Onsalagården. Foto: Anton Ekström
Onsalagården. Foto: Anton Ekström

Var låg vår koloni?

Publicerad

 

I början på 1950-talet var jag och min lillasyster på barnkoloni på Onsala Vickan. Då var vi tre och tio år gamla. Men vi undrar var den låg. Har varit och försökt hitta den. Men inget är sig likt. Tror att det var i närheten av Onsala kyrka för dit fick vi gå ibland. Skulle vara roligt om ni på GT kunde hjälpa oss.

Ann-Marie i Mölndal 

 

SVAR: Att ni inte hittade huset är inte så konstigt, det brann ner i början av 70-talet. En tragisk olyckshändelse där sju barn omkom. I dag står en ny byggnad på platsen, den så kallade Onsalagården. Följ Gröna vägen mot havet. Strax efter att den övergår i Rexius väg leder en mindre väg ner mot stranden och Onsalagården. Skylt finns. Det nuvarande huset, liksom den tidigare barnkolonin, ägs av Göteborgs Domkyrkoförsamling och byggdes samt förvaltas fortfarande av Stiftelsen domprost Rexius minne.

– Den dåvarande domprosten Rexius fick pengar av församlingen när han fyllde 70 och kom överens med min morfar, ­prosten Robert Janson som hade marken här, att bygga ett hem för mindre bemedlade barn, berättar Ingmar Hedelin, tidigare styrelsemedlem i stiftelsen.

– Efter att barnkolonin upphörde i mitten av 1960-talet, hyrdes huset ut till omsorgsförvaltningen som hade lägerverksamhet för utvecklingsstörda barn där. Det gamla huset var en stor träkåk i två våningar, det nya är ett lågt hus med flera sammanhängande byggnader.

I dag hyrs huset av Social resursförvaltning och används under helger och lov som korttidsboende, i form av läger, för barn och ungdomar med funktionsnedsättning.

Onsalagården har även på senare tid fungerat som "seniorkollo" för ensamstående över 75 år.

Josef Natanael Rexius var domprost i Göteborg 1906-1929.

 

VARFÖR SÅ MÅNGA SNÄCKOR?

Hur kan det komma sig att det just i år är så många snäckor som klättrar på husfasader och fönsterrutor? Beror det på den ovanligt blöta sommaren och hösten?

Bengt Jörgen Moberg

 

SVAR: Det fuktiga klimatet gynnar sniglar och snäckor.

– De undviker att vara framme när det är solsken och vid sådant här väder kan de vara i verksamhet nästan dygnet runt. De får en effektivare period och kan lägga fler ägg, svarar snigel­experten Torsten Nordander på Göteborgs Naturhistoriska museum.

– Snäckor söker sig upp på väggar som innehåller kalk för att de behöver materialet till sina skal. Att de är på fönster är snarast ett misstag, det kanske inte är så lätt att känna skillnad på det ena och det andra. Kommer solen fram, kryper de in i sina skal och sitter kvar tills den försvinner.

Trädgårdssnäckor, som det förmodligen handlar om här, blir ungefär två centimeter i diameter och kan leva i flera år. Om hösten gräver de ner sig på lämpligt ställe och inväntar våren.

De ätbara vinbergssnäckorna har ett liknande beteende men är mycket större – ungefär som en golfboll – och kan bli närmare 30 år gamla. Vinbergssnäckan kommer ursprungligen från Mellaneuropa, från "vinbergen", och lär ha förts hit av munkarna på medeltiden. Eftersom vinbergssnäckan räknades som fisk och inte som kött, fick man äta den under fastan.

 

VEM VAR "ALLAN"?

"Att spela Allan" är ett konstigt uttryck. Vem var egentligen Allan?

Glenn

 

SVAR: Uttrycket "spela Allan", att uppträda överlägset, spela tuff, uppstod på 1950-talet och anses syfta på den amerikanske skådespelaren Alan Ladd. Ladd spelade ofta hårdkokta hjältar i gangster- och västernfilmer. Han dog 50 år gammal i en överdos av lugnande medel och alkohol 1964.

Under senare år har uttrycket "spela Allan" fått mer av ett töntskimmer.

Kul i sammanhanget är att när Stefan Sundström 2002 gav ut ett album där han tolkade Allan Edwalls visor, så kallades det förstås "Sundström spelar Allan".

 

Isolde Berner

Frågeredaktör

kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag