Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Attenius klassperspektiv på skattehöjningar är rätt

Jonas Attenius (S) har rätt att höjda skatter drabbar de som har minst. Foto: PRESSBILD
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Göteborg kommer inte undgå en skattehöjning, även om Jonas Attenius (S) överraskande och sympatiska motstånd mot en sådan är rätt och riktig.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Skattehöjningar är inte längre ett ideologiskt eller praktiskt tabu för borgerliga politiker. Sedan kommunvalen förra året har alliansstyren över hela landet genomfört skattehöjningar som gjort de mest inbitna testuggarna i Vänsterpartiet röda av avund. 

 

Exempelvis: I vrålmoderata Staffanstorp i Skåne gick M-styret helt sonika tvärtemot vad som sagts blott ett par månader före valet och höjde kommunskatten med hela 40 öre. 

 

I Danderyd, som i praktiken kräver ett borgerligt partikort för att överhuvudtaget kunna bosätta sig inom kommungränserna, stod fyra panikslagna borgerliga kommunalråd nyligen på en presskonferens och meddelade att kommunalskatten var tvungen att höjas med hela 1 kronor och 40 öre. 

 

När det passar sin egen sak är skattehöjarhögern inte nödbedd att vrida på medborgarnas pengakran. 

 

Långt efter att Fredrik Reinfeldt, vars politiska gärning tillika person är djupt avskydd inom delar av högerborgerligheten, lämnat scenen har Moderaterna på sina håll gått betydligt mer vänsterut än vad Reinfeldt någonsin gjorde. En del förklaras av tidens behov: Av Sveriges 290 kommuner fick 58 kommuner höjd skatt efter höstens kommunval. Endast sju kommuner sänkte, rapporterade Expressens Dina Pengar i slutet av förra året.

 

Statens kommuner och landsting, SKL, visade i mitten på maj att kostnaderna för välfärden ökar i betydligt snabbare takt än inkomsterna. Siffrorna talar sitt tydliga språk: 69 av 290 kommuner och sex av 20 regioner redovisade ett underskott under 2018. 

 

Redan 2022 beräknar SKL att kommuner och regioner kommer att sakna 38 miljarder kronor, om personaltäthet ska behållas och befolkningsökningen fortsätter. Fyrtiotalisterna och deras barnbarn, 90-talisterna, kräver allt mer välfärd i form av äldreomsorg och förskolor samt skolor. Andelen av befolkningen som inte bidrar till skattebasen ökar.

 

Hata det, älska det: Framöver kommer det att bli betydligt fler kommuner och regioner som kommer finna sig nödgade att höja kommunal- och landstingsskatterna, alldeles oavsett negativ påverkan på incitament och produktionsbortfall. Även blå styren kommer tvingas falla till föga.

 

Ingenting pekar i dag på att Göteborg eller ens alliansstyret kan undgå en skattehöjning under innevarande mandatperiod. Mycket talar för att det kommer presenteras en sådan redan i höst. 

 

Dels är Göteborgs ekonomi slaget i spillror efter det rödgröna vanstyret. De nedskärningar som nu drakoniskt görs av de borgerliga ute i stadsdelsnämnderna hade behövt göras av de rödgröna om de fortsatt styra. Dels är det taktiskt riktigt att genomföra en skattehöjning i början eller mitten av en mandatperiod eftersom det ackumulerade tillskottet därmed kan skapa krigskassa för styret i valårsbudgeten, och dels för att de borgerliga inte vill väcka kärnväljarnas irritation allt för nära ett val.

 

Alliansen i Göteborg följer dessutom en rätt uppenbar mediedramaturgisk spelplan. Först etableras bilden av en kommun som lider stora ekonomiska problem: I början av maj rekommenderade Stadshusets tjänstemän att Göteborg inte får ta på sig nya ekonomiska kostnader. Detta följdes i dagarna upp av ett utspel från alliansen till stadsdels- och facknämnderna att börja spänna svångremmen. Verksamheten ska effektiveras och pengar ska sparas in på både möjliga och omöjliga ställen. Manegen är krattad för en kommunal skattehöjning i höstens borgerliga budget.

 

Därför är det av intresse att notera att Socialdemokraternas nyvalda gruppledare i kommunstyrelsen, Jonas Attenius, kom ut som försvarare av Göteborgarnas hårt förvärvade skattepengar i samband med att han valdes i måndags kväll. En passage i talet förtjänar att citeras i sin helhet:

 

Ekonomin i kommunerna lämnar mycket att önska. Borgarnas skattesänkningar för de som redan har det bra har urholkat grunderna för det kommunala huvuduppdraget – och detta samtidigt som välfärdsåtagandet ökar. Antalet människor som behöver välfärd blir ju fler och fler. Detta har både att göra med den ökade medellivslängden och den generella befolkningstillväxten. Men det finns en orsak till: Folk kräver mer – och det är helt rätt.

 

Föräldrar kräver mindre barngrupper, personalen kräver högre löner och de äldre kräver godare mat. Detta ställer krav också på ett ansvarstagande parti som vårt eget; det är vår uppgift att försöka foga samman den starka folkviljan med de ekonomiska resurser vi har tillgängliga.

 

Det finns de som kommer att ropa efter den enkla lösningen framöver: Höjd skatt. Men vi i det här rummet vet att den platta kommunalskatten slår hårdare mot Angered än mot Askim. Det är en orättvisans onda cykel att det enda medlet vi har för att snabbt säkra välfärdens finansiering är att höja en platt skatt. Jag är inte beredd att låta en oplanerad och plötslig skattehöjning äta upp löneutrymmet för målare och måltidsbiträden, lokalvårdare och lastbilschaufförer, fastighetsskötare och frisörer. Det finns andra vägar framåt.

 

Möjligen råkade Jonas Attenius hålla fel tal för fel parti. Möjligen härbärgerar Jonas Attenius en gammelmoderat i sitt innersta väsen. Möjligen är det en försåtlig mina till alliansen: ”Höj skatten, men då får ni enas med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ och möjligen Sverigedemokraterna. Knappast en populär manöver bland borgerliga väljare.” 

 

Samtidigt är det en vansklig väg att vandra: Att inta en skeptisk linje gentemot skattehöjningar gör ingenting för att locka tillbaka de väljare som gått till Vänsterpartiet i Göteborg. Högersosse kommer vara det vänligaste som Daniel Bernmar kommer kunna säga i fullmäktiges talarstol till Attenius.

 

I sak har Attenius givetvis rätt: Att tillmäta ett klassperspektiv på skattehöjningar är lika sympatiskt som det är överraskande. De som mest känner av det är de som har minst att dela med sig av. Socialdemokratin hade mått bättre om den idkat samma ärlighet som partiets nya ledare i Göteborg nu ger uttryck för. Hur Attenius ska lyckas undgå sin skattepolitiska tvångströja, vars låsnyckel han självmant kastat ner i Göta älv, är dock ett mysterium.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!