Csaba Perlenberg
OPINION. Göteborgs envetna fokus på att äga och driva kommunala nöjesarenor för att skapa en kritisk massa av understödjande verksamhet och service i form av besök, hotellnätter, och underleverantörer har skapat en ohållbar situation för de offentligägda arenorna.
Problemen med arenorna har varit välkända långt innan pandemin synliggjorde hur ohållbart det är att öka ekonomiska risker för staden genom att äga byggnader som inte kan användas på de sätt som de är menade – men pandemin har onekligen belyst och fördjupat utmaningarna med att framöver fortsätta ta ansvar för de åldrande kommunala klenoderna som blivit till stoppklossar i Göteborgs stadsutveckling.
Den politiska handlingsförlamningen kring arenornas framtid må vara avslöjande i sig, men lika avslöjande är kommunens underhålls- och investeringsskuld till nio arenor, där Scandinavium och Ullevi utgör de största sänkena.
När kommunstyrelsen i nästa vecka får en rapport om arenornas renoverings- och investeringsbehov på sitt bord kommer det bli svårt att sminka grisen. Något måste göras och så länge politiken inte är beredd att göra det enda rätta och sälja av beståndet är de två återstående alternativen som pest eller kolera.
De nio arenorna, det vill säga Scandinavium, Ullevi, Gamla Ullevi, Bravida Arena, Valhalla IP, Frölundaborg, Valhallabadet, Valhalla Sport och Träningshallen, bedöms ha ekonomiska investerings- och underhållsbehov på 910 miljoner kronor.
Bara för Ullevi behövs 440 miljoner kronor när det gäller planerat underhåll, re-investeringar och investeringar. Men i dagsläget finns det ingen plan för hur detta ska finansieras. Och även detta är en finansiell risk enligt Got Event, som tagit fram rapporten som kommunstyrelsen har att hantera: ”Den största finansiella risken är bristande finansiella resurser för att utföra nödvändiga investeringar.”
Och Stadsledningskontoret konstaterar vidare: ”Det saknas en bedömning av om investeringarna är självfinansierade eller kommer att leda till ett behov av ökade koncernbidrag”.
I praktiken sitter Göteborg fast i en rostande och gnisslande rävsax. Om Göteborg inte säkrar sina arenor genom investeringar tappar de i värde. Men om investeringarna ska täckas av verksamheterna krävs ökade intäkter, vilket ingen i dag vet är möjligt. Rapporten konstaterar: ”De redovisade investeringarna skapar nya möjligheter men ställer samtidigt högre krav på ökade intäkter för att bära investeringen. Det innebär en ökad affärsmöjlighet, samtidigt en ökad affärsrisk, vilket är en finansiell risk. Omvänt, om Got Event inte investerar så kan det innebära att bolaget tappar affärsmöjligheter och därmed får en minskad betalningsförmåga vilket leder till behov av ökat koncernbidrag.”
Exempelvis Scandinavium ligger riktigt pyrt till: Om inte arenan uppgraderas alternativt ersätts av en helt ny arena är bedömningen att Scandinavium inom ett fåtal år riskerar att tappa en fjärdedel av konsert- och underhållssegmentet – och det i en normalsituation utan pandemi.
Det bästa Göteborg kan göra, är att göra sig av med arenorna till privata ägare så att risken förflyttas.
Medan Göteborgarna väntar på en lösning på arenafrågorna är Evenemangsstråket inget annat än en arenakyrkogård.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.