Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Låt inte nya linbanan i Göteborg hänga löst

Framtida linbana i Göteborg? Foto: VÄSTTRAFIK
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Trafikkontorets tafatthet har saboterat utsikterna för en linbana i Göteborg. 

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Linbaneprojektet lever på nåder - i alla fall fram till oktober. Då ska Göteborgs trafikkontor redovisa om det går att halvera kostnaderna för det föreslagna projektet som är både fördyrat och försenat. Som bekant har både Göteborgs politiker, Västtrafik och Västra Götalandsregionen fått skrämselhicka efter att prislappen svällt från de ursprungliga 1,1 miljarderna till nästan 4,1 miljarder kronor.

 

Varken projektets bärkraftighet eller kostnad är det egentliga problemet. I stället är det trafikkontorets tafatthet. Det går inte att utesluta att de 4,1 miljarderna inte hade höjt lika många ögonbryn om summan inte nu tvingats relateras till de ursprungliga 1,1 miljarderna. Trafikkontoret borde ha hållit sig för goda för att ursprungligen ha satt en prislapp på projektet, när så mycket uppenbarligen var oklart. Endast de kostnader som tidigare inte var möjliga att kalkylera uppgår numera till en beräknad kostnad på 1 095 miljoner - det vill säga lika mycket som hela den ursprungliga projektberäkningen. Värt att notera att av de infamösa 4,1 miljarderna finns en riskreserv på 530 miljoner.

 

Röster höjs nu för att den fortsatta utredningen är onödig. Motståndet är svårt att förstå. Om kostnaden för att halvera ett projekt på fyra miljarder visar sig vara ytterligare 23 miljoner kronor är det en försumbar summa i kommunala sammanhang. Om resultatet blir att projektet inte blir av, vare sig i 2 eller 4-miljardersutförande, är det en rimlig investering att göra. Det är svårt att invända mot att staden gör en grundlig genomlysning. Den blocköverskridande enigheten, förutom Demokraterna, visar också på ansvarstagande. Sådant brukar inte vara missnöjespartiers signum.

 

För Demokraterna är projektet en tacksam bagatell. Partiet söker desperat efter ett existensberättigande efter att motståndet mot Västlänken visat sig ha noll effekt. Den andra profilfrågan, att införa ett tvålärarsystem mitt under rådande lärarbrist, har inte heller det visat sig vara särskilt välgenomtänkt. Linbanan fungerar på så vis som Västlänken 2.0 – ett infrastrukturprojekt som går att kritisera efter tafflig hantering.

 

Även de omtalade 4 miljarderna, som numera är avskrivet som en gångbar väg, förtjänar mer än automatiskt avståndstagande. Fyra miljarder är givetvis mycket pengar, bara en halv miljard dyrare än den nya Hisingsbron, men prislappen är svår att jämföra med andra kollektivtrafiklösningar eller infrastruktursatsningar. Linbana är ett oprövat kollektivtrafiksystem i Norden under modern tid och måste därför bedömas utifrån sina egna förutsättningar. En urban stadslinje högt ovan måste ges svängrum nog att bedömas utifrån andra kriterier än endast de rent ekonomiska - inte minst vad det hade betytt för Göteborgs profil. 

 

Av samma anledning går det heller inte att enkelt jämföra linbanan kapacitetsmässigt gentemot vare sig fler älvsnabbar, fler bussar eller spårvagnar. 

 

I väntan på en billigare linbana eller likvärdig kollektivtrafiklösning som inte bidrar till att förvärra den markbaserade trängseln, vilket fler bussar onekligen gör, kvarstår behovet av att knyta ihop Göteborg. De barriäreffekter som Trafikkontoret pekar på, Ramberget och Lundbyleden mellan Wieselgrensplatsen och Lindholmen samt Göta älv mellan norra och södra älvstranden, måste fortfarande hanteras framgent.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.