Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Bota målprograms- och policysjukan

Textsalladen kan skapa ineffektivitet i en kommun.
Foto: COLOURBOX
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Göteborg älskar visioner, mål och styrning så till den milda grad att det med jämna mellanrum behövs göras översyn över alla dokument.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Om budgeten är en kommuns hjärta kan styrande dokument i form av målprogram och policys säga vara dess hjärna. Avsikten är säkert i de flesta fall god, men efter maktskiften och diverse ändringar av prioriteringar börjar ansamlingen av dokument som ingen egentligen ändå läser bli en enda geggamoja av textsallad.

Antingen består högarna av olika dokument av sånt som antingen upprepar det som andra dokument redan slagit fast eller så finns det dokument i mapparna som direkt motsäger andra dokument. I Göteborg tillkommer det så pass ofta nya mål- och policydokument att det med jämna mellanrum behövs göras en inventering om exakt hur många det finns och inom vilka områden.

Per den 11 september hade Göteborgs Stad 3 olika visioner, 30 olika program och 28 eller 29 (beroende på hur man räknar) olika stadsövergripande planer. 

Stadsledningskontorets byråkratsvenska går fram som en ångvält med silkessnöre när den konstaterar att: ”När det blir svårt för chefer och medarbetare att överblicka alla målsättningar, intentioner och åtgärder och hur de förhåller sig till varandra finns risk för att själva syftet med programmens styrning och samordningen går förlorad.” 

Så att säga.

Genomlysningen visar också att i jämförelse med andra stora svenska städer som Malmö, Uppsala och Västerås har Göteborg ”väsentligt” mer omfattande och mångsidiga program. Samtidigt har Stockholm ”ungefär lika många program och strategier som Göteborgs Stad”.

En sak som utmärker Göteborg är också att det utöver kommunens olika egna styrdokument finns det även en uppsjö av ”andra aktörers styrdokument, överenskommelser och olika samverkansdokument”.

Lägg därtill att Göteborgs bolagsflora är ytterligare ett lager av styrning som staden måste förhålla sig till. 

Många av dokumenten är både nödvändiga och vettiga. Självklart måste Göteborgs ha en översiktsplan, exempelvis. Men inga planer och dokument, program och visioner är någon form av quick fixes. Förtjusningen i att styra genom nya luddiga mål kan bidra till förvirring och att staden arbetar kontraproduktivt – eller helt enkelt inte kan tyda vilket program som ska prioriteras.

Målstyrning är också trendkänsligt. Långsiktiga korta kortsiktiga mål är en konflikt i sig, och när synliga resultat krävs blir det lätt att de långsiktiga målen får stryka på foten. Översynen som gjorts av staden visar att när olika styrdokument ”förtydligar olika delar av uppdraget utan att spegla hur prioriteringar ska göras, riskerar styrningen i stället att öka komplexiteten.” Det riskerar skapa en vilda väster-situation där medarbetare, av uppenbart förståeliga skäl, helt struntar i de olika målen. 

Lägg därtill hur nya direktiv samverkar med äldre direktiv även om de äldre dokumenten i allra högsta grad fortsätter att vara relevanta. ”Det kan skapa ett organisatoriskt beteende där satsningar ständigt måste kläs i nya ord, och program med ett par år på nacken riskerar att betraktas som inaktuella”, konstaterar kommunens egen överblick.

Att styra Göteborg med så få måldokument som möjligt borde vara ett övergripande mål för alla som inte vill förvärra en redan svårstyrd stad med förvaltningar som kontinuerligt motarbetar varandra och där stuprören sedan länge rostat sönder.


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.