Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Avtalsrörelsen hotar välfärden

Ju större och mer omfattande löneökningar, desto mindre pengar till välfärden.Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL/TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

2020 kommer att vara ett fortsatt tufft år för kommuner och regioner. Avtalsrörelsen kan förvärra läget.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Ska man vara riktigt noggrann är det inte förrän i början av 2021 som vi går in i ett nytt årtionde. Däremot är det givetvis en mer tacksam visuell pedagogik att prata om slutet på 2000-talets andra decennium när 2019 slår om till 2020, inte om ett år.

 

Att sammanfatta det gångna decenniet ur ett göteborgskt perspektiv är enkelt: Äntligen maktskifte. Från en sönderregerad socialdemokrati och av interna bråk sönderslaget rödgrönt samarbete, till en enad borgerlig allians som inte ägnar mer kraft åt att bekämpa sina egna samarbetspartners än motståndarsidan.

 

De borgerliga har fått utstå hård men hycklande kritik för de åtstramningar och prioriteringar som alliansen varit tvungna att genomföra. Om de rödgröna partierna (S, V, MP och FI) mot förmodan hade återfunnit varandra igen och styrt enligt samma minoritetsprincip som alliansen tvingats göra under det senaste året, hade de tvingats till samma stålbad. Protestljuden skorrar därmed falskt - i själva verket är de rödgrönrosa partierna innerligt tacksamma att de får agera opposition medan alliansen tvingas städa upp efter det forna vanstyret. 

 

Och 2020 fortsätter den kommunala saneringen och storstädningen i Göteborg, så ock i riket. Sveriges Kommuner och Regioner, tidigare SKL, har länge varnat för att det krävs massiva statliga miljardtillskott under de kommande åren för att ens behålla dagens välfärdsnivå. Finansdepartementet menar att kommuner och regioner kommer att sakna 90 miljarder år 2026 om välfärden ska kunna tillgodose behoven från det ökande antalet äldre, barn och unga. 

 

Den kommunala utmaningen i Göteborg, och annorstädes, blir lätt till en övning i självspäkning. Det kvittar egentligen hur mycket som sparas eller nedprioriteras i Göteborg – förr eller senare kommer även alliansen att tvingas höja skattesatsen. Det kommer att bli ett större hot mot fortsatt borgerligt styre efter 2022 att inte höja skatten, än att tvingas acceptera en ideologisk skam.

 

Men det finns en annan faktor som påverkar ekonomiskt hårt ansatta kommuners förutsättningar från och med i år och framåt: Den planerade avtalsrörelsen som drog i gång före jul och som ska gå i mål i slutet av mars. Utgången av arbetsgivarorganisationernas och fackförbundens kamp riskerar leda till ytterligare nedskärningar och hårdare prioriteringar inom offentlig sektor. Ju större och mer omfattande löneökningar, desto mindre pengar till välfärden. Nästan 3 miljoner (2,8) människor i 500 sektorer berörs. Att Kommunal, som likt Pappers ställt sig utanför LO-samordningen, kräver treprocentiga löneökningar i ett läge där konjunkturen enligt SKR och andra är på väg att mattas av under året, är att inbjuda till fortsatt kommunal budgetkaos land och rike runt. Med all respekt för rättmätiga krav på löneökningar för välfärdens hårt arbetande personal – arbetslag gynnas inte av färre kolleger eller icke tillsatta vakanser på grund av att löneökningarna blivit för omfattande.

 

Lägg därtill en fortsatt brutal digitalisering som under det kommande årtiondet, med fortsatt infasning och övergång av artificiell intelligens kommer att fungera som en arbetsmarknadsmässig löpeld, gör att avtalsrörelsen borde vara betydligt mer inriktad på digital omställning än på kronor och ören.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida