Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Äntligen får vänstern i Göteborg protestera

Olof Palme på Götaplatsen i Göteborg 1984. Foto: TOMMY HOLL
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida. Foto: NORA LOREK

Efter ett kvarts sekel har Socialdemokraterna i Göteborg äntligen något att protestera mot på årets mest röda dag.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

Socialdemokratin och arbetarrörelsen samt övrig vänster firar högtidsdag i dag. Att ett politiskt särintresse med olika förgreningar har en egen helgdag är ett historiskt otyg som överlevt sin lämplighet sedan länge. Att de som inte delar vänsterns politiska plakatord ändå är hemförlovade under dagen är en klen tröst, givet att skuggan från de röda flaggorna för många människor representerar helt andra saker än solidaritet med arbetarklassen. 

 

Precis som det finns olika grader i helvetet finns det olika nyanser av rött. Över en miljard människor i bland annat Kina, Nordkorea och på Kuba fjättras under den röda fanans förtryck. Att kommunister och icke-demokratiska socialister på den bortre vänsterkanten i dag marscherar på svenska gator under hammaren och skäran är ett hån mot alla de som kämpar för demokrati och värdighet. Historielösheten är beklämmande.  

 

I väntan på avveckling av 1 maj som helgdag finns det ändå något att glädjas över i Göteborg, denna röda dag. I alla fall om man är socialdemokrat eller vänsterpartist. Efter 24 år av rätt pinsamma marschövningar, där partiernas representanter lekt någon form av politiklajv och försökt uppmana kämparglöd i en stad där vänsterkrafterna hållit i rodret under ett kvarts sekel, är det äntligen dags för vänsteranhängarna att få protestera på riktigt. 

 

I stället för att protestera mot orättvisorna som vänsterkrafterna själva skapat eller misslyckats med att komma tillrätta med, får socialdemokratin och vänsterpartisterna faktiskt protestera mot ett borgerligt styre och budget i Göteborg. Lägg därtill en borgerlig budget som styr riket samt liberal politik som tvingat socialdemokratin till smärtsamma eftergifter till Centerpartiet och Liberalerna. 

 

I Göteborg når socialdemokratin 1 maj med andan i halsen. Krutdammet efter den bittra ledarskapsstriden har knappt lagt sig. Fortfarande finns det ingen ordinarie gruppledare i kommunstyrelsen även om Jonas Attenius är utpekad som efterträdare till Ann-Sofie Hermansson. Riksdagsledamoten Mattias Jonsson, ny distriktsordförande, har att samla ihop bitarna av en uppslitande process som inbegrep en personkonflikt som sällan setts inom socialdemokratin.

 

S i Göteborgs största problem har dock mer handlat om en påfallande visionslöshet och oförmåga att leverera. Men det finns hopp för partiet. För ett tag sedan tog GT:s debattsida initiativ till debattserien ”Rosornas Göteborg”. Samtliga lokala S-föreningar och anslutande förbund samt flera ledande företrädare bjöds in till en konkret, framåtsyftande idédebatt. Givet att socialdemokratin, trots sin självpåtagna isolerade position i det lokala politiska landskapet, fortsatt är stadens enskilt största parti är allmänintresset för partiets vägval stort. De vägar som arbetarrörelsen väljer att vandra kommer att påverka betydligt fler än endast medlemmar och partiföreträdare. 

 

En handfull tänkvärda och konkreta appeller om nytag publicerades. Från Härlandaföreningen skrev Roland Dahlström och Tanja Josic att S ”[...] måste bli ett parti som är relevant även för dem som ännu inte är medelålders”. Från Biskopsgårdens S-förening levererades en nykter och skoningslös självkritik av Saida Hussein, Emma Rosengren och Christer Gustafsson att: ”De senaste valen har Socialdemokraterna kontinuerligt tappat väljare eftersom partiet har vänt kappan efter vinden och anammat en hård retorik som vi och många andra, medlemmar och väljare, inte känt igen.” Karin Greenberg Gelotte (S), ordförande för Södra skärgårdens socialdemokrater, påminde Järntorget att Göteborg är mer än fastlandet: ”[...] alla problem som pockar på en lösning inte är storstadsproblem.”

 

På GT Debatt visade stadens gräsrots-sossar i ”Rosornas Göteborg” att det finns många idéer och ett stort engagemang för Göteborg. Nu måste partiet visa att gräsrötternas idéer inte ses som ogräs utan är frön till en konstruktiv socialdemokrati.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida