Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tofsknutar
och träbollar

Hattfnatt. Jenny Halleröd, balansvarig i Marskalkämbetet på Chalmers. Foto: Roger Lundsten

GT-kulturen lyfter i sommar på ett antal mössor och ser vad som finns inunder. I dag tar vi ett grepp om Chalmers­mössan. Ove Haugen reder ut ­tofsknutar, träbollar och återskapandet av den så kallade Chalmers­andan.

Vi har kommit en bra bit in i samtalet innan jag, för att uttrycka mig lite slängigt, fattar grejen. Den jag pratar med är Jenny Halleröd från Landvetter, 24 år och Chalmerist sedan 2008. Hon läser kemiteknik med kärnkemi som specialinriktning, men det är inte kärn­kemins hemligheter jag har fattat utan finessen med ­Chalmersmössan.

Inte för att det vi hade pratat om så långt var ­ointressant. Jenny är bal­ansvarig i Marskalkämbetet, vars syfte är att värna om de chalmerska traditionerna. Därmed kan hon det mesta om mössan. Eller mössorna, eftersom det i själva verket handlar om två.

Till exempel har jag fått veta att den ena, som är svart, får bäras från att man har blivit en nymble. (Nymble är det läge nollorna hamnar i när de har genomgått mottagningen, och där stannar de tills första tentan är avklarad. Ett slags limbo, låter det som i mina öron.)

 

Sedan får man ha på sig den andra, som är vit, från valborg till den 1:a oktober.

En vinter- och en sommarmössa, med andra ord, men sistnämnda ska också användas vid högtidliga tillfällen, som begravningar, examensceremonier och doktorspromotioner.

Varför syns Chalmersmössan numera så sällan till vardags?

– Den är ju ett sätt att utmärka sig, att visa vem man är och var man kommer ifrån. Men nu när det har blivit ­allmänt accepterat med alla möjliga sorters mössor blir effekten inte den samma.

Och om man ändå envisas?

– Då blir man nog betraktad som lite konstig. Men vi är flera som jobbar för att återuppta mössbärandet.

Vet de flesta ens att det är en Chalmersmössa när de ser den?

– Nej, många säger grattis till studenten. Den är ju lite lik en studentmössa, fast tofsen skiljer dom åt.

Jennys svar får mig att tänka på den värmländske poeten Bengt Berg, som sällan visar sig offentligt utan en färgglad, fezliknande huvudbonad. En gång när han fick frågan varför svarade han: "I stället för hund."

 

Mössan var helt enkelt en samtalsöppnare. Folk kom fram och undrade vilken sorts mössa det var, var den kom ifrån eller var han hade köpt den.

Upplever du att Chalmers­mössan kan vara en samtalsöppnare?

– Ja, särskilt såna som gått på skolan tidigare kommer fram och pratar. Många tycker det är roligt att man bär den, och själv pratar jag gärna med andra mössbärare. Den är utan tvekan kontaktskapande.

Det är nu vi kommer till grejen, aha-upplevelsen, den lilla men ack så viktiga detaljen. Det börjar med att jag frågar om praktiska syften med mössan och blir förevisad två små träbollar uppträdda på tofsen. Bollarna löper fritt och den som har dem ihopdragna på mitten visar att han eller hon lever i ett förhållande. Är de ihopdragna längst upp är man förlovad, och den som har dem längst ner är gift. Om bollarna däremot har dragits isär är man singel.

– Det här är Chalmers egen kontaktannons!

 

Jag har glömt hur Jenny hade sina egna bollar och undrar (lite rädd att hon ska tro att jag frågar i egen sak) om hon själv är singel. Svaret blir nekande. Hon drog isär dem i demonstrationssyfte och lever i ett stadgat förhållande med en annan chalmerist. Mössan var dock inte inblandad i deras möte.

– Men det var bra att jag träffade honom, med tanke på alla lösa trådar längst ut på tofsen.

Vad har trådarna med saken att göra?

– Man behöver en knut längst ut på varje tråd för att de inte ska tvinnas upp, och enligt traditionen ska det göras av chalmeristens respektive. Man ger en puss i betalning för varje knut.

 

Det är det här som är grejen, skrev jag, men låt mig backa en aning. Sett i ett bredare ­perspektiv är det givetvis inte tofsknutar och träbollar som är huvudsaken. Man kan tycka vad man vill om syftet, men sådana gemensamma koder är endast kuriösa detaljer som ingår i skapandet eller åter­skapandet av den så kallade Chalmersandan. Sedan skulle det ha kunnat vara något helt annat än knutar och bollar.

Eller, som Jenny själv säger det när jag frågar varför hon som är så ung vill befästa traditionerna snarare än att utmana dem:

– Jag tror att traditionerna är en viktig del i att hålla Chalmersandan levande och i att skapa en naturlig gemenskap mellan gemene teknolog. Det handlar om känslan av att vara en del av nånting större.

 

Samtidigt vet jag (och jag talar fortfarande inte för egen ­vinnings skull) vad jag ­fortsättningsvis kommer att kolla in hos en mössbeklädd chalmerist. Bollar isär: ­stadgad. Bollar ihop: singel.

Den som har mössa behöver ingen hund.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!