Julen i Kungälv år 1938 har blivit nästan legendarisk. Den österrikiska fysikern Lise Meitner promenerar med sin systerson Otto Robert Frisch i det snöiga landskapet och diskuterar några häpnadsväckande rön som just kommit brevledes från Meitners forskarkollega i Berlin. Till sist sätter hon sig ner på en snöig trädstam och gör uträkningar på en papperslapp som hon hittar i fickan. Det hon skriver ned är formeln för atomklyvning.
Om hur Lise Meitners upptäckt kom att användas av de allierade i krigets slutskede, om hennes öde som österrikisk judinna under Hitlertiden och hur det kom sig att hon befann sig i Kungälv handlar Hedvig Hedqvists bok Kärlek och kärnfysik. Men den handlar också om Eva von Bahr, svensk fysiker som lärde känna Meitner i Berlin 1912 och som fram till sin död 1962 förblev hennes vän och supporter.
Eva von Bahr fick som kvinna aldrig möjlighet att bedriva forskning i Sverige och övergick till lärarbanan, men hon försökte hålla kontakt både med vetenskapen och de forna kollegorna. När Meitners liv hotades av nazisterna var von Bahr en av dem som arbetade för hennes räddning till Sverige och för hennes möjligheter att fortsätta sin forskning här. Inte minst gav hon ekonomiskt stöd inte bara till Lise utan också till hennes familj. År 1938 bodde hon och hennes man sedan några år i Kungälv och det var hos dem flyktingen Lise Meitner för första gången firade svensk jul.
I en bok av om kärnfysikens barndom kommer mycket att handla om grundämnen och atomer, om vetenskapliga framsteg och om den optimism som präglade åren före första världskriget. Eftersom den rör sig kring en kvinnlig kärnfysiker kommer också könsaspekten in.
Den klart lysande begåvningen Lise stöttades hela livet av manliga kollegor som Max Planck, James Franck, Niels Bohr och Albert Einstein, men Eva von Bahr hade inte samma tur och resignerade när hon inte kunde få en forskartjänst.
Politik är ett tredje tema, Lises och Evas vänskap sträckte sig över två världskrig och när de under det första stod allt för långt från varandra ideologiskt uppstod en paus i kontakten. Lise hävdade envist den tyska kulturens överhöghet, men i och med Hitlers makttillträde förändrades hennes syn, även om hennes hopp om att som forskare kunna stå fri från politiken fick henne att stanna kvar i Tyskland längre än nödvändigt.
Och sen har vi efterspelet till den där nedklottrade formeln från 1938, nämligen den militära kapplöpning mellan de krigande makterna som ledde till atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, och sist och slutligen Nobelpriset, det som Lise Meitner inte fick men som man allmänt menar att hon borde ha fått, och som hon förmodligen också hade fått om hon inte varit kvinna.
Sammantaget är detta en bok som spänner över många teman och som även om den är lite osovrad framför allt känns mångsidig, spännande och rik.
Men kärleken då, var kommer den in? Författaren baserar sin skildring av de två kvinnornas halvsekellånga vänskap på inifrånkunskap – Eva von Bahr var hennes mormors syster – och på Lise Meitners många brev till henne, till släktingar och till forskarkollegor världen över. Hon menar att det var en kärleksrelation som uppstod mellan dessa två unika begåvningar i en mansdominerad forskarvärld, och kanske var det också så. Men som läsare får man intrycket att det var vetenskapen, tankearbetet och den fördjupade kunskapen som var bådas stora kärlek i livet.
