Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Bygg parkeringshus på Brunnsparken

Otryggheten i Brunnsparken i Göteborg riskerar bestå om inte grundproblemen tas itu med.Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

Brunnsparken stängs av och byggs om. Den otrygga mötesplatsen ska bli ljus, grön och modern. Kanske borde parken i stället helt stängas ner helt för alltid.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Mötesplatser - denna devalverade, okunniga och folkfientliga term måste vara det mest uttjatade begreppet när det kommer till svensk stadsplanering.

 

Politiker och tjänstemän är dock överförtjusta i alla dessa mötesplatser som sägs demokratisera det offentliga rummet.

 

Genom att etablera så vidöppna, vindpinade ytor som möjligt, där individer förminskas och inte kan undgå att beskådas av sina med-medborgare, verkar de offentliga krafterna vilja skala av allt som har med myller och folkflöden att göra. 

 

Säg den som inte gärna går en ordentlig omväg i stället för att tvingas gå raka vägen genom eller över dessa anonymiserande mötesplatser? 

 

Samma effekt har Brunnsparken i Göteborg, en av Sveriges största hållplatser på minsta möjliga yta för kollektivtrafik, länge haft. Nu ska stadens äldsta park stängas ner. I alla fall för en tid. Under ett halvår spärras torget av med plank medan området moderniseras med nyplantering av träd (ett 50-tal träd blir cirka 20 stycken), blommor, mer belysning, fler sittplatser och anläggning av nya gångstråk. Upprustningen kostar 25 miljoner kronor.

 

Frågan är om ansiktslyftet kommer att lösa de underliggande sociala problemen.

 

Brunnsparken har de senaste åren mest varit synonym med ökad otrygghet, tack vare öppen narkotikaförsäljning och ”häng” av ungdomsgäng. I stället för en grön oas i en av kollektivtrafiken söndertrafikerad central del av Göteborg har Brunnsparken i stället varit en plats många ogärna korsat både på dagtid och efter mörkrets fall. Lägg därtill en rätt tråkig grusbeläggning och en skådeplats för fåglar som gjort Alfred Hitchcock avundsjuk, och Göteborgs största offentliga rökruta av både det ena och det andra har varit ett faktum.

 

Att göra en magnet för diverse oroligheter till en mer attraktiv plats ger inte automatiskt ett tryggare stadsrum. Den kosmetiska förändringen måste kombineras med riktade insatser av sociala myndigheter och ordningsmakten. 

 

Kanske hade den främsta insatsen för trygghet i centrala Göteborg varit att låta planken sitta kvar medan grundproblemen lösts.

 

Samtidigt bjuder ombyggnaden av Brunnsparken på en av Göteborgs paradgrenar: Kortsiktig stadsplanering och dåligt samordnade och ibland direkt motverkande förvaltningar. Om några år kommer Brunnsparken bli föremål för ännu en ombyggnad. Medan det är Park- och naturförvaltningen som hanterar parkarbetet nu, kommer Trafikkontoret tidigast 2024 att avgöra tidsplanen för en nödvändig upprustning av kajmurarna. Risken är uppenbar att en del av det arbete och de offentliga medel som nu läggs på att modernisera Brunnsparken, måste göras om eller packas ner när kajerna renoveras om några år. Därmed riskerar Brunnsparken bli nya Åkareplatsen, en konstant byggzon som byggs om med några års mellanrum.

 

Bäst hade varit att helt ta bort Brunnsparken från centrala Göteborg och i stället anlägga ett centralt placerat parkeringshus för bilar, cyklar, elsparkar och småbåtar som kan trafikera kanalerna. Då hade Göteborgarna kunnat åka till sina egna mötesplatser.

Johanna-statyn i Brunnsparken.Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida