Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Bra att S vill vingklippa kajkantens bråkstakar

Bråkstakars konflikträtt ska begränsas.
Foto: GÖTEBORGS HAMN
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Konflikträtten måste moderniseras så att Göteborg Hamn inte drabbas än en gång av Hamnarbetarförbundets strejkglädje.

Hamnarbetarförbundets strejkvarsel till en handfull svenska hamnar nådde under onsdagen Göteborgs Hamn. Minnet av den förra konflikten med bas i Göteborg med tillhörande lockout är fortfarande färskt. I grunden handlar det om ett bråk mellan två olika fackförbund, Hamnarbetarförbundet och Transportarbetarförbundet, som drabbar en tredje part, arbetsgivaren Sveriges Hamnar. 


Konfliktivern från Hamnfyran i Göteborg har dock blivit till ett nationellt problem som till och med fått Socialdemokraterna att inse det orimliga i att ett fack kan ställa till med bråk när det redan finns ett fullt fungerande kollektivavtal att tillgå. I sak var arbetsmarknadsministern Ylva Johanssons (S) utredningsdirektiv ett beställningsjobb från LO, som Transport är en del av. Det presenterades lämpligt nog i Göteborg på en pressträff vid Västsvenska Handelskammaren redan i slutet av maj 2017. Långsamt mal lagstiftningens kvarn.


Förslagets innebörd, om fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal, är att ett fack inte får utlysa eller delta i en stridsåtgärd som riktas mot en redan kollektivansluten part, om den konfliktskapande åtgärden inte har som mål att uppnå tecknandet av ett kollektivavtal.   Lagändringen betyder att begränsningarna mellan två parter med avtal även kommer gälla icke-organiserade eller anslutna parter som är medlemmar i en arbetstagarorganisation som inte är bunden till ett kollektivavtal. 


För Hamnarbetarförbundet är det givetvis en katastrof – förbundet har helt enkelt tryckt på för hårt och gjort att självaste arbetarrörelsen har tappat tålamodet med bråkmakarna på kajkanten. För arbetsmarknaden, den svenska modellen och inte minst Göteborg är det alldeles ypperligt att Hamnarbetarförbundet vingklipps.


Och givet Göteborgs utsatthet för det stridbara fackets nycker är just Göteborgs Stads remissvar till Arbetsmarknadsdepartementet av särskilt intresse. Tjänsteutlåtandet, som tillstyrker lagändringsförslaget, kan sammanfattas med: "Tack gode Poseidon, vad har ni väntat på egentligen?". 


Men mest intressant är Socialdemokraterna i Göteborgs särskilda yrkande i kommunstyrelsen. Bland annat menar S att: "Konflikten i Göteborgs hamn har inneburit ett avsteg från den framgångsväg som den svenska modellen har stakat ut för landets, och Göteborgs, ekonomiska utveckling". Dessutom menar S i Göteborg att "Okontrollerade situationer på arbetsmarknaden tvingar politiken att lagstifta bort det som gör den svenska modellen stark". Att S inser situationens allvar är till partiets heder. Budskapet till Hamnarbetarförbundet är: Skyll er själva, stridspittar.


Som enda parti motsätter sig Vänsterpartiet i Göteborg förslaget om att ställa sig bakom lagändringen. Att V inte värnar Göteborgs Hamn eller den svenska modellen är beklagligt: "En ändrad lag medför enligt vår mening exempelvis en ökad risk för att arbetsgivare kommer att pröva fler fall av fredspliktsinvändningar och därmed försvåra användandet av konfliktvapnet som en påtryckningsmetod för att uppnå fackliga resultat".


Problemet är att Hamnarbetarförbundet har använt konfliktvapnet oftare än vad som är rimligt. Vänsterpartiet borde i stället rikta sin ilska över vad de menar är en försämring för strejkrätten mot Hamnarbetarförbundet, vars agerande föranlett ändringen.


Lagändringen brådskar. Göteborgs Hamn är på väg att drabbas av Hamnarbetarförbundets strejkglädje än en gång.


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida