Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Yvigt RUT-manifest - framfört i musikalform

Kampanjteater. "Pigan" skulle kunna ingå i en vänsterradikal valkampanj, med sin oförsonliga kritik mot RUT-avdraget. Som musikal är uppsättningen ojämn, tycker GT:s kritiker Foto: Lina Ikse

Ett ursinnigt inlägg i debatten om RUT, framfört i svår musikalform.

Energiska Teater Tamauer vill mycket, men fumlar med den feministiska stafettpinnen, tycker Liv Landell.

MUSIKAL

De senaste åren har feministisk manifestteater trendat, vilket inte minst Teater Tamauer bidragit till. Succén "Whatever Love Means" var en suverän tolkning av Liv Strömquists briljanta serietecknande, som fick flera efterföljande, sceniska debattinlägg. När gruppen nu återupptar konceptet med "Pigan", är formatet musikal, och temat den så kallade RUT-branschen.

 

Att skriva musikal är en utmaning i sig - publiken vill ha både starka låtar och logisk, fängslande dramaturgi. Det är ingen slump att många musikalmakare utgår från befintliga hits, och på så vis undviker transportsträckor. I Tamauers fall håller musikern Maja Gödickes melodier tämligen väl, och framför allt blir de originella i hennes uttolkning. Gödicke har en närgången, suggestiv ton i rösten som överensstämmer med hennes gnistrande coola utstrålning - och kontrasterar mot texterna om disktrasor och klasshat. Musiken är också en välbehövligt stomme i den yviga berättelsen.

Den regisserande manusförfattaren Anders Friberg och ensemblen vill exponera varenda vinkel av problematiken i att arbetarklassens kvinnor jobbar som städerskor hemma hos medel- och överklassens. Samtidigt berättar man om en enskild tjejs resa genom städbranschens olika rum, från ensamma kontorslokaler via sjukvårdens korridorer till samtidens mer eller mindre lyxiga privatbostäder.

 

Man problematiserar allt från förtryckande anställningsintervjuer till rasistiska hierarkier inom den egna yrkeskategorin. Små scener ur huvudpersonens liv spelas upp av Helena Gezelius, Jan Ericson och Sara Klingvall, som rutinerat växlar mellan olika roller. Däremellan river de av brännande tal och ställer många viktiga frågor på sin spets.

Helheten blir frustande intensiv, men för splittrad för att förmedla den där folkbildande aha-upplevelse som Tamauer torde vara ute efter. För den som har svårt att reda ut det komplexa i fenomenet hushållsnära tjänster blir det frustrerande.

Visst bekräftar Pigan som hastigast att RUT är komplext, som när man frågar sig varför den maskulina motsvarigheten ROT inte betraktas som förtäckt klassförtryck. Eller när man citerar argument som går ut på att RUT skapar arbetstillfällen. Det hade gjort den här uppsättningen väl att dra sådana trådar betydligt längre.

 

MUSIKAL

Pigan

Teater Tamauer på Hagateatern

Ursprungstext: Hanna Petersson. Manus & regi: Anders Friberg. Musik & låttext: Maja Gödicke.

Med: Helena Gezelius, Jan Ericson, Maja Gödicke & Sara Klingvall Till och med 26 oktober.