Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Wilson Gloria Lord: Jag älskar Göteborg!

"De första månaderna på Hisingen var hemska! I den åldern är ju kompisar allt och det var inte lätt att flytta från ett varmt, livligt land till det tysta lugna Sverige. I Angola ser man hela tiden folk på gatorna. Här kunde det gå en hel dag innan man såg en granne!" Foto: Anna Svanberg

Havet och invånarna. Men kanske inte så mycket fiken. Så kan man enkelt sammanfatta det som får Wilson Gloria Lord att trivas i Göteborg. Uppvuxen i Angola med havet och stranden tätt inpå trivs han som bäst nära vatten, men efter sexton år som västkustbo är han inte den sortens göteborgare, som lever halva sitt liv på fik. När vi ses i Masthugget låter han mig välja kafé, säger att han inte är någon fikaperson.

WILSON OM...

...Den svenska blygheten:

"Jag är själv en väldigt blyg person, som är bättre på att prata om andra än om mig själv. På så sätt är jag kanske väldigt svensk. Fast svenskar har förändrats på senare tid, blivit mer intresserade av att ta plats och framhålla sig själva."

...Värme:

"Jag tror att klimatet påverkar människan väldigt mycket, det ser man ju i Sverige så här års när många lever upp och blir mer utåtriktade. Första gången jag hälsade på i Sverige var det vinter och snö. När jag sedan flyttade hit var det sommar och det kändes ovant att bo på en plats där årstiderna skiftade."

...Rasism:

"Rasism är okunskap."

ANGOLA

GRÄNSAR TILL: Namibia, Demokratiska republiken Kongo, Zambia och Atlanten.

HUVUDSTAD: Luanda.

STATSSKICK: Republik.

STORLEK: Nästan tre gånger så stort som Sverige.

BEFOLKNING: 12 127 071.

FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD: 53 år.

OFFICIELLT SPRÅK: Portugisiska.

RELIGION: Majoriteten är officiellt kristen, men här finns också en muslimsk minoritet och 70 000 Jehovas vittnen. Knappt hälften av befolkningen praktiserar inhemska religioner.

DET VISSTE DU KANSKE INTE: Angola är en av kontinentens största oljeproducenter. Landet återhämtar sig från ett 27 år långt inbördeskrig som bröt ut när landet blev självständigt från Portugal och varade till 2002.

I GÖTEBORG BOR: 71 personer från Angola.

Wilson Gloria Lord

ÅLDER: 31 år.

GÖR: Automationselektriker.

MODERSMÅL: Portugisiska.

FAMILJ: Fru och två söner, sju och tio år.

FAVORITPLATS I GÖTEBORG: Ramberget.

TID I SVERIGE: 16 år.

Läs på webben

Här hittar du alla tidigare avsnitt: www.expressen.se/gt/hela-varlden-finns-i-goteborg/

Det går även att hitta länken i högerspalten på gt.se/

Ska vi skriva om dig?

Har du en historia att berätta om dig själv, ditt hemland och ditt liv i Göteborg? Eller har du en vän som skulle passa i vår serie?

Skriv till GT-kulturen, Box 417, 401 26 Göteborg. Ring 031-725 90 36. Eller mejla kulturen@gt.se

Tidigare delar i serien

Vi har skrivit om göteborgare från:

Afghanistan, Algeriet, Argentina, Armenien, Australien, Bangladesh, Barbados, Baskien, Belgien, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Brasilien, Bulgarien, Burma, Burundi, Chile, Colombia, Costa Rica, Cypern, Danmark, DDR, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, Elfenbenskusten, England, Eritrea, Estland, Etiopien, Filippinerna, Finland, Frankrike, Färöarna, Gambia, Gaza, Georgien, Ghana, Grekland, Hongkong, Indien, Indonesien, Ingermanland, Irak, Iran, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Jemen, Jordanien, Jugoslavien, Kanada, Katalonien, Kamerun, Kap Verde, Kenya, Kina, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Kosovo, Kroatien, Kuba, Kurdistan, Kuwait, Lettland, Libanon, Liberia, Litauen, Luxemburg, Madagaskar, Makedonien, Malaysia, Malawi, Marocko, Mexiko, Moçambique, Moldavien, Montenegro, Nasaret, Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Palestina, Peru, Polen, Portugal, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Schweiz, Senegal, Serbien, Sierra Leone, Singapore, Skottland, Slovenien, Slovakien, Somalia, Sovjetunionen, Spanien, Sri Lanka, Sverige, Sydafrika, Sydkorea, Syrien, Tadzjikistan, Taiwan, Tamil Nadu, Tanzania, Thailand, Tjeckien, Tjeckoslovakien, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Tyskland, Uganda, Ukraina, Ungern, Uruguay, USA, Venezuela, Vietnam, Vitryssland, Wales, Zambia, Zimbabwe, Åland, Österrike, en assyrier från Irak, en katalan från Spanien, en rom från Rumänien, en tornedaling från Pajala, en judinna från Hisingen, en same från Jämtland och en sverigefinne från Göteborg.

Med skåpbilen parkerad på gatan, arbetsklädd och på väg ut på jobb kan man tänka sig att Wilson skulle vara stressad. Men nej, vår fika på Kafé Zenit blir en rakt igenom icke-stressande upplevelse. Han vill gärna ta livet som det kommer, säger han, inte ha kontroll på allt, då brukar det fungera bäst. Och samtalet blir därefter, avslappnat och genomtrevligt.

Hur hamnade du i Göteborg, berätta!

Min mamma träffade en svensk man som jobbade för Volvo i Angola när jag var fem, sex år och jag fick en lillebror. På min pappas sida har jag sju syskon, men jag är uppvuxen med min mamma, min låtsaspappa och min svenska halvbror. När jag var femton flyttade hela familjen till Hisings Kärra.

Femton kan ju vara en känslig ålder. Hur var det att komma hit när du var så ung?

– De första månaderna på Hisingen var hemska! I den åldern är ju kompisar allt och det var inte lätt att flytta från ett varmt, livligt land till det tysta lugna Sverige. I Angola ser man hela tiden folk på gatorna. Här kunde det gå en hel dag innan man såg en granne!

– Fast det fanns också mycket positivt med att komma hit som så pass ung. Som femtonåring var jag väldigt mycket "här och nu", ville mest spela basket, gå på disko, bada och ha kul med kompisar. Man var bättre på att bara ta emot det som händer och fastnade inte i jämförelser, som man gärna gör när man blir äldre. Det gjorde det lättare att anpassa sig och hitta nya vänner. När jag väl hade börjat i skolan, lärt mig svenska och fått kompisar tog det nog inte mer än ett halvår innan jag kände mig hemma här.

Som nyanländ tonåring på Hisingen bodde Wilson i ett stillsamt, svensktätt område i Hisings Kärra och kunde bara två svenska ord: "Titta bilarna!" Men med en svensktalande plastpappa, få landsmän i närheten och knappt några chanser att prata portugisiska lärde han sig svenska rekordsnabbt - efter bara sex, åtta månader var han flytande.

Att gå från grundskolan till gymnasiet skulle där-emot bli tufft. Wilson valde samhällsvetenskaplig linje, men svenskan som han talat i inte ens ett år, räckte inte till för de teoretiska ämnena och höga studietempot.

Snart tappade han intresset för skolan, tyckte att han inte förstod något av det han läste och bestämde sig för att hoppa av och flytta hemifrån. Att jobba och spela basket blev hans liv i ett par år. När han sedan blev 20 och fick sitt första barn gjorde livet en tvär sväng.

– På den tiden trodde man ju att man skulle bli basketstjärna. Men man tvingades bli vuxen väldigt snabbt när sonen kom, trycka undan basketdrömmarna och gå in i vuxenlivet... Några år senare, när jag var 25, 26 och tvåbarnspappa fick jag lust att börja plugga igen. Då var min svenska mycket bättre och plötsligt var det roligt att läsa.

– Nu jobbar jag som automationselektriker, en sorts elektriker som jobbar väldigt brett - fixar med maskiner, installerar, programmerar... Det är ett jobb som passar mig perfekt. Jag är alldeles för rastlös för att jobba på kontor.

– Nu när mina pojkar spelar basket har mitt gamla basketintresse väckts till liv igen. Numera är jag baskettränare i Kungsbacka.

Hur har Sverige förändrats sedan du kom hit på 90-talet?

När det gäller invandring är det jättemycket som har förändrats tycker jag. Invandringen började ju väldigt sent i Sverige. När jag var tonåring var folk fortfarande inte vana vid att se en mörk person på bussen till Kärra. Och det hände att äldre damer höll lite extra hårt i väskan när de såg mig. Samma sak när jag åkte snowboard och skidor, jag var ofta den enda mörka personen i backen.

En gång var det till och med en äldre granne som blev så häpen när hon såg mig att hon började ropa om hur stort det var att jag äntligen var fri 'Är du fri!?' Men hallå! Slaveriet avskaffades för ganska länge sedan! Fast hon hade nog inte alla hästarna hemma...

Du skrattar åt det nu. Men hur kände du då, just när det hände?

– Jag är medveten om hur sådant här fungerar och tar inte åt mig så lätt. I min släkt finns japaner, brasilianare, svenskar, portugiser, angolaner och min fru är svensk-engelsk. En "gott -och- blandat" släkt kan man säga! Själv har jag aldrig känt mig utanför.

Längtar du tillbaka till Angola någon gång?

Jag åker gärna dit och hälsar på släkten, men flytta dit för gott? Nej, det vill jag inte. När jag kommer till Angola är jag helt vilsen, vet inte hur något fungerar, kan ta mig flera månader att fixa enkelt pappersarbete, bara för att jag inte vet vart jag ska gå.

Märklig känsla det där - att komma till en plats där man både är hemma och främmande på samma gång...

Ja, det är lite märkligt. Jag pratar språket, men mitt språk har ju inte alls utvecklats sedan jag bodde i Angola. Ibland säger folk att jag låter som en liten pojke när jag pratar portugisiska. Här däremot har jag alla mina kontakter, min familj och hela mitt vuxenliv. Dessutom älskar jag Göteborg, skulle aldrig vilja bo någon annanstans än på Västkusten.

Och havet finns både Angola och i Göteborg...

Ja, det betyder mycket. Jag bodde ju femtio meter från havet när jag växte upp och man behövde inte göra mycket för att ha det kul - det vara bara att springa ned till stranden. I dag hoppas jag kunna ge samma upplevelse till mina barn.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!