Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad vi hade - och fick

Foto: Berglund Stephan

FAKTA

FÖRFATTAREN
•  Namn: Robert Salomon Garellick.
•  Ålder: 46.
•  Bor: Lägenhet på Guldheden.
•  Familj: Särbo.
•  Läser: Magnus Haglund, Den nakna staden. ”En fantastisk fresk över Göteborg med många fina vinklar. En väldigt rik bok.”
•  Aktuell: Med foto- och arkitekturboken Bilden av Göteborg II, färgbilder av Södra Älvstranden, Majorna och Masthugget från 1910 till 1970.

... OCH HANS BÖCKER
•   Göteborg före grävskoporna   1997
•   Stockholmsfärg   1998
•   Bilden av Göteborg   2003
•   Bilden av Göteborg II        

 Brutalt, eller hur?
Arkitekten och författaren Robert Garellick, 46, står vid Shellmacken vid Jaegerdorffs-platsen på Karl Johansgatan.
Han tittar upp mot Chapmans torg och pekar mot de höga hyreshus som numera skymmer utsikten från Gråberget.
Han pekar ner på bilden i sin nya bok Bilden av Göteborg II. Samma vy, men då – för 50 år sedan – såg den väldigt annorlunda ut.
– Här ser du de här gamla trähusen som var en så stor del av Göteborgs karaktär då, säger Robert.
Han tittar upp mot de kantiga grå hyreshusen igen och säger:
– Man kan inte frysa tiden. Men det känns som man ibland pressar fram förändringar utan att analysera vad man har och vad man får. HSB har inte gjort mycket för att försköna stan.

För Robert Garellick väcktes passionen för det gamla Göteborg redan under arkitektutbildningen på Chalmers. Eller rättare sagt, passionen väcktes av en specifik bild vid en specifik föreläsning år 1985:
Konstnären och Valandsrektorn Tore Ahnoff gav de unga studenterna en konstnärssyn på arkitektur och visade i samband med det en bild från det gamla Masthugget i Göteborg.
– Jag fattade ingenting. Jag kände inte igen mig alls i den stad jag själv växt upp i, berättar Robert, som bara var i 23 år  men än i dag minns exakt hur han tänkte då.
– Efteråt gick jag fram och bad om en kopia av bilden. Jag ville veta hur kan det se ut så här i dag om det såg ut så då?
Sedan dess har Robert på sina lediga stunder grävt ner sig i arkiv hos myndigheter, hembygds- och kamratföreningar och privatpersoner på jakt efter bilder från forna tiders Göteborg.

När jobbet tog honom till Stockholm, tilltog nostalgin och med den passionen.
I oktober släppte han sin tredje fotobok i ämnet – Bilden av Göteborg II med färgbilder från 1910 till 1970.
Totalt är det hans fjärde på elva år, en bok om Stockholm inräknad.
Första boken kom ett halvår efter det att han blev övertalig på Riksantikvarieämbetet.
Sedan dess har han försörjt sig på böckerna.
Han blir inte rik. Han ger ut sina böcker på egen hand. Utan förlag behöver han inte ta ett extrajobb utan filar vidare på sina böcker i den lilla lägenheten på Guldheden – passande nog med utsikt över hela stan.
Han rumsterar fortfarande i arkiv och gamla fotosamlingar i hopp om material till en tredje del i serien Bilden av Göteborg – om Hisingen.
– Museer och arkiv betraktade inte färgbilder som arkiväkta tidigare. Det var inte förrän man började kunna behandla dem digitalt som färgbilder började komma fram. Det är därför nästan alla mina bilder aldrig tidigare publicerats, säger Robert.
– Problemet med Hisingen är att få tag i material – det är en illa betraktad del av Göteborg och dåligt dokumenterad. Jag behöver få tag i många fler bilder om jag ska kunna göra en bok.

Motivet till hans böcker och idoga efterforskningar är fortfarande detsamma; han vill stilla sin egen nyfikenhet.
– Jag vill förstå den stad jag växte upp i, en stad som var  helt annorlunda innan jag föddes, säger Robert.
– Jag var intresserad av hur allt hänger ihop. Jag ville få klarhet i hur de gamla stadsdelarna såg ut – få bakgrunden till rivningarna och saneringarna. Efter ett tag insåg jag att jag hade samlat ett material som borde intressera fler. Men i grund och botten gjorde jag det för mig själv.

Hur kulturkonservativ är då Robert Garellick med tanke på hans förflutna på Riksantikvarieämbetet? Är hans böcker inlägg i bevarandedebaten?
Det är frågan, inte minst med tanke på vissa kommentarer om HSB och dess bidrag till Göteborgs kulturarv.
Inte särskilt konservativ alls, säger Robert:
– Är jag värdekonservativ? Kanske. Många gånger känns det som om man har slängt ut barnet med badvattnet.
– Man kan inte hindra utvecklingen. Men man kan gå varligt fram när man förändrar människors boendemiljö. Det är trots allt för dem man bygger.

Dan Andersson
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!