Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Äntligen slut på sosseriet

Ann-Sofie Hermansson (S), avgående kommunstyrelseordförande i Göteborg. Foto: THOMAS JOHANSSON/TT
Historiska. Helene Odenjung (L), David Lega (KD), Emmyly Bönfors (C), Axel Josefson (M). Foto: THOMAS JOHANSSON/TT
Csaba Bene Perlenberg, är fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Alliansen i Göteborg vet vad det innebär att driva ett minoritetsstyre framför sig. Nu krävs tålamod och ödmjukhet för att inte slösa bort en historisk möjlighet.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är oberoende liberal.

Det finns många olika sätt att inleda den här texten på. Slutet på en alldeles för lång era, början på en ny, etcetera. Ett ofrånkomligt ord att använda är dock: Historiskt.

 

Alliansen är, mot alla odds, på väg att lyckas med ett kvarts sekels borgerligt mål: Att bryta Socialdemokraternas järngrepp om makten i den rödaste av röda städer. Detta efter att ett av landets mest dramatiska kommunval lämnade Moderaterna i spillror och bjöd på ett sensationellt valresultat för Demokraterna. Trots detta, och tack vare att Centerpartiet lyckades med återinträdet i stadens fullmäktige, är alliansen samlad och redo att ta sig an sitt drömprojekt. 

 

LÄS MER: GT LEDARE: Från Järntorget – till Andra lång 

 

Borgerligheten kommer inte att få något gratis i Göteborg. Mot sig har de rutinerade oppositionspolitiker som har omfattande regeringserfarenhet i både partierna och hos personerna. Alliansen har inte svingat en ordförandeklubba på 25 år. Uppförsbacke är bara förnamnet, alldeles oavsett hur mycket kritik och hur många svaga punkter man lyckats identifiera under sin kvartssekelslånga ökenvandring. Att styra är något helt annat än att sitta i opposition.

 

Lägg därtill att alliansen tar över i minoritetsställning. Av egen erfarenhet, av att ha drivit den rödgrönrosa minoriteten framför sig under hela den gångna mandatperioden, bör förväntningarna på systemskifte i Göteborg vara lågt ställda. Nu krävs tålamod och ödmjukhet för att inte slösa bort en historisk möjlighet.


LÄS MER: GT LEDARE: S, knappt ett parti bland andra 

 

Att alliansen nu tar makten beror föga på att de lyckats med bedriften helt av egen maskin. I stället är maktskiftet nu på väg att bli verklighet av en rad samverkande faktorer:

 

Socialdemokraterna i Göteborg har överraskande nog visat sig vara urusla maktspelare. Trots allt prat om att hitta breda lösningar har Ann-Sofie Hermansson (S) misslyckats både högerut och vänsterut. Hermansson har länge haft samma uttalade mål som statsminister Stefan Löfven: Ett blocköverskridande samarbete vars syfte är att bryta upp den borgerliga sammanhållningen. Hon misslyckades. 

 

Socialdemokraterna har efter två månaders försök att röra sig mot mitten ratats av både sina gamla samarbetspartners Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ som bildat ett eget block, och hela alliansen som ju gått till val på att klippa trådarna mellan Folkets Hus och Stadshuset. 

 

Men den värsta fienden har inte varit vare sig det nya rödgrönrosa blocket med V, Mp och Fi, alliansen, Demokraterna eller ens Sverigedemokraterna. I stället har den socialdemokratiska självbilden satt käppar i hjulet för ett parti vars definition av samarbete alltjämt är att övriga partier ska understödja och garantera Socialdemokraternas fortsatta maktinnehav. 

 

Noterbart är att de två största partierna i princip blir helt utan inflytande. För Socialdemokraterna är det en smärre historisk katastrof. För Demokraterna är det ett välförtjänt totalfiasko givet den skrävlande ton partiet haft. Deras bombastiska vallöften visade sig inte vara något annat än villfarelser. Det visar också på att den största fienden mot nya enfrågepartier är partierna själva. Partiet som skulle förändra hela det politiska systemet är efter alliansens maktövertagande knappt ens en del av det längre. Oförmågan att kompromissa kring sin huvudfråga gjorde att Demokraterna själva lämnade samtalen med alliansen innan de ens hunnit börja. Martin Wannholts historiska valtriumf blev i stället en meningslös protestaktion.

 

Göteborgs högsta politiker heter inom kort Axel Josefson (M) vars främsta politiska insats hittills varit som andre vice ordförande i Trafiknämnden. Fram tills för några månader sedan var han inte ens kommunalråd, en post han utsågs till efter en skandal med ett annat, tidigare moderat kommunalråd som fick avgå efter att GT avslöjade en resehärva med bonuspoäng och privatresor på betald arbetstid. Samtidigt kan det finnas en uppenbar fördel med en ny blick på toppen. Samtidigt bör det uppenbara påpekas: Det maktskifte som presenterades under onsdagen tillhör inte minst även förra oppositionsledaren Jonas Ransgård (M), som tillsammans med Josefsons allianskollegor Helene Odenjung (L), David Lega (KD) och Emmyly Bönfors (C) lagt grunden för maktövertagandet.

 

Att Moderaterna är historiskt svaga bådar gott för alliansstyret då de tre övriga allianspartierna har möjlighet att balansera upp den politiska sammansättningen. Socialdemokraternas bistra öde i Göteborg är ett skräckexempel på hur det kan gå när ett stort parti går på myten om sin egen förträfflighet gentemot sina egna, men mindre, samarbetspartners.

 

Det förestående maktskiftet är historiskt – men alliansen har inte tid att fira. Utmaningarna är många. Det är dags att leverera på 25 års borgerlig frustration. 

 

Samtidigt bör göteborgarna tillåtas ett glädjetjut: Nu är det äntligen slut på sosseriet!

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!