Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Politikerna måste erövra linbanan från byråkraterna

Linbanan i Göteborg kräver politiskt engagemang. Foto: VÄSTTRAFIK
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Om det ska finnas hopp för linbanan i Göteborg är det inte främst kostnaden som är avgörande, utan att politiken erövrar projektet från Trafikkontoret.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Linbaneprojektet i Göteborg har, om än inte nio liv, så i vart fall en imponerande överlevnadsförmåga.

Omtaget av projektet kan leda till en acceptabel prisnivå, avslöjade Göteborgs-Posten under måndagen. Det vill säga - om politikerna, som själva beställt omtaget, accepterar sänkta ambitionsnivåer både gällande det estetiska utförandet av stationerna och exakt antal stationer.

 

Det som kommer att föreslås för trafikpolitikerna i Göteborg senare i höst, enligt GP, är tre skalbara modeller:

 

Fyra stationer vid Järntorget, Lindholmen, Västra Ramberget och Wieselgrensplatsen. Färre antal gondoler, och därmed avgångar, än ursprungligen.

Tre stationer vid Järntorget, Lindholmen och Västra Ramberget med utbyggnad på sikt till Wieselgrensplatsen. Även här minskas antalet gondoler.

Tre stationer vid Järntorget, Lindholmen och Västra Ramberget utan utbyggndsmöjligheter till Wieselgrensplatsen. Minskat antal gondoler även här.

 

I stället för avgångar var 45:e sekund ska avgångarna ske var 80:e sekund, från 2 000 passagerare i timmen till 1 000 till 1 500 passagerare per timme. Och i stället för trafikering 19 timmar per dygn skalas det ner till 16 timmar med bibehållen restid på 12 minuter.

 

Att frågan om en hållbar trafiklösning över älven som inte bidrar till den markbundna trafikträngseln måste lösas är uppenbart. Därför är det beklagligt att linbaneprojektet skötts så tafatt, både rent praktiskt men även kommunikativt.

 

Linbaneprojektet har framför allt kantats av tre stora misstag. 

 

Det första var att en prislapp om 1,1 miljarder kronor kommunicerades ut, i ett alldeles för tidigt skede då exempelvis stationerna inte var färdigberäknade.

 

Det andra är att det hölls en arkitekttävling innan politiken hade satt en ordentlig ekonomisk ram för projektet. Det medförde spektakulära förslag om visionära stationsbyggnader, bland annat vid Järntorget, som sedan blev kostnadsdrivande. 

 

Det tredje misstaget var en upprepning av tidigare misstag: I ren panik över det chockerande kostnadsbeskedet om 4 miljarder kronor försökte politiken nödlösa det genom att visa kostnadsmedveten handlingskraftighet: Nu skulle linbanan helt plötsligt få kosta max två miljarder. Detta utan att på djupet definiera vad politiken önskade sig. 

 

Varför 2 miljarder och inte 1,5 eller 2,3 miljarder är oklart. Kanske var hälften av 4 miljarder en kommunikativ chanstagning. Politikens abdikering inför projektet har resulterat i en politisk risktagning som äventyrat en viktig och vettig trafiklösning över älven, som helt förflyttar trafik från markplan på en stor del av resvägen till Lindholmen.

 

I sak har projektet drivits från Trafikkontoret utifrån ett ursprungligt medborgarförslag. Politiken har helt saknat visioner. I stället har trafikpolitikerna mest varit en mottagningsinstans som överraskats över kostnadsexplosionen.

 

Om linbanan överhuvudtaget ska ha en chans att bli verklighet måste det bli ett politiskt projekt, inte ett byråkratiskt fiasko.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida