”I slutet av mars mobiliserade sig många i hela Norden och bad en bön för mig. Jag tror att detta påverkade min situation. Den första april upplevde jag på förmiddagen att jag kände mig starkare.”
Riksdagsledamoten Roland Utbult (KD) från Öckerö kunde i mitten på april äntligen lämna Karolinska universitetssjukhus i Solna efter att ha varit inlagd under tre veckors tid på grund av covid-19. Enligt egen uppgift var han nära döden.
Ovanstående citat på nyhetsplats i GT visar att riksdagsledamoten ger uttryck för en tro på att hans liv räddades av de så kallade bönekedjor som arrangerades genom bland annat sociala medier. En bönekedja är en samling av människor som tillsammans ber för en och samma person eller önskemål.
I GT:s videointervju med Roland Utbult nämner han i förbifarten ”en fantastisk vård”, men lägger störst fokus på de förböner och böner som han uppger att människor tillägnat honom.
I en intervju med Dagens Nyheter (27/4) hänvisar Roland Utbult till psaltaren 30:3-5, som han upprepade i sjuksängen: ”Herre, min Gud, jag bad till dig och du gjorde mig frisk. Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.”
Kristdemokraten, som representerar valkretsen Västra Götalands läns västra, är även en känd kristen profil med en aktiv musikkarriär med kristna sånger. Nyligen släpptes hans senaste låt ”I Jesu armar”.
Att Utbult likt många andra hemfaller till sin tro i en prövande tid är inte märkligt. Förtröstan kommer från de platser och tankefigurer där vi människor känner oss mest hemma och trygga. Att samla kraft på olika vis är var och en förunnat.
Tro är en högst personlig sak. Alla får tro på vad de vill. Men en lagstiftare har ett särskilt ansvar att inte bara representera sin egen valkrets, sitt eget parti eller sina egna väljare. Som lagstiftande medlem av riksdagen ska man föra sig på ett sätt som inger förtroende för den breda allmänheten. Att hävda religiös exceptionalism samtidigt som tusentals svenskar har omkommit och fortsätter att dö i sviterna av en global pandemi väcker frågan om Roland Utbults syn på sin uppgift.
Roland Utbult verkar anföra att den största anledningen till att han överlevde var på grund av hans tro och att andra som delar denna tro aktiverades för att få särskild förtur av en gudsfigur i livets lotteri.
Men gudstro och de böner som riktats åt hans håll har givetvis ingenting med Roland Utbults eller någon annans tillfrisknande att göra – lika lite som en gudsfigur kan beskyllas för att inte ha räddat de över 230 000 som dött i sviterna av covid-19 eller än värre, för att medvetet ha satt viruset till världen.
Religion och tro må mycket väl vara ett sätt att hantera olika slags utmaningar som drabbar oss människor i livet – men det har ingen som helst påverkan på vare sig tandvärk, nageltrång eller covid-19. I stället är det rätt genetiska förutsättningar, livsstilsval och svensk sjukvård som bygger på vetenskap som har varit avgörande för Rolands Utbults och andras överlevnad.
Att hävda att böner skulle ha räddat Utbults liv är också att antyda att de över 2 000 svenskar som omkommit skulle ha kunnat räddas om bara tillräckligt många hade bett för deras överlevnad.
Roland Utbults parti lägger stor emfas på sjukvårdspolitiken. Kristdemokraternas förslag för att hantera exempelvis pandemikrisen är konstruktiva. KD vill avlasta frontlinjen i vården genom att locka tillbaka sjukvårdsarbetare som i dag arbetar med andra uppgifter, bland annat genom att ersätta den arbetsgivare som lånar ut personer till 120 procent av den minskade lönekostnaden. Det skulle göra att sjukvårdsarbetare som återvänder kan tjäna upp till 1,8 inkomster. Ett annat förslag är att erbjuda näringslivet att ”sjukvårdspermittera” personal under en begränsad period för att möjliggöra för personer från andra yrkesgrupper att tillfälligt kunna bidra till det allmänna.
Att Roland Utbult ägnar intervju efter intervju åt att hävda att böner räddade hans liv är knappast smickrande för ett sjukvårdsinriktat parti som Kristdemokraterna. Ingenstans i KD:s politiska förslag för att hantera vare sig coronapandemin eller genomföra sin sjukvårdspolitik, bland annat förstatligandet av sjukvården, uppmanas människor att delta i bönekedjor för att lösa vårdens problem eller lindra eller bota människors akuta medicinska problem. Ändå är det i bönens kraft som Roland Utbult finner svaret på varför han överlevde.
Sjukvårdens hjältar borde be en tacksamhetens bön för att Roland Utbult inte är sjukvårdspolitiker.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.