OPINION. För en del läsare är det kanske svårt att minnas, men för andra isar det längs ryggraden så fort den numera avvecklade myndigheten Radiotjänst kommer på tal. Knacken på dörren som ledde till ett nästintilll traumatisk upplevelse där inspektörer, förlåt kontrollanter, från Radiotjänst i praktiken krävde att få stiga på och se om man hade någon TV i sitt hem.
De oanmälda stickprovsbesöken, så kallade avgiftskontroller, som annonserades i förväg kommunvis var en av de allra sista utposterna av ett fjärran myndighets-Sverige som länge ansåg att en TV-mottagare var nästintill statlig egendom som tvunget skulle inspekteras så att man därefter kunde beskattas, förlåt, avgiftsbeläggas med radio- och TV-licensen.
Exakt samma känsla har många haft när det knackat på dörren och det i stället stått en representant från Hyresgästföreningen. Jag minns själv särskilt en gång när en person från nämnda organisation insisterade, något hotfullt, på att det minsann var lagkrav på att vara medlem i Hyresgästföreningen. Det var givetvis en oförskämd och hotfull lögn.
Vad vederbörande störningsmoment dock av outgrundlig anledning glömde att nämna är att varje hyresgäst redan betalar pengar till organisationen vare sig man vill eller ej. Via den så kallade hyressättningsavgiften betalas 12 kronor från varje lägenhets hyra till Hyresgästföreningen. På så sätt betalar långt fler än bara de cirka 500 000 medlemmarna förhandlingsverksamheten i organisationen.
Därmed angår Hyresgästföreningens verksamhet betydligt fler än de som självmant betalar medlemskap.
Att många av organisationens toppchefer inte lever som de lär, må vara en sak. GT:s rapportering visar att inte en enda av de nio av Hyresgästföreningens toppchefer själva bor i hyresrätter. Samtliga bor i villor och uppbär mycket höga löner. Tillkommer gör även generösa pensionsavtal.
Nu går det att vara både rik och solidarisk, bo i villor och företräda hyresgästers intressen. Det går till och med att vara socialdemokrat och bo i bostadsrätt eller vara moderat och bo i hyresrätt. Men att inte en enda av regioncheferna bor i hyresrätt kan ge intrycket av att Hyresgästföreningens ledarskap i praktiken lever fjärran ifrån den verklighet som deras medlemmar lever i. Det skapar onekligen relevanta frågor om förankring och representation som är högst obekvämliga för organisationen.
Desto allvarligare är det dock med det nästintill desperata rop på hjälp som sex stycken kvinnliga förtroendevalda med tidigare eller nuvarande ordförandeuppdrag i olika västsvenska hyresgästföreningar ger uttryck för på GT Debatt under torsdagen.
Debattartikeln vittnar om och kommer med allvarliga anklagelser om misogyna missförhållanden i en organisation som ofta lyfter fram inkludering och påverkan som honnörsord. Det pratas till och med om ett ”sektliknande skräckvälde” när de sex kvinnliga förtroendevalda beskriver vad som endast kan kan kallas för en häxjakt av olika skikt inom föreningen då kvinnorna vill ta plats, företräda organisationen och helt enkelt sköta sina uppdrag.
Hyresgästföreningen är sedan tidigare satt under en enorm intern press tack vare Januariavtalet. Liberalerna och Centerpartiet har med utredningen om marknadshyror lyckats driva in en vass kil i hjärtat av arbetarrörelsen.
Men de senaste dagarnas rapportering och larmrapporter i GT visar tydligt att de allvarligaste skadorna verkar Hyresgästföreningen lyckas åstadkomma helt själva.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida