Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skilsmässa från en tidsepok i Göteborg

Lundell. Vem riktar Ulf Lundell sin fråga till, undrar Magnus Johansson.
Foto: Christer Järeslätt

I kväll kommer Ulf Lundell åter fråga "Vart tog du vägen sen?" i Trädgårdsföreningen.

Magnus Johnsson tittar närmare på den kvartssekel gamla låten "Vänd dig inte om" som blickar framåt till våra dagar.

"Vart tog du vägen sen?" frågar Ulf Lundell från scenen på årets  sommarturné och överlåter till oss att ge svaren. Under årets  sommarturné väljer han att framföra den så sällan spelade sången "Vänd  dej inte om" från 1987 års album "Det goda livet". Sången, vars titel  anspelar på den grekiska myten om kärleksparet Orfeus och Eurydike,  fungerar som ett avbrott mot det annars så publiktillvända låtmaterialet  och ger en märklig nerv åt konserten. I myten dör Eurydike men Orfeus  kan få henne tillbaka om han hämtar henne i dödsriket utan att vända sig  om.

När man hör Ulf Lundell sjunga texten ifrån scenen så är det  som att färdas tjugofem år tillbaks i tiden och samtidigt upptäcka hur  sången expanderat innehållsmässigt sedan den skrevs i mitten av 80-talet  och fått ett såväl dokumentärt som ett närmast profetiskt drag över  sig.

Det är en sång som beskriver det själsliga tillståndet efter  skilsmässan mellan sångaren och hans första hustru Barbro som även är  mor till barnen Carl, Sanna och Love; de avklingande känslorna som inte  helt vill försvinna men som heller inte betyder så mycket längre.

Trots  att en tredje person finns närvarande i texten får man ingen känsla av  triangeldrama. Lundell uttrycker snarare en resignerad smärta och en  känsla av desillusion och tomhet och att ingenting egentligen betyder så  mycket längre. Beskrivningen av att stå utanför den sociala gemenskapen  och att ha tappat fotfästet är konstaterande. Genom att placera  personerna i det nationella trauma som mordet på Olof Palme innebar så  får sången även samhälleliga och politiska dimensioner. Skotten från  Sveavägen ekar genom hela sången och det finns en närmast Beckettsk  atmosfär av ödslighet i sången. (Lundell refererar för övrigt till  Samuel Becketts drama "Lyckans dar" i sången och Samuel Beckett är en  inspiratör som Lundell refererat till alltsedan sången "Bente" på  debutskivan "Vargmåne" fram till sången "Odyssevs Park Avenue" från 2005  års album "Lazarus".)

Vad vi får beskrivet för oss är inte bara  skilsmässan ifrån en kvinna utan ifrån en hel tidsepok. Under årets  sommarturné när "Vänd dej inte om" spelas blir det uppenbart hur  politiskt laddad sången fortfarande är, hur väl den fångar in den  stämning som rådde i samhället från mitten av 80-talet (förvirringen  efter mordet på Olof Palme, starten på socialdemokratins kris och  desillusionen hos den generation vars politiska medvetenhet formades av  det radikala 60-talet) och hur den samtidigt på ett närmast profetiskt  sätt pekar ut den riktning som svensk politik sedan kom att ta. Som om  Ulf Lundell redan då när sången skrevs, 1987, på ett intuitivt sätt  anade hur Sverige skulle förändras och komma att se ut i dag.

Plötsligt  förändrades den där dialogen i sången till ett samtal, en dialog som  rör sig mellan det personliga och det politiska, det genomtänkta och det  undermedvetna, det enskilda och det kollektiva. Det slog mig plötsligt  att någon eller några av de personer som förekommer i den där märkliga  dialogen kan vara metaforer eller representanter för den politiska  högervänsterskalan och att dialogen kan tolkas såväl bokstavligt som  symboliskt.

Så när Lundell ställer frågan "Vart tog du vägen sen?"  ifrån scenen i trädgårdsföreningen i kväll så undrar jag naturligtvis  till vem frågan är riktad. Är frågan ställd till den före detta hustrun  eller inåt i självrannsakan? Eller är det kanske en uppfodrande fråga  till socialdemokratin, till det svenska folket?


Magnus Johnsson

Vänd dej inte om

Nu brinner eldarna i natten

Ljuset har återvänt igen

Bland raketerna och skratten

Kysser kvinnor sina män

Jag öppnar fönstret ut mot parken

Och låter röken välla in

Det är rätt långt ner till marken

Längre än någonsin

All denna väntan

Efter ännu en vår

Tid tär på minnet

Men det känns som igår

- Vart tog du vägen sen?

- Jag gick hem till mej

- Är det nån jag känner igen?

- Han är en vän till dej

- Du lät honom stanna kvar?

- Han var där när jag kom

- Så var är Lyckans dar?

- Vänd dej inte om

Det växer rosor upp ur stenen

Det är vårt blod som växer där

Två skott och allting är förändrat

Det kunde inte hända här

Vi gick en sista gång tillsammans

Vi visste att allt var förbi

Du sa att du kände dej så gammal

Jag kände bara apati

Jag satt uppe sen

Och läste dina brev

Visste du nånsin

Till vem du skrev?

- Vart tog du vägen sen?

- Jag gick hem till mej

- Är det nån jag känner igen?

- Han är en vän till dej

- Du lät honom stanna kvar?

- Han var där när jag kom

- Så var är Lyckans dar?

- Vänd dej inte om