Tre röster om arabvärlden

Publicerad
Uppdaterad
Vilken väg tar livet i arabvärlden efter folkens uppror?
Ann-Marie Ljungberg lyssnade på tre kloka röster på bokmässan.
Att klämma in de viktigaste hårdfakta om vårens revolter på bara en halvtimmes seminarium är nog omöjligt. Men även om inte precis alla viktiga händelser hinns med blir det en bra översikt. Deltagarna är Cecilia Uddén som är SRs korrespondent i mellanöstern, Bitte Hammargren, SvDs korrespondent i mellanöstern, och Per Björklund, frilansjournalist som inte bara lyckats med att bli portad från Mubaraks Egypten, så som han presenteras under seminariet, utan också lyckats skriva en bra reportagebok om Egypten före Mubaraks fall, där han behandlar orsakerna till revolten. Samtalsledare är Per Axelson, redaktör på Leopard förlag.
Cecilia Uddén beskriver demonstrationsstämningen som någonting oerhört speciellt. Protester har inte saknats i Egypten under de senaste åren. Men den tjugofemte januari, som är den dag som betraktas som den egyptiska revoltens början, när hon från demonstrationståget som mest bestod av ungdomar, fick syn på två äldre svartklädda kvinnor med varsin shoppingvagn som anslöt sig hade något ändrats.

Orsakerna till varför det skedde just i januari i år, är flera. Per Björklund beskriver de senaste årens växande ekonomiska klyftor i Egypten, en exploderande fattigdom, en polismakt som allmänt begick grova övergrepp som inkluderade tortyr och mord. Han berättar också att det under de senare åren förekommit strejker överallt, i synnerhet 2007, även om inte landsomfattande. En explosion var väntad. Men kanske var överraskningen att Mubarak till slut faktiskt tvingades att ge upp.
Men nu då? Det har ju ända sedan revolten i våras förekommit ytterligare demonstrationer. Inte minst för någon vecka sedan när Israels ambassad i Kairo stormades. Missnöjet är stort än. Eller kanske snarare misstänksamheten. Demonstranterna har ställt en rad olika krav redan från början, säger Per Björklund, bland annat på höjda minimilöner och ett maxbelopp för statligt anställda, dessa krav har den militärregering som styr sedan Mubarak föll, ignorerat. De nya protesterna rör också andra missförhållanden, bland annat de kränkande oskuldstester som utförts på unga kvinnor som demonstrerat, och det faktum att bara sedan Mubaraks fall har 12000 domar fällts i militärdomstolar, vilket är fler än under hela Mubaraks tid. Och kan det bli så illa att Egypten förblir en diktatur? Nej, det råder ändå optimism över det här seminariet. Skillnaderna mellan före och efter Mubarak är stora. Många politiska partier har bildats i Egypten och väntar nu bara på att bli juridiskt godkända. Strejkerna är organiserade över hela landet. Egyptierna kommer inte att finna sig i ett nytt totalitärt system, säger Bitte Hammargren. Cecilia Uddén är övertygad om att val kommer att hållas även om militären kommer att vara angelägna om att behålla sina ekonomiska ställningar, om än inte den politiska makten.

Det som i grunden har förändrats är omvärldens syn på arabvärlden. Och den arabiska befolkningens syn på sig själv. Tänk bara på den skam som många libyer har upplevt av att i omvärlden bli representerade av Khadaffi, som bara ett exempel. Omvärlden har betraktat den arabiska befolkningen generellt som bakåtsträvare som behöver hållas i schack av diktatorer. Vilket blir extra knepigt, eftersom det i själva verket förhåller sig tvärtom, säger Per Björklund. Det som förenar arab­länderna är att befolkningen är mycket mer modern än sina regimer. I allafall ända fram till nu.

Ann-Marie Ljungberg
kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag