Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

”Alla har inte samma tur som jag hade”

Patrick Gladh förbereder sig för nästa etapp i klassresan: Från rektor till entreprenör. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Den förra S-politikern Patrick Gladh får lämna fullmäktige när han nu är på väg att starta vinstdrivande friskola. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på GT:s ledarsida.Foto: NORA LOREK

När Patrick Gladh startar friskola får han inte längre vara kvar som politisk representant för Socialdemokraterna i Göteborg. Möt klassresenären som tänker  fortsätta kampen för människors livschanser i bolagsform.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. GT:s politiska hållning är liberal.

OPINIONSINTERVJU. Systemvetaren som blev marinbiolog som kom att bli rektor. Och däremellan sosse och fullmäktigeledamot i Göteborg.

Patrick Gladh är nu på väg mot ännu en karriärväxling: Den från rektor på Angeredsgymnasiet och folkvald S-politiker till grundare, delägare och skolledare av vad som siktar på att bli en helt ny friskolekoncern utan vinstbegränsningar.

Det är den sista detaljen som gjort att Jonas Attenius och Socialdemokraterna i Göteborg begärt att Patrick Gladh lämnar sina partiuppdrag. S vill inte ha en friskoleentreprenör på fullmäktigebänken.

 – Jag ska inte stå i vägen för den linje som mitt parti vill driva. Jag har skrivit på kandidatförsäkran, den är minst lika viktig som att jag är folkvald. Jag är vald på ett enskilt mandat, men jag skulle aldrig någonsin kunna sitta där utan mitt parti i ryggen, säger Patrick Gladh. 

 

Trots att partiet inte längre vill ha honom, är Gladh besjälad av tanken på klassresa och utbildningens frihetliga möjligheter. 

Det började i bruksorten Billingsfors i norra Dalsland, där läsandet och böckerna blev Patrick Gladhs entrébiljett till klassresan. Mor jobbade i servettfabrik, far var lastbilschaufför. 

Först anekdoten om barnet som kom att bli rektor:

 – Jag lärde mig tidigt att läsa. Det var mina föräldrar som pushade. De köpte böcker och läste för mig. Det var avgörande för den tidiga språkbildningen.

Läsningen i barndomshemmet gjorde att folkbiblioteket inte var en främmande plats. ”Det blev mitt andra vardagsrum”. En bibliotekarie blev boklangare till en ung Patrick Gladh. Science-fiction med Robert A. Heinlein och J.R.R. Tolkiens fantasy-epos stod på läsmenyn: 

 – Jag tog mig till och med förbi de första 150 sidorna i Sagan om Ringen. Det är nåt i första boken som tar död på läsupplevelsen, men tar man sig förbi Tom Bombadill och kommer till värdshuset så börjar det hända saker. Men innan det är det ett nästan ändlöst navelskådande.

 

Och så anekdoten som belyser varför Patrick Gladh såg det som självklart att i vuxen ålder gå med i Socialdemokraterna:

När mamman råkade ut för en arbetsplatsolycka på fabriken föll det sig som så att son och mor blev skolkamrater på gymnasiet i Åmål. Olyckan gjorde att hon bestämt sig för att vidareutbilda sig till undersköterska. Och att vara på samma gymnasium som mamma var inte så pinigt som man skulle kunna tro: 

 – Det var oerhört praktiskt att få skjuts till skolan varje morgon, säger han och skrattar innan allvaret återvänder:

 – Socialdemokraternas sociala reformer har gjort det möjligt för mig som arbetargrabb utan kapital att få en utbildning. Min mamma kunde få en utbildning. Den möjligheten hade inte funnits utan de reformer som har präglat Sverige. Har man inte egna resurser ska man ändå få möjlighet att utveckla sig efter sina bästa stämningars längtan, som Hjalmar Branting uttryckte det.

 

Nu är det dags för nästa kliv på klassresan: Från arbetargrabb till skolentreprenör. Ett livsval som tvingar Patrick Gladh att lämna politiken för att i stället arbeta med människors andra chanser på andra sätt än just genom politisk reform. 

– Jag backar undan när mitt parti ber mig göra det. Men att jag skulle backa undan från att göra en påtaglig samhällsförändring en unge i taget, det är inte aktuellt. Jag vill bygga skola och jag vill utmana skolsystemet. 

Vad säger det om det politiska systemet och Socialdemokraterna att du känner att du kan göra en bättre ”påtaglig samhällsförändring” i bolagsform än som folkvald?

– Jag tror visst att man har jättestora möjligheter att bedriva samhällsutveckling inifrån det politiska systemet. Det har S gjort i styret och i opposition i Göteborg. Men mitt parti tycker att det är svårt att jag kombinerar ett politiskt engagemang med den här satsningen. Och då är det så.

Hade du velat fortsätta som politiker?

– Jag hade ingen ambition att kliva av. Jag hade gärna suttit kvar.

 

Patrick Gladh var en av de S-profiler som förra året ställde sig till förfogande att ta över som distriktsordförande i Göteborgsdistriktet efter Anna Johansson som lämnade i sviterna av den såriga konflikten med Ann-Sofie Hermansson. Han har fortfarande samma idéer om hur partiet borde arbeta framöver.

– Om vi vill reformera samhället så kan vi inte som organisation stå still och stampa. Det är inte i centrum vi har våra väljare utan det är i de gamla arbetarklasstadsdelarna och i förorterna. Vår närvaro ute i de här stadsdelarna är obefintlig.

Socialdemokraternas idé, menar Patrick Gladh, måste utgå från den situation som människor lever i. Om partiet då inte finns där dess väljare är, ja, då försvagas partiet snabbt.

 – Tradition ska man aldrig någonsin skratta och peka finger åt, för det är ett starkt kitt som håller människor och organisationer samman, men vi kan inte bara sitta på Järntorget. 

I stället efterlyser han att partiet identifierar de rörelser och idéer som växer fram i dag, de som Gladh kallar för moderna arbetarrörelseidéer. 

– Idéerna finns i de utanförskapsområden där människor är förfördelade. Då måste vi finnas på samma platser. Det hade gett Socialdemokraterna kunskaper som vi behöver för att bedriva politisk förändring. Det hade gett oss ökad legitimitet i områden där vi fortfarande har kvar ett väljarunderlag. Det ger oss också möjligheten att bredda medlemsbasen.

 

Ingen kan anklaga Patrick Gladh för att inte veta vad han pratar om när det kommer till utanförskapsområden. De senaste nio åren har han varit rektor för Angeredsgymnasiet.

 - Man får en helt annan insikt i den problematik och de utmaningar som barn och unga lever under, i förortsområden. Alla har inte samma tur som jag hade, med engagerade föräldrar som driver på med läsning och vill att man ska komma vidare. 

Han är stolt över det han åstadkommit under sin tid på den kommunala skolan, med Angeredsutmaningen och Angeredsmodellen. 

 – Det är jättehäftigt. Vi når lite längre med våra ungdomar i dag än vad vi gjorde för ett antal år sedan. Men samtidigt är det fortfarande som så att vi åtgärdar symptom som borde ha åtgärdats tidigare. Det ungdomar inte har fått med sig upp till gymnasienivån, det får vi lappa och laga.

 

Den verksamhetsidé han har för friskolan som han och hans partners nu lämnat in ansökan för, säger han sig gärna ha gjort i kommunal regi, men:

 - Kommunen är för tungrodd. Den lämpar sig tyvärr inte för att göra nya satsningar som vill ta ansvar för barnen mellan de olika skolnivåerna, inte minst när det i Göteborg är tre olika förvaltningar för förskola, grundskola och gymnasium.

Med sin nya friskola siktar Patrick Gladh på att ta ett helhetsgrepp på elevernas skolgång, från förskola till grundskola och uppåt:

 – Jag vill att vi gör rätt från början.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på GT:s ledarsida