Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ska nya Göteborg vara så här kallt och vasst?

UTOPI. På arkitekternas skisser blåser det aldrig. Foto: SWECO ARCHITECTS

Ingen har väl missat att Göteborg firar 400 år av stadsprivilegier år 2021. Inför jubileet öppnade Stadsmuseet förra helgen utställningen "Göteborgs födelse".

Den skildrar människornas liv i medeltidsstaden Nya Lödöse som låg där Gamlestaden ligger i dag, och berättar hur det gick till när den nya staden anlades, med holländska kanaler och allt, på strandängarna vid älven. 

Att gå runt i utställningen påminner om att vandra omkring i spökhotellet Gasten på Liseberg, och jag menar det som en komplimang. Rummen har olika teman, där föremålen presenteras i suggestiva scener. Genom en filmprojicering åker publiken med på långsam seglats genom den nya staden, till ljudet av soldaters kommandorop, marknadsliv och vågskvalp.

 

På en vägg finns små titthål i barnhöjd där de få spår av 1600-talsstaden som fortfarande finns kvar presenteras, som Residenset, Kronhuset, Tyska kyrkan och skansarna Kronan och Lejonet. När jag kommer ut från museet efter tidsresan står jag vid Stora Hamnkanalen som jag nyss kryssade fram på i filmen. Landshövdingens residens står kvar och utloppet mot älven ligger på samma plats. Jag cyklar drömskt hemåt, fortfarande kvar i 1600-talet.

 

Jag svänger västerut och blir plötsligt yr. Den nya stationsbyggnaden vid Stenpiren (som jag verkligen försökt älska) tornar upp sig med sitt stora, utstickande tak. En färja från Lindholmen har precis anlänt och människor skyndar från båten mot bussar och spårvagnar. En joggare i neonkläder springer förbi samtidigt som en iskall vind sveper in från älven och drar över markens stenläggning. 

Det är som att cykla rakt in i en mardrömsversion av en arkitektbyrås konceptbild, inte bara för att det eviga solskenet på sådana bilder är utbytt mot kyla och blåst. Vad hade de tänkt, de 1600-talsmänniskor som det känns som jag just har träffat, om de såg den här staden med sin storskalighet, stress och sina vassa hörn? 

 

Utställningen Göteborgs födelse är en bra utgångspunkt i diskussionen om till exempel kvarteret Röda Bryggan vid Vallgraven, Karlavagnstornet på Lindholmen och omfördelningen av medel från Kulturkalaset till Julstaden. Vilka äldre hus ska vi i framtiden vara stolta över att vi inte rev? Hur uppstår den eftersträvansvärda ”blandstadens” trivsamma gatuliv i skuggan av mycket höga hus? Vem ska våra evenemang imponera på – tillresta besökare eller de som faktiskt bor här?

 

Det var inte bättre förr. Klasskillnaderna i Göteborg 1621 var stora och många var maktlösa inför tidens förändringar. Nu, 400 år senare, är staden mitt i ännu en stor förändringsprocess, driven av globalisering och digitalisering. Vilka ideal ska styra den processen? Det känns som om den pågående diskussionen om det kan, och kanske borde, hetta till ännu mer.

 

Marit Kapla är redaktör för Ord & Bild samt krönikör på GT Kultur.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!