Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Trodde svenskarna var som alverna"

En kär plats. "Jag gillar att vara vid vattnet nere vid Operan. Oavsett om jag kommer hit ensam eller inte är det trevligt att se ut över den vackra utsikten och påminna mig själv om att ta egentid och njuta av de små sakerna i livet", säger Jamilya Karabaeva från Kirgizistan. Foto: Jonas Tobin

En stad blir aldrig större och rikare än de människor som bor där. Bland Göteborgs drygt 534 000 invånare finns folk från nästan alla jordens länder. Möt dem i GT-kulturens serie "Hela världen finns i Göteborg".

I dag Jamilya Karabaeva, en av 25 göteborgare från Kirgizistan.

JAMILYA OM...

...svenska språket: "När jag först kom till Lund, tyckte jag att det lät lite konstigt. De har de där halsljuden. Men nu när jag bott i Göteborg i nästan två år tycker jag att språket är vackert. Sättet som ni drar på ord, och sättet som satsmelodin går upp och ner. Fast ibland kan jag inte höra språkmelodin i sånger för det finns redan en sångmelodi i det talade språket."

...hemkänsla: "Varje gång jag kommer tillbaka till Göteborg och går från Nils Ericssonsplatsen genom tunneln till Nordstan känner jag att 'jag är hemma' och att jag saknat denna plats."

...arkitektur: "I vårt land kan man inte hitta en "gamla stan". Vi hade inte städer så som man tänker på dem, eftersom vi var nomader och brukade resa mycket runt betesmarkerna. När vi blev en del av det ryska imperiet försökte de få oss att slå oss till rot och började bygga städer. Då etablerades de flesta av städerna som finns nu. Så i vårt land finns det många typiska fula sovjetbyggnader."

...mat: "Den kirgiziska maten är mycket kött. Mest populärt är nog lamm, biff och hästkött. Jag vet att ni inte äter hästkött, men i mina ögon är det ingen skillnad mot att äta lamm eller ko."

kirgizistan

ÄR: Republik i Centralasien med gräns till Kazakstan, Kina, Tadzjikistan och Uzbekistan.

HUVUDSTAD: Bisjkek.

STORLEK: Knappt hälften av Sverige.

BEFOLKNING: 5,5 miljoner.

OFFICIELLT SPRÅK: Kirgiziska och i vissa delar ryska.

RELIGION: Övervägande delen muslimer.

HISTORIA: Införlivades i Tsarryssland 1867 och blev efter ryska revolutionen en delrepublik i Sovjetunionen. Efter Sovjets fall 1991 blev landet självständigt, men har präglats av politisk oro och motsättningar mellan norr och söder.

I GÖTEBORG BOR: 25 personer från Kirgizistan.

FÖDD I: Södra Kirgizistan, uppvuxen i huvudstaden Bisjkek.

BOR I DAG: Johanneberg.

ÅLDER: 31 år.

GÖR: Student på masterutbildning i International administration and global governance vid Göteborgs Universitet.

MODERSMÅL: Kirgiziska och ryska.

PRATAR ÄVEN: Engelska, turkiska, lite tyska. Försöker lära sig svenska.

TID I SVERIGE: Två år.

När hon växte upp tänkte Jamilya Karabaeva från Kirgizistan att hon väl skulle bli vuxen, studera på universitet, sedan gifta sig och få barn ganska ung. Och därefter ta hand om barnen och vara en god hustru till sin make. Det är fortfarande det vanligaste för unga kvinnor i hemlandet, även om genomsnittsåldern för förstagångsföderskor ökat de senaste åren. Men något hände som fick henne att se att det fanns andra sätt att förverkliga sig själv.

För Jamilya var det musiken i kombination med en tonårings nyfikenhet. Kirgizistan är ett ganska fattigt och isolerat land i Centralasien, inklämt mellan flera andra tidigare Sovjetrepubliker. Men även till denna avlägsna del av världen letade sig globaliseringen och internationella trender.

- Popmusiken var som ett fönster till yttervärlden. När jag såg konserter med Spice Girls på tv tänkte jag "det skulle vara fint om sådana här konserter ägde rum i vårt land!". Ingen kom till vårt land! Jag ville uppleva hur det var att leva i ett land där det inte bara fanns lokala arrangemang.

Hon började bli nyfiken på världen utanför Kirgizistan och längtade efter att resa. Men det var inte helt enkelt.

- Eftersom landet är ganska fattigt har de flesta inte råd att resa särskilt mycket. Jag såg mitt första flygplan när jag var 22 år.

Då hade hon fått ett stipendium för att ta en mastersexamen vid ett universitet i Turkiet. Hon hade aldrig flugit tidigare, var lite nervös, men konstaterade att den sex timmar långa flygturen mellan Bisjkek och Istanbul var ganska tråkig.

Men resten - att hamna på en annan plats, uppleva ett annat land, se andra saker, möta nya kulturer - inget av det var tråkigt. Det var precis det hon sökt efter. Sedan hon satte sig på det där första planet som 22-åring har hon inte slutat resa.

- Sedan dess har jag försökt resa så mycket som möjligt. Jag har sett det mesta av Europa. Om jag hade tillräckligt mycket pengar och inte behövde tänka på hur jag skulle försörja mig skulle jag resa nonstop.

Under de två åren som hon studerade i Turkiet passade hon också på att se det hon kunde av Europa. Hennes första möte med Sverige kom sommaren 2008, då hon hamnade på en sommarkurs i Lund.

- När jag blev antagen tänkte jag att det var en bra chans att åka till Sverige, för att se hur det var där. Min bild av Sverige var att det var som ett av de mystiska länderna i "Sagan om ringen". Jag vet, det är konstigt, men alverna i "Sagan om ringen" är långa, blonda och alldeles vita. Det var så jag inbillade mig att svenskar såg ut. Och det visade sig vara åtminstone delvis sant.

Sommaren i Sverige gav mersmak, så när hon satt hemma i Bisjkek och kände att hon kört fast på sitt arbete på universitet, tänkte hon att det var dags att få ny inspiration i Sverige. Hon sökte till Svenska Institutets stipendieprogram, hade tur och fick stipendium för att ta en mastersexamen i Sverige. Och för två år sedan landade hon i Göteborg.

- Mitt första intryck av Göteborg var att det var en väldigt enkel stad utan många turistattraktioner. Men sedan har jag insett att Göteborg är en väldigt bekväm stad. Det är enkelt att ta sig runt. Den har en storstads alla fördelar, men den känns inte som en storstad. Man fastnar inte i trafiken, man behöver inte kämpa för att ta sig någonstans. Det gillar jag.

Hon har funnit sig väl till rätta, och hittat vänner bland de internationella studenterna på universitet. Men en sak visade sig vara oväntat svår: att hitta någonstans att bo. Den första tiden bodde hon hos bekantas bekanta i Kortedala och efter någon månad hade hon tur att hitta en studentlägenhet i Johanneberg tack vare ett sista-minuten -erbjudande.

Men även om det mesta fallit på plats, så finns det förstås sådant som hon saknar från hemlandet. Och det är inte bara det allra mest uppenbara, som familj och nära vänner. Det är också vyn utanför fönstret, de ständigt närvarande bergen. Den goda maten. Och den enkla kontakten människor emellan.

- Det finns förstås saker som är svåra i vårt land, men jag tycker om hur vi är mot varandra, att människor är väldigt öppna och gästvänliga. Det är för att vi var nomader och var beroende av andra människors gästfrihet när vi reste.

- Ibland känner jag att jag har nomadlivet i mitt blod, för jag kan inte stanna på en plats länge. När jag slagit mig till ro är nyhetens behag borta och så måste jag flytta igen. Därför gillar jag att vara i en liten världsdel som Europa. Här kan man lätt resa över en helg till ett annat land eller en annan klimatzon.

Med tanke på att hon redan bott två år i Göteborg, är det kanske dags att dra upp bopålarna igen när examen väl är avklarad i oktober. Men Jamilya känner sig faktiskt inte riktigt färdig med Sverige. Hon skulle gärna hitta ett arbete här, och få visum för att bli kvar ännu en tid.

- Jag känner mig väldigt bekväm här. Jag gillar idén med "lagom" om jag ska vara ärlig. Det är inte för mycket av något, och man känner att man är lika mycket värd som andra människor.

- Under sovjettiden var vi också alla lika i vårt land, men när Sovjet upplöstes kom pengar helt plötsligt att spela en väldigt stor roll och människor började skryta med sina tillgångar. Jag tycker inte om när människor i vårt land gör saker för att imponera på andra. Det gillar jag med Sverige, här tycks människor mer njuta av enkla saker.

- Jag tycker också om att folk är intresserade av sport och en hälsosam livsstil. Och att de är punktliga - om man bestämmer tid klockan 9 så kommer man klockan 9 och inte en timme senare.

 

AV Marie Oskarsson

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!