Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Ska aldrig ha barn – de skriker hela tiden"

Skogsfantast. "Jag gillar skogen, tycker att skogen är fin. Jag gillar att promenera där, ha min egen tid, bara att gå med hörlurarna på och vandra för mig själv", säger Sheena Reid som flyttade till Sverige för 15 år sedan.. Foto: Robin Aron Foto: Robin Aron

En stad blir aldrig större och rikare än de människor som bor där. Bland Göteborgs drygt 534 000 invånare finns folk från nästan alla jordens länder. Möt dem i GT-kulturens serie "Hela världen finns i Göteborg".

I dag Sheena Reid en av några få göteborgare från Barbados.

sheena om...

... Barbados i dag: "Just nu är det mycket kriminalitet. Folk blir fattigare och det är så det är. Barbados ekonomi är i kris. Man ser inte riktigt kriminaliteten när man är turist, men om man bor där och läser tidningarna förstår man."

... barnuppfostran: "Jag såg på spårvagnen en liten flicka som sparkade på sin mamma och sade 'käringdjävel'. Jag tycker att man kan säga till 'så får du inte bete dig' även om det inte är ens eget barn. Om jag gick på gatan på Barbados när jag var barn och uppförde mig jättedåligt skulle någon vuxen ta tag i mig och säga 'dina föräldrar skulle inte vara nöjda med ditt beteende nu'. Här låtsas man som ingenting."

... att flytta till Sverige: "Det var väldigt deprimerande, faktiskt. Först och främst, kom vi till en småstad. Det fanns inte mycket att göra. Vi försökte göra det bästa vi kunde. Vi hade lite snökrig på vintern, fast vi blev jätteförkylda. På Barbados var det alltid något som hände. Vi kunde gå ut och göra saker. Det var barn ute hela tiden. Det var skillnaden. I Sverige var inte någon ute efter en viss tid."

... att bli mamma: "Om jag hade fått barn på Babados, hade jag varit tvungen att gå och jobba tre månader efter. Man får inte föräldraledighet på det sättet där nere. Nu när jag tänker på det är det faktiskt jobbigt! Att som mamma lämna bort sin lilla baby för att gå och jobba. Jag tycker att det är jättebra som det är här, så att man kan bygga sitt förhållande med sin lilla baby. Jag har inte berättat för mina vänner i Barbados om den svenska föräldraledigheten. Det är lite, don't rub it in their face, att i Sverige får vi göra så här och så här."

... sex: "På Barbados kan man inte prata om vad som helst. Sex är tabu. Det är väldigt konservativt, även om det inte ser ut så. Jag kommer ihåg när pappa skulle prata med mig om det. Han bara 'Sheena, jag vill prata med dig'. Jag sade bara 'okej' och gick och hämtade min kudde. Han frågade 'har du sex?'. Jag svarade 'nej' och då var det slut på samtalet. När jag berättade det för min mamma skrattade hon bara och skakade på huvudet. Det är som det är, men ändå, man borde ha ett samtal om det."

barbados

ÄR: En självständig östat i ögruppen Små Antillerna i Västindien.

GRÄNSAR TILL: De närmaste grannöarna är Saint Lucia,Saint Vincent och Grenadinerna.

HUVUDSTAD: Bridgetown.

STATSSKICK: Monarki (under Storbritannien) med parlamentarisk demokrati.

STORLEK: Ungefär som Göteborgs kommun.

BEFOLKNING: Cirka 280 000 - ett av världens mest tätbefolkade länder.

FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD: 75 år.

OFFICIELLT SPRÅK: Engelska.

RELIGION: Majoriteten av de troende är kristna och de flesta tillhör den anglikanska kyrkan, men det finns över 100 samfund och sekter på ön.

DET VISSTE DU KANSKE INTE: Barbados upptäcktes av portugisiska sjöfarare på 1500-talet. På 1600-talet koloniserades den av britter, som anlade sockerplantager på ön. Plantagearbetarna var afrikanska slavar, och det är deras ättlingar som i dag utgör ca 90 procent av befolkningen.

FAKTA

FÖDD I: Bridgetown i Christ Church, Barbados.

BOR I DAG: Haga.

ÅLDER: 31 år.

GÖR: Undersköterska, vidareutbildar sig nu till vårdadminstratör.

MODERSMÅL: Engelska.

FAMILJ: Pojkvän, en son och två bonusbarn.

FAVORITPLATS I GÖTEBORG:"Jag tycker om Göteborg, själva staden. Människorna här är mer vänliga än någon annanstans tycker jag. Folk här är mer jordnära jämfört med Stockholm."

TID I SVERIGE: 15 år.

Det var ordning och reda när Sheena Reid växte upp. Hennes pappa var polis, och de bodde i ett hus tillsammans med hennes farmor och kusiner till Sheena i ett område där stora delen av släkten också hade byggt hus.

- Min farmor var en typisk gammal farmor. Hon tog hand om alla barn. Hon hade en dotter och hon tog hand om hennes barn också. Hon var ganska gammal, och när mammorna och papporna gick och jobbade tog hon hand om barnen. Det är väldigt vanligt. Man ser upp till sin farmor. Det blir som en andra mamma. Man har mer respekt för sin farmor än sin mamma, på ett sätt. Det är så jag är uppväxt, säger Sheena.

Hennes pappa hade stränga regler för sin dotter. Läxorna skulle vara gjorda vid en viss tid och på söndagar gick man till kyrkan. Han hoppades att hon skulle utbilda sig, så att hon kunde få ett ordentligt jobb på kontor, gärna en bank, men att plugga ekonomi var inget som Sheena längtade efter. Hon älskade musik, älskade att sjunga, och började uppträda tillsammans med sina kusiners band.

- Han var inte riktigt nöjd med det, men han såg att det gjorde mig lycklig så jag fick sjunga och spela med dem på kvällarna, fast han ville inte att det skulle vara något seriöst, säger Sheena.

När det började gå bättre och bättre för bandet, och de skulle uppträda på karnevalen på Barbados, ja då började Sheenas pappa protestera. Hon fick gärna ha musiken som fritidsintresse, men inte högre ambitioner än så.

- Jag ser inget fel med att stå på scen och sjunga, men han såg att det var något fel. Jag tror det. Han ville att jag skulle klä mig i en kostym och gå till jobbet. Man är lättklädd när man är på scenen och dansar på ett speciellt sätt, säger Sheena.

Hennes mamma bodde under den här tiden redan i Sverige. När Sheenas pappa tyckte att tonårsdottern började umgås allt för mycket i fel sällskap, intressera sig för mycket för det motsatta könet, lyssna för lite på de vuxna - ja, helt enkelt vara en tonåring, bestämde han att hon borde byta miljö. Sheena fick flytta till mamma i Sverige, ett land hon tidigare bara besökt på sommarlovet. Hon var då 16 år gammal.

- Vad skulle jag säga? Det var mina föräldrar! Det är ingenting jag kan säga, att nej, det går jag inte med på. Då kommer de och säger "var ska du bo då?", säger Sheena.

Och även om hon inte riktigt förstod dem då, är hon mer överens med beslutet i dag. Det är sådant föräldrar ska göra - de ska ibland våga fatta obekväma beslut för barnens bästa. Om man inte följer reglerna, då är det självklart att man får en tillsägelse eller bestraffning.

När hon var barn på Barbados var det inte ovanligt att få stryk - både hemma och i skolan - om man gjorde något dumt. Bästa sättet att undvika det var helt enkelt att hålla sig i skinnet. Numera är hon själv mamma, och vet att man ibland måste ta till sin strängaste röst för att sätta gränser för sitt barn. Det är inte alltid lätt, men det ingår i föräldraskapet.

- Jag tycker att i Sverige säger man till barnen att de ska göra något, barnen säger nej, och föräldrarna viker sig. Man ska vara konsekvent, det har jag lärt mig. Jag har en pojke, och jag är ensamstående mamma. Om man inte är konsekvent, då kör han över dig. Det är problemet här i Sverige, att så fort man tar tag i sitt barn och är lite sträng på rösten tittar folk snett, säger hon.

Sheenas mamma bodde i Sjötorp utanför Mariestad när hon kom till Sverige. Det var höst, gatorna var folktomma och mörkret föll tidigt på eftermiddagen. Det var väldigt långt ifrån värmen och folklivet på Barbados.

- Jag kan säga att Sverige är ett väldigt vackert land på sommaren, men jag hade aldrig upplevt vintern. Det var lite annorlunda, väldigt speciellt när det blev mörkt klockan 15. Det var en chock, faktiskt, säger Sheena.

- Jag började skolan, fortsätter hon, och när jag hade rast sade de att vi kunde gå ut. Det var jättemörkt! Jag blev jätterädd. Jag trodde att det skulle vara någon slags hurricane, eller någonting. Jag ringde min mamma och sade "det är jättemörkt! Hon svarade, "just det, jag glömde att säga till dig att det blir mörkt klockan 15". "Okej, är det normalt?!"

Efter en tid lämnade familjen lilla Sjötorp, och flyttade till Göteborg. Sheena började på gymnasiet, men på grund av att hon lämnat Barbados innan hon tagit sin examen och av att det blev strul med hennes papper och betyg blev hon inte klar med sin gymnasieutbildning.

- Ingen sade något till mig om komvux och det där. Jag skulle flytta hemifrån Då ville inte socialen hjälpa mig, de sa 'du ska ju inte läsa på SFI', och min mamma visste inte mycket om sådana saker, hon visste bara att man jobbade. Så jag jobbade, säger Sheena.

Hon började jobba i köket på Coop Forum, och tjänade egna pengar så att hon kunde flytta hemifrån. Men hon tog igen de förlorade studierna senare. Ämne för ämne, kurs för kurs tog hon sig igenom gymnasiet och kunde utbilda sig till undersköterska. Nu är nästa mål att utbilda sig till vårdadministratör.

En vändpunkt var när hon blev med barn. Det var inte planerat det allra minsta. Hon hon var 21 år, hade träffat en kille på Barbados, blivit kär, och så...

- Jag visste inte mycket, speciellt, inte om barn. Jag stod i min kompis hus, och sade "jag ska aldrig ha barn, de skriker hela tiden" och sex månader senare var jag gravid, säger Sheena. Min mamma sade "det som har hänt har hänt", tyckte inte att jag skulle göra abort. Det kan vara en blessing sa hon till mig. Så min son blev min blessing, så kallar jag honom. Jag lever för honom.

Men hur blev det då? Gick det som Sheenas pappa ville när han skickade sin tonårsdotter till Sverige?

- Min pappa tycker att jag är en helt annorlunda person nu, säger Sheena. När vi sågs sade han att jag inte var den lilla flickan som han kom ihåg, men jag sade till honom "jag växte upp!".

 

Maria Oskarsson

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!