Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi laddade ner illegalt långt före Kalle Anka

Lördag med Lisa Jakobsson.
SÖNDAG. Förra veckan blev det två biobesök; missad planering ledde till en dubbeldos av Harry Potter och hans vänner. Eftersom jag läst boken, blev inte slutet någon chock. Vad som däremot förvånade var hur mycket medpubliken gjorde för mitt intryck av filmen.
Besök A 18.00. Ung publik, de flesta i lägre tonåren – stora kompisgäng och första-gången-dejtare. Mycket småprat, fnitter, sms:ande och gapskratt.
Besök B 21.00. Äldre publik, mer svårflirtad, erfarna biobesökare – det var knäpptyst i salongen så fort ljuset började dimmas ner.
Filmen, som jag tyckte var rätt tramsig vid första besöket, blev mångfalt bättre vid andra.
Så lätt det kan vara att manipuleras.

MÅNDAG. ”Svininfluensan” har satt griller i huvudet på mig. Brukar i regel aldrig lägga större vikt vid larm av det slaget. Och nog vet jag att det krävs en del för att bli smittad.
Men just nu kan jag inte nysa på stan utan att känna mig sedd som en potentiell mördare.

TISDAG. Jag minns när jag växte upp och två av mina favoritserier ströks från tv-tablåerna – Darkwing Duck och Power Rangers – de var för våldsamma. Orsaken var Siljefallet, dödsmisshandel av en norsk flicka, där man sa att pojkarna som misshandlat henne inspirerats av just sådana serier.
Såg barnen på Tom och Jerry skulle de tro att det var okej att slå varandra i huvudet med hammare. Varför? Jo, för att barn tror att man kan göra så på riktigt.
Det sa man då och det säger man nu.
Skalman laddar ner musik (laglig såklart).
Kalle Anka, däremot, är en riktig pirat som nu också är KO-anmäld. Därför kommer barn att tro att det är okej att ladda ner illegalt.
Barn – och vuxna (tro det eller ej!) – laddade ner illegalt långt före Kalle. Det gör det inte okej. Men serier måste väl kunna spegla samhället vi lever i och inte bara utspela sig i någon idealistisk verklighet?

ONSDAG. ”Det var ju dumt att säga det så att det gick att spela in” – en gotländsk groda levererad från dess landshövding Marianne Samuelsson till Ekot. Hon står fast vid sin åsikt att rika och inflytelserika ska ha tillgång till samhällets gräddfil medan vi övriga får nöja oss med filmjölk.

TORSDAG. Tusentals sörjande mötte upp när de omkomna efter branden i Rinkeby skulle begravas.
Inför slutet är vi alla lika, är vi det inför medierna? Jag känner en stark osmak för den närgångna rapporteringen. Chockslagna vänner till familjen intervjuas i radion, de omkomna barnen hängs ut med namn och bild. Händelseförloppet ingående beskrivet. Den sörjande spillran av vad som en gång var en familj.
Skulle olyckan ha behandlats på samma sätt om de inblandade var rå-svenskar?
Skulle det då finnas tid för sorg som inte genast översattes till rubriker?

FREDAG. I dag tjänar Göteborg stad en kvarts miljard tack vare ett gäng glada irländare. En ovetande åskådare skulle kunna tro att Nya Ullevi intagits av utomjordingar. Arenan the Claw är något av det sjukaste jag sett.
Hursom helst – med tanke på vädret vore det passande om U2 i sitt eventuella cover-race körde Beatleslåten ”Here comes the sun”.

LÖRDAG. Pridefestivalen packar ihop och tackar för sig. Synd att den är i Stockholm varje år. Skulle man inte kunna apa efter Melodifestivalens upplägg och turnera? Göteborg hade mått gott av lite vardagsglamour.

Lisa Jakobsson
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!