Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Agnes Arpi

Arpi: Omöjligt att ge folk en värdig omsorg

Nio minuter får det ta för hygientillsyn samt byte av urinpåse, inkontinensskydd och kläder, enligt Stadsmissionen, som menar att en fortsättning hade lett till brister för både brukare och anställda.

I en granskning av hemtjänsten i Majorna-Linné 2012 beskrev Göteborgs-Posten en ekonomiskt hårt drabbad stadsdel. Det framkom bland annat att personalen arbetade under en orimlig börda, och var tvungna att göra omöjliga prioriteringar mellan vårdtagarna för att hålla stadsdelens ekonomi i balans.

Ett inte helt ovanligt scenario, vare sig i offentligt eller privat omsorgsarbete.

Jag skrev då, för tre år sedan, i en krönika på denna sida: ”Risken finns att den som saknar anhöriga, som orkar kämpa för ens rätt till vård och omsorg, helt enkelt blir utan.”

Detta efter att som tidigare timvikarie i den kommunala hemtjänsten i Göteborg konstaterat fakta. Den som är gammal och sjuk samt saknar engagerade anhöriga har sällan särskilt mycket att sätta emot.

Eftersom jag jobbade i olika delar av staden blev jag också varse skillnaderna mellan stadsdelarna. I ett område bodde människor ensamma och isolerade, trots att de inte ens visste sina egna namn, med löständer som inte rengjorts på evigheter. I ett annat hade vi som jobbade mer luftiga scheman och de äldre behovsanpassade lägenheter. Men man talar sällan om segregation, eller klass för den delen, när det gäller äldre människor.

I ett färskt exempel slår Göteborgs kyrkliga stadsmission fast att de vägrar spela med på sådana usla villkor. I en debattartikel i Göteborgs-Posten 29 april beskriver de hur de nya krav som Mölndal infört omöjliggör deras fortsatta hemtjänstarbete i kommunen.

Grunden är en ny ersättningsmodell som ska göra hemtjänsten mer rättssäker, men också sänka kostnaderna med tio procent. Därför har avtalen med privata utförare sagts upp för att omprövas på nya premisser. Kostnaderna kapas på ett välbekant sätt – de anställda ska jobba ”smartare”.

Den nya ersättningsmodellen innebär bland annat att tiden som beräknas för tvätt var tredje vecka går från en timme till trettiofem minuter, för sortering, tvätt och strykning.

Nio minuter får det ta för hygientillsyn samt byte av urinpåse, inkontinensskydd och kläder, enligt Stadsmissionen, som menar att en fortsättning hade lett till brister för både brukare och anställda. Det blir helt enkelt omöjligt att ge människor värdig omsorg med den nya modellen.

Nu varslas anställda, och 135 äldre får framöver vänja sig vid helt nya människor. Alla har inte anhöriga.

Det är i all sin tragedi rakryggat av Stadsmissionen att gå ut med varför man inte kan jobba vidare med hemtjänsten i Mölndal. Med det visar organisationen att man tar både sitt eget uppdrag och de äldre på allvar. Det finns en gräns för hur avancerade krumbukter man kan göra för att få ihop omöjliga modeller med verkligheten.

Som timvikarie i hemtjänsten gjorde jag vad jag kunde. Det gjorde vi alla. Men ofta var det inte tillräckligt, hur mycket vi än ansträngde oss, hur ”smart” vi än jobbade.