Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Trixter finner metod i galenskapen

Foto: Lars Printzén

Monomani | Teater Trixter | Manus och regi: Mikael Kyrklund, Petra Revenue, Tina Lenne, Peter Alfredsson | I rollerna: Ingvar Örner, Frederik Nilsson, EvaLena Ljung-Kjellberg, Lars Andersson.

Teater Trixter har gjort sig kända som monologspecialister, ända sedan de beryktade "Private Shows" som förvirrade flanörer på Odinsgatan i Göteborg i slutet av 90-talet. Mer än en besökare lär ha lockats in av den förföriska skylten utanför teatern och upptäckt att han, i stället för spännande fysiska aktiviteter i båset, fått sig till livs tänkvärda filosofiska monologer.

I går hade Trixter premiär på "Monomani", fyra nyskrivna monologer, varav en som kortfilm. Sinsemellan är de ganska olika, men ändå med omisskännlig Trixter-känsla: en rätt handfast vardagsrealistisk botten, överbyggd med flera våningar fantasi, dröm och galenskap. Till föreställningen hör också en konstutställning av gruppen BMW Art och en ljud­installation av Mikael Bojén, som samplat och bearbetat Björn Knutssons teatermusik från tidigare Trixter-uppsättningar.

 

Denna öppenhet mot andra konstformer är kanske lite av hemligheten med Trixters framgångssaga: med ett stort kontaktnät fångar man lätt upp nya talanger. Mikael Kyrklund är en sådan: ung dramatiker och regissör som nu debuterar på Trixter med "Richard", en monolog om världsförbättraren som hunger­strejkar för att få uppmärksamhet kring sitt storslagna projekt: ett lyckligare samhälle med reglerade samlagsmönster och golf- och bandyförbud som några av grundstenarna. Ingvar Örner har en utsökt förmåga att kombinera villrådighet och patos i sina rollfigurer - här får han många tillfällen att visa upp sin konst.

Petra Revenue står för manus och regi till det originella "Tacktalet", som börjar som en trevande hyllning till en arbetskamrat som strax ska gå i pension, men snart utvecklas till en bisarr bekännelsemonolog. Frederik Nilsson gör den självutlämnande talaren, skickligt balanserande på gränsen mellan inre monolog och världsvant representationstal.

Tina Lennes kortfilm "Drottningen", med EvaLena Ljung-Kjellberg som mänsklig bidrottning, är kanske den bästa storyn och har också en kusligt precis dramaturgi som ger kalla kårar en bit in i filmen, men tappar tyvärr på att den inte hittar ett bra slut. EvaLena Ljung-Kjellbergs tolkning av den förvirrade kvinnan är däremot mäster­- lig: i en enda fysisk detalj antyder hon kvinnans galenskap, i övrigt är hon Din Excentriska Granne, ofta mer förnuftig i sina resonemang än du själv.

 

Peter Alfredssons "Tre", som avslutar kvällen på Trixter, har samma problem med upplösningen som Lennes opus. Här handlar det om en terrorist­aktion, skildrad inifrån med en av terroristerna som huvudperson: det är välspelat, spännande och oförmodat romantiskt - men även det stycket hade vunnit på en mer dramatisk avslutning.

Kanske sneglade man för mycket, här och var, på att monologerna skulle presenteras under relativt festliga former - lite mer malört i partydrinkarna hade inte varit fel.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!