Verkligheten står på spel – en kamp

Arbetsliv. 1970-talets intresse för arbetslivet var ofta inriktat på manligt dominerade arbetsplatser som varven och industrin.. Foto: JEAN HERMANSSON
Foto: Anders Karlsson

Att skriva historia och inte skriva det förflutna på näsan – är det möjligt, undrar Kajsa Widegren efter att ha sett 30 års svenska foton på Göteborgs konstmuseum och Hasselblad center.

Historia skrivs alltid i nuet och konstrueras utifrån samtidens syften och behov av historieskrivning. Att låta bli att skriva 1970-talets bildetik på näsan är nästan omöjligt. De politiska anspråken som låg i den rena skildringen av arbetsliv och det som kallades Tredje världens folk, bilderna tillgängliggörande på bibliotek och i Folkets hus, de styltiga programförklaringarna.

70-talsavdelningen i "Mellan verkligheter" sätter kanske ljuset på hur Hasselblad center som institution kämpar med det dokumentära fotografiets status. Både närvarande och förskjutet ligger verkligheten och ögonblicksbilden och pockar på erkännande. Har det blivit en förbjuden njutning att få drabbas av fotografiets närvaro, dras in i den andres ansikte, i den andres värld?


Förvisso ligger det eoner mellan det politiskt engagerade fotografiet och de kanoniserade dokumentära mästarna, men dragningskraften kan sägas vara den samma. 1980-talets svart-vita sensualism och intresse för tingens textur och volym bjuder en smula lindring. Samtidigt uppstår här en utmattning inför det repetitiva hos historieskrivandet. Måste samma Tuija Lindström-bilder visas om och om igen? Det poängteras att det viktiga här är en kvinnas blick på den kvinnliga kroppen, men jag tvivlar på argumentet: att maktrelationen mellan avbildare och avbildad skulle ruckas så lätt.


1990-talets fotografi vände blicken mot skapandet av bildkulturer och mot betraktaren. Perspektivförskjutningen iscensätts på ett smart sätt genom Fredrik Wretmans "Golv". Det är bilder av gallerigolv fotograferade på de mest inflytelserika gallerierna i New York och Köln - slitna, blanka, mönstrade golv, flådiga golv och golv med patina från nyinredda industrimiljöer. När verket packades upp - så berättas det - så låg det fortfarande inslaget i det emballage som det slogs in i när det visades senast, vilket var 1991.

Medan en del av 90-talsavdelningens fotografier har blivit ikoner för tidens nyorientering - jag tänker då på bilder som Annika von Hausswolffs "Tillbaka till naturen" och Annica Karlsson Rixons "Nordic Light" - så får "Golv" en särskild position i rummet. Verket är ett skolexempel på hur bilder är chanslösa utan kontext. Här finns också ett klart uttalat underdog-perspektiv: det viktiga med galleriet är inte konsten, utan makten, minglandet, nätverkandet, som sker i det konkreta rummet, "på golvet". Människorna är så utbytbara att de inte ens är värda att dokumenteras. Dessutom är det konceptuellt elegant och har charmen hos det outslitna.

Dagens digitala bildvärldar är sköra, hotar ständigt att lösas upp eller helt enkelt raderas, trots alla back up-system. Utställningens namn - "Mellan verkligheter" - visar med en enkel pluralbildning att det fortfarande är kampen om "verkligheten" som står på spel.

Västlandet för länge sedan

Även på Västergötlands museum i Skara öppnar i morgon en fotoutställning. Ett hundratal fotografier ur museets stora samling, de flesta tagna före andra världskriget, påminner om livet och människorna i Västsverige för snart hundra år sedan. Visas till och med 18 maj.