Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varifrån kommer verserna?

"Här på bladet vill jag pränta, att du är en bussig jänta". En fin teckning fanns ofta vid versen i Helenas poesibok.
Foto: Helena Westerstad

Varifrån kommer verserna i mitt poesialbum, undrar Helena Westerstad, och får svar av Isolde Berner i Frågespalten.

Fråga kulturen

Fråga om vad som helst som har med kultur att göra. Inget ämne är för stort, för litet eller för pinsamt. Skriv, ring eller e-posta så tar vi reda på svaren.
Post: Fråga kulturen, GT, Box 417, 401 26 Göteborg
Telefon: 031-725 90 37
E-post: kulturen@gt.se

Har en gammal poesibok från 1951 i min ägo. Fick den när jag fyllde 10 år. Ibland tar jag fram och läser de käcka verserna som mina vänner skrivit och undrar varifrån de kommer. Och är det på modet att låta poesiböcker vandra runt i skolarna i dag?   

Helena Westerstad


SVAR: – Poesialbum, även kallade minnesalbum eller minnesböcker, uppstod på slutet av 1700-talet, början på 1800-talet, berättar folklivsforskaren och etnologen Bengt af Klintberg.

– Redan före poesialbumen fanns det något som kallades stamböcker. En bok som egentligen uppgav en härstamning, men där vänner och bekanta brukade skriva in små hälsningar och ibland ett litet ordspråk eller liknande.

Stamböcker skrevs av adelsmän och studenter som låg vid universiteten så långt tillbaka som på 1500-talet.

– Men poesialbum, som det frågeställare har, förekom framför allt bland flickor och uppstod under romantiken då man odlade en svärmisk vänkult. Många av de här dikterna, som sedan blivit väldigt spridda, skrevs från början av någon i ett poesi­album och så har några andra fått läsa det och tyckt att det var en fin vers och så har den liksom spritt sig.

Via ett radioprogram på 70-talet samlade Bengt af Klintberg, tillsammans med Maud Reuterswärd, in poesialbum från hela landet. Flera hundra kom in, de äldsta från början av 1800-talet, och lämnades sedan till Svenskt visarkiv där man skrev av första raden av dikterna i albumen. Att skriva av alla i sin helhet gick inte.

En av verserna i Helena Westerstads album lyder: "En liten stuga med vita knutar, en liten gubbe så snäll och rar, ett dussin ungar med röda trutar, jag önskar dig på gamla dar..."

– Dikten om stugan med vita knutar var ganska vanlig och förekom i inte mindre än 25 stycken av de insamlade albumen. Det äldsta albumet var från 1934, berättar Bengt af Klintberg.

– De flesta av dikterna är anonyma, man vet alltså inte vem som är upphovsman. Men det finns också några kända författare som bidragit. Den allra mest citerade var Zacharias Topelius.

Zacharias Topelius (1818-1898) var en finlandssvensk författare vars "Läsning för barn – sagor, pjäser, dikter" var mycket spridd på sin tid.

– "Väx ej för världens villa och blomstra ej i flärd" börjar till exempel en som var väldigt vanlig, om än kanske i en lite tidigare generation än frågeställarens. Dikterna var ofta lite moraliserande.

– Generellt kan man säga att tonen i de äldsta verserna ofta var lite allvarligare, ett uttryck för vänskap, att man ska minnas. Senare blir det väldigt mycket skämtsamma verser. Som exempelvis "Låt mig sitta i ditt minne, på en liten pinne och om pinnen brister, laga den med Karlssons klister", berättar Bengt af Klintberg.

Poesialbumens roll övertogs så småningom av "fylla-i-böcker", som exempelvis Mina vänner. Numera fyller webbföreteelser som Facebook en liknande funktion.

– I dag är nog seden med poesialbum nästan utdöd. Men vad som händer ibland är att någon flicka hittar sin mammas poesialbum och så kan hon sätta i gång något liknande i klassen, menar Bengt af Klintberg.

Mer om poesialbumen står att läsa i Bengt av Klintbergs bok "Harens klagan" och i den folkloristen Blanka Henrikssons doktorsavhandling "Var trogen i allt" – den goda kvinnan som konstruktion i svenska och finlandssvenska minnesböcker 1800-1980.


Isolde Berner

Frågeredaktör

kulturen@gt.se