Csaba Perlenberg
"Kan egentligen inte förstå hur inte allting - valrörelsen, samtalet, nyhetsflödet - helt stannar upp när vi får veta att barn i Sverige mördar EU-migranter bara för att de kan."
Aftonbladets före detta politiska redaktör Karin Petterssons smärtsamma fundering i form av en tweet har ett smärtsamt svar.
Men först bakgrunden: En man i 50-årsåldern hittades för tre veckor sedan död i en park i Huskvarna. I själva verket hittades han i vad som kan beskrivas som sitt hem, eftersom mannen som enligt uppgifter gick under namnet Gica var hemlös och en så kallad EU-migrant. Gica hankade sig fram genom att tigga. Parken var platsen där han sov. Där han kände sig trygg nog för att sluta ögonen och kanske drömma om en morgondag då han i stället skulle kunna sova i en säng.
LÄS MER: Ungdomsgäng misstänks ha mördat EU-migranten Gica
Men den bräckliga tryggheten naggades enligt medieuppgifter i kanten sedan ett ungdomsgäng för ett par veckor sedan började trakassera honom.
Vad som därefter har hänt är inte fastställt. Ingen har åtalats eller dömts för något brott. Men under torsdagen häktades en 16-årig pojke, ett barn, på sannolika skäl misstänkt för mord. Enligt barnets advokat förnekar den misstänkte brottsmisstankarna. Ytterligare tre barn misstänks ligga bakom hans död. Ett av barnen har omhändertagits enligt LVU. Polisen har också säkrat filmmaterial. Enligt obekräftade medieuppgifter ska pojkarna ha skrutit om dådet och visat upp filmer på mannen för sina vänner. Vad som händer framöver avgörs av rättsväsendet – som sig bör.
Och ändå, detta ofattbara att barn (!) överhuvudtaget misstänks för mord. Själva misstanken är en anklagelseakt mot hela vår samtid, ett ruttet debattklimat där en systematisk avhumaniseringsprocess har använt frusna, vindpinade, uttorkade och hungriga människor på sina knän som politiska slagträn. Det är ett faktum att människor som suttit utanför livsmedelsbutiker, böjda framåt, på knä, med smutsiga pappkoppar, har setts vara mer jobbigt för oss som gärna vänt bort blicken, än för de som suttit där timme ut och timme in, som oönskat bråte i kulisserna av våra liv.
"Stöd inte tiggeriet", har det hetat. Som om aktiviteten, fenomenet, varit åtskiljt från människovärdet. "Det är ovärdigt att tigga", har det också hetat. Med all rätt. Men det ovärdiga i handlingen har därefter blandats samman med att människorna som utfört handlingen också varit ovärdiga. En slags pseudomänniskor, inte fullt nog värdiga vår sympati. Ovärdiga. Omänniskor.
EU-migranterna har inte haft problem. De har varit ett problem. Blickarna som vänts bort har varit ett medgivande att bejaka föreställningen att deras utsatthet har varit så hemsk att vi inte ens velat bekräfta den med våra blickar. Det är en slags feg respekt, ett medlidande som varit farligt nära förakt.
Valdebatten kommer att fortsätta. Ingen orkar med de svåra frågorna, för de kräver smärtsamma svar. Debatten kommer handla om många olika saker, men det kommer inte att handla om Gica.
För han var ju bara en EU-migrant.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.