Spåren av människoöden

Foto: Jan Töve

Bredfjället rymmer runt tvåtusen naturtyper och är hem för varg, lo, tjäder och fiskgjuse. Men det är berättelserna om människorna som levt sina liv där som gör starkast intryck på Ellen Mattson.

Bredfjället är ett platåområde öster om Ljungskile bestående av skog, berg, myrmark och ett tjugotal sjöar. I dag är fjället strövområde för naturälskare; här kan man få skåda varg och lo, fiskgjuse och tjäderspel, skägglav och myrlilja. Cirka tvåtusen olika naturtyper ryms inom Bredfjällets naturskyddsområde. 

 Men innan fjället blev modern rekreationsyta var det odlingsmark och nybyggarland för arbetsamma människor utan andra tillgångar än muskelkraft och mod. Den äldsta gården på fjället har anor från 1500-talet. 

 Störst var befolkningen under 1700- och 1800-talen då inte minst sillperioderna bidrog till att öka bosättningen – eller snarare sillperiodernas slut: när sillen försvann fick man söka nya inkomster. På fjället fanns mark att röja för odling, ett segt slit som aldrig gav mycket reda pengar men kanske tillräckligt med mat för en familj att överleva på. Bär och svamp, biodling och jakt gav extra tillskott och i skogen betade kor och får. 

 På den tiden var fjället tämligen kalt av hård avverkning men nu tar skogen över allt mer. Fortfarande hävdas dock delar av den gamla odlingsmarken för att bevara artrikedomen.


Stefan Edman började ströva i Bredfjället på femtiotalet när fjället fortfarande var befolkat, han lärde känna människorna som bodde där och hörde historierna om dem som bott där innan. Och trots att djur, växter och vackra vyer får mycket utrymme i hans och fotografen Jan Töves bok Röster från skogen är det ändå människornas historier som gör det starkaste intrycket. Som en påminnelse om det förflutna som vi har så lätt att glömma.


Det är alltid en blandad upplevelse att bli påmind. Å ena sidan arbetet, omänskligt hårt ibland, utslitna människor som dör i förtid eller jagas bort när det inte kan betala sina skulder i handelsboden, utsattheten hos en ogift mor som drivs till skogs där hon bygger sig en koja och fostrar sitt barn innan hon dör lika fattig som hon föddes, armodet och tragedierna. Å andra sidan friheten, landskapets skönhet, lyckan att växa upp i skogen, minnena av honungen på mammas hembakta bröd, så gott att själve prästen tog sig en tur upp på fjället för att smaka. Inte alla såg rinnande vatten och elektricitet som en tillräcklig kompensation för det som fjällivet erbjöd.

 Att människor för bara femtio, sextio år sedan kunde värdera livet helt annorlunda än vi gör i dag är viktigt att minnas. Men Röster från skogen är användbar också på ett mer direkt sätt, som en vägvisare bland sjöar, myrar och gårdsgrunder. Inte minst uppskattar jag de mer handfasta direktiven – till exempel vet jag nu var jag ska befinna mig, och när, om jag vill höra nattskärran. Och det har jag alltid drömt om att få göra.


Ellen Mattson

kulturen@gt.se

FAKTA

STEFAN EDMAN OCH JAN TÖVE| Röster från skogen. Människor och natur på bredfjället| Votum förlag