteborgsmoderaternas fiaskoval torde vara en förenklad björntjänst. I stället borde blickarna dras åt de motsägande kampanjbudskapen som enskilda Göteborgsmoderater gick till val på. Medan Jonas Ransgård bedrev en lösningsorienterad och hoppfull kampanj gav Hampus Magnusson en helt annan bild av Göteborgsmoderaterna. Hårda tag, flyktingstopp och tiggeriförbud stod i mycket skarp kontrast mot den ansvarstagande kampanj som Göteborgsmoderaterna i övrigt förmedlade. De direkt motstridiga budskapen förvirrade och sänkte förtroendet för Moderaterna. 

 

Värt att poängtera är att det inte var Jonas Ransgård som bröt av mot partiets kampanj. 

 

Vad som händer framöver gällande ledarskapsfrågan för M är givetvis en sak för Moderaternas interna partimaskineri. M gör dock klokt i att komma ihåg följande: Som det största partiet, sin stukade framtoning till trots, har Moderaterna ett mycket stort ansvar för allianssamarbetet. Den som leder Moderaterna leder också alliansen. 

Jonas Ransgård har varit ett ypperligt kitt för att jämka samman de tre borgerliga partierna i kommunfullmäktige, och därtill ett fjärde parti som hade stort behov av att profilera sig men som under Emmyly Bönfors ledning lyckades hålla sig ifrån att ta sig in i fullmäktige på allianssamarbetets bekostnad. Givet hur det sett ut på enighetsfronten för de rödgröna, med ständiga bråk inför öppen ridå, är det en ledarskapskvalitet som inte bör undervärderas.

 

En del av Jonas Ransgårds partikamrater borde onekligen inspireras av den egenskapen under de kommande dagarna.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!