Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Arenafrågan behöver ett lokalt januariavtal

Ullevi har förtjänstfullt tjänstgjort i Göteborg under alldeles för lång tid. Nu är det dags att planera rivningsfesten.
Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Göteborgs partier behöver ge Göteborg en 400-årspresent som heter duga: Enighet i arenafrågan.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Är ett januarimirakel på väg att inträffa i Göteborg? I takt med att Skånegatans tomma eko i frånvaron av publik fortsätter att stegra sig i en tyst ekonomisk tortyr, verkar pandemins konsekvenser ha fått sirapen att släppa när det gäller arenafrågan. För att inte nämna den återuppväckta möjligheten till hundratals nya bostäder i centrala Göteborg ett par steg ifrån Centralstationen.

I stället för ständigt åldrande och oattraktiva arenor, framtidslös utsikt och ett evenemangsstråk som i krypfart lämnat forna ideals stadsutveckling bakom sig, kan det kanske bli rivning och bebyggelse. 

Kanske. Osvuret är ändå bäst i Göteborgspolitiken. De senaste fem åren har varit en orgie i politiskt antiklimax. I olika konstellationer har en del partier enats och sedan brutit eller backat från ingångna överenskommelser och storslagna planer. Längs med vägen har ett par privata förslag och initiativ inkommit som varken gjort till eller från. 

För ett år sedan tröttnade alliansen på trilskandet från flera andra partier och lade helt sonika arenafrågan på is. Socialdemokraterna började i slutet av 2019 ifrågasätta inriktningsbeslutet, Miljöpartiet surade över tanken på ett nytt köpcentrum samtidigt som partiet bara ville sträcka sig till att renovera de nuvarande och Vänsterpartiet ville absolut inte bidra till stadsutvecklingen om det skulle innebära att arenornas drift skulle skötas av privata aktörer. Många kockar bidrog till att det bara serverades pannkaka av alltihop. 

Men enligt Göteborgs-Posten verkar flera skyttegravar ha övergivits och därmed kan frågan vara uppluckrad. Bland annat öppnar Socialdemokraterna för att återuppta samtalen i en rätt grotesk manöver där Jonas Attenius (S) försöker ta åt sig äran av att återvända till ett samtal som han var med om att sätta munkavel på. 

Nåväl. Arenafrågan behöver lösas, en gång för alla. Troligtvis lockar det inte att gå in i en valrörelse där alliansen kan peka på de övriga partiernas obstruktion. Bättre då att enas i en fråga som det bara finns förlorare på så länge inte spaden är i marken.

Samtidigt verkar alliansen ha ändrat sig om nödvändigheten i att bygga ett nytt, enormt köpcentrum som skulle få Nordstan att se ut som en sömnig kvarterskiosk. Miljöpartiet kan därmed dra en lättnadens suck.

Och i stället för att bygga arenorna längs Mölndalsån, så har alliansen också öppnat upp för att i stället bygga närmare Svenska Mässan och i stället bebygga Mölndalsån med bostäder. Kanske går det även att öppna upp för en stadsdel med tillhörande, nyutgrävna kanaler i ett trivsamt nytt bostadsområde?

Därmed kan en epok i Göteborgs historia vara på väg att vara till ända. Ullevi och Scandinavium har tjänstgjort med den hedern – men nu kan det äntligen vara dags att börja planera avskedsfirandet med fest och buller och bång. Göteborg borde ställa till med en ordentlig rivningsfest. 

Därmed är det dags för partierna att enas om ett Januariavtal gällande arenafrågan. En blocköverskridande lösning där gisslantagandet av Göteborgs stadsutveckling upphör. Det hade onekligen varit en rimlig present till stadens 400-årsjubileum.

Passa gärna på att köpa den nya Göteborgsserien av frimärken som Postnord nyss släppt med anledning av Göteborgs (numera framflyttade) 400-årsjubileum som stad. Ett av motiven är nämligen just Ullevi i gestaltning av Tamara Kryvolap och Ann-Kathrin Görisch. Det kan komma att bli ett riktigt samlarobjekt när Ullevi väl rivs.


Farväl, Ullevi. Förhoppningsvis.
Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida