Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Använd plånboksmetoden för att få Dawit Isaak fri

Frige Dawit Isaak.
Foto: CSABA BENE PERLENBERG / KVP
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.
Foto: NORA LOREK

I snart 20 år har den svenska medborgaren och göteborgaren Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea utan åtal eller rättegång. I en ny rapport synliggörs den bristfälliga svenska hanteringen av ärendet.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Diktaturen Eritrea kommer inte att prövas rättsligt i fallet med den fängslade svenska medborgaren och journalisten Dawit Isaak. Det beska beskedet lämnades häromdagen av kammaråklagare Karolina Wieslander som slår fast att det helt enkelt inte finns några förutsättningar för att utreda fallet, givet att utsikterna att få något som helst samarbete från diktaturen bedöms vara noll och intet.

 – Man kan anta att det har begåtts brott och begås brott mot Dawit Isaak. Han har suttit frihetsberövad sedan 2001 och inte fått detta prövat av en domstol. Det finns ingen information om var han finns eller om varför han frihetsberövats, sade åklagaren till GT/Expressen i tisdags.

Som av en händelse publicerade pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser en rapport om Sveriges hantering av Dawit Isaaks fall på samma dag som åklagaren lämnade sitt besked. Det är en brutal sågning som är föga smickrande för de nio utrikesministrar som styrt Utrikesdepartementet sedan Isaak fängslades för 19 år sedan.

Bland annat skriver Reportrar utan gränser att: ”Sverige har inte krävt att EU villkorar sitt miljardbistånd till Eritrea mot Dawit Isaaks frihet. Vid minst ett tillfälle har UD avrått en delegation från EU-parlamentet från att ta upp Dawit Isaaks fall under ett besök i Asmara. UD har också avrått biståndsmyndigheten Sida från att via Reportrar utan gränser ge ekonomiskt stöd till den oberoende radiostationen Radio Erena vars sändningar kan höras inne i Eritrea.

Men rapporten är inte bara en kritisk genomlysning av UD:s arbete. Inte minst tecknas i rapporten en kritisk bild mot hur Utrikesdepartementet inledningsvis behandlade Esayas Isaak, som försökte få hjälp av den konsulära avdelningen. 

Även för media finns det anledning att vara självkritisk. Ur rapporten:

”När Esayas Isaak, besviken på myndigheternas ointresse, i stället vänder sig till medierna möts han av en likartad reaktion. Hösten 2001, efter terrorattacken mot USA den 11 september, vill ingen skriva om en fängslad journalist i Eritrea.”

– Det jag minns väldigt väl var när jag ringde till Göteborgs-Posten, min lokala tidning, och de sade att de redan har skrivit om Eritrea. ”Det här är inte intressant för oss.” Så sade de, säger Esayas Isaak till Reportrar utan gränser.

Politiskt och diplomatiskt verkar varken morot eller piska ha fungerat. Margot Wallström menar att Carl Bildt pressade Eritrea så hårt att det krävdes en total återstart av den diplomatiska relationen.

 – Vi tog över i ett läge där relationerna med Eritrea var bottenfrusna, där det inte fanns någon kontakt alls. Det kunde inte ha varit sämre, säger hon i rapporten.

Som rapporten konstaterar: ”UD slutar nu att be utländska ministrar, ambassadörer och högt uppsatta EU-tjänstemän vädja för Dawit Isaaks sak. I stället sker fler direkta kontakter och fler svenska besök i Eritrea.”

Men inte heller den varsamma, tålmodiga metoden hjälper.

Kvar återstår plånboksmetoden. Gällande miljardbiståndet från EU handlar det om smått ofattbara 312 miljoner euro i EU:s biståndsbudget mellan 2014 till 2020. 

Det är pengar som aldrig borde ha betalats ut till en diktatur som håller en europeisk medborgare fängslad, förvägrad en rättegång eller ens ett åtal.


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida