Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Semester enar på ytan – när vi hinner ha den

Bad är ett måste på semestern. Foto: Maria Gredeskog

Havsbad, bärplockning och matfrossa – allt ska hinnas med under sommarledigheten. Men vart tog den vägen?

När jag var liten tyckte jag att "semester" var ett av de mest vuxna ord som fanns. Det var något annat, och något mer, än sommarlov. Något att se fram emot helt enkelt – alla verkade så medvetet lyckliga. Och nu, när vänner och kolleger börjar komma tillbaka från semestrarna, tänker jag fortfarande att det vilar en sorts magisk laddning över ordet semester. För vem vill inte leva fulländat och superlyckligt under några veckor varje sommar?

Semester är något som alla antas klämma in i livspusslet och som de flesta förväntas ta ut nu på sommaren. För så var det kanske förr. Men den där industrisemestern när alla vallfärdade till stranden exakt samtidigt förändrades, och plötsligt befinner vi oss i en verklighet där långt ifrån alla har tid till bärplockning och mys i hängmattan precis när vädret (förhoppningsvis) är som bäst.

 

Framför allt har gränsen mellan jobb och ledighet luckrats upp allt mer. Nyligen rapporterades att många av svenskarna kollar jobbmejlen under semestern. Dessutom lägger många tid på att i en strid ström av inlägg på sociala medier rapportera om sina semesteraktiviteter, något som professor Cary Cooper vid Lancaster University tidigare i somras förfasade sig över i tidningen The Telegraph. Enligt honom handlar det om en slags tävling om vem som har det bäst på sin semester.

Och visst ligger det något i det. För på sommaren ska vi ju vara så himla lyckliga. Den svenska sommarkulturen lämnar inte utrymme till mikromat, depressioner eller sena jobbkvällar. Det finns starka normer kring vad, när och hur semestern ska vara. På sommaren förväntas man gripa tag i livets alla godbitar och äta sig proppmätt. Vi ska vara ute, tillsammans, äta, dricka, hänga, slappa, åka på äventyr, sola, bada, festa – helt enkelt ha väldigt, väldigt roligt. Därför är det många som lever för sommaren, kör då gasen i botten –- och riskerar en rejäl backlash när hösten kommer och vardagen för med sig en nästan årslång väntan på nästa lyckoperiod. Särskilt om man, som Lancaster-professorn befarar, varit så upptagen med att twittra och instagramma de bästa sommarögonblicken i stället för att njuta och vara just där, just då, fullt ut.

 

Men när vi kommer tillbaka till jobbet kan vi i alla fall berätta om den där härliga semestern, och vädret som trots allt var ganska bra, och förlora oss en stund i något som de flesta vid fikabordet har gemensamt.

Vi klamrar oss fast vid den djupt rotade semesterkulturen, för semestern är på något sätt det som förenar oss. Men bara vissa. Bara ibland. Och bara på ytan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!