Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Se upp, se uppfinnare Ericsson!

Göteborgarna är ett svårflörtat släkte när det kommer till statyer. Ett känt namn är ingen garanti för att ett konstverk skall bli uppskattat. Oftast är folk ganska likgiltiga; de som är negativt inställda gnäller lite och skriver insändare. Som tur är går man sällan till sådana handgripligheter som att kasta konstverk i kanalen, vilket faktiskt hände för några år sedan i samband med en utställning i Trädgårdsföreningen.
Olika generationer har olika syn på konst. Det tar ibland tid att ta till sig ett nytt formspråk, att vänja sig vid nya material, att förstå symboliken. Att Carl Milles fontän med Poseidon från början väckte sådan anstöt har vi svårt att förstå i dag.

När Poseidon invigdes 1931 var det stor folkfest på Götaplatsen. 20 000 människor hade samlats för att vara med när statyn skulle avtäckas. Men knappt hade täckelset fallit förrän diskussionens vågor började gå höga. En del tyckte han var alldeles för ful med sitt groteskt grinande ansikte, ett mellanting mellan djur och människa. Andra blev moraliskt upprörda över hans nakenhet och krävde att den fula gubben omedelbart skulle tas bort.
I dag är Poseidon vår mest kända staty, en fin symbol för sjöfartsstaden Göteborg. Genom höjden och den genialiska placeringen mitt på Götaplatsen dominerar statyn hela omgivningen ända ner till Gustaf Adolfs torg. Det är en magnifik syn.

De politiker som fortfarande vill flytta hela fontänen till ena sidan av Götaplatsen, för att ge bättre plats för publiken vid olika evenemang, bör snarast tänka om.
Många går förbi statyn av John Ericsson i korsningen Parkgatan – Nya Allén utan att lägga märke till den. Allt de ser är ett vackert stenfundament omgivet av buskar. Men höjde de blicken skulle de se John Ericsson högst uppe på sockeln.
Som så ofta i Göteborg hade pengar till konstverket samlats ihop på frivillig väg. Det var inte svårt, för John Ericsson var en både känd och populär person sedan han uppfunnit propellern och konstruerat pansarbåten Monitor.
Stadsfullmäktige tillsatte en statykommitté, som i sin tur anordnade en tävling. Ingel Fall-stedts förslag ansågs bäst och han fick det prestigefyllda uppdraget. Han arbetade i flera år med statyn men mötte hela tiden motstånd. Han kritiserades för att ha skildrat den store uppfinnaren på ett ovärdigt sätt med skrynkliga byxor och trumpen uppsyn, och stadens styrande män försökte påverka hans konstnärliga arbete. Till sist blev det för mycket för honom och han begick självmord på ett hotell i Köpenhamn i juni 1899.
En djupt tragisk historia bakom ett konstverk där ingen längre reagerar för skrynkliga byxor och en trumpen uppsyn.

Det har länge varit en uttalad policy i Göteborg att det skall finnas konstverk inte bara i centrala stan utan i alla stadsdelar. 1984 var det dags för Hammarkullen. Rino Bozajics brons-skulptur Balansören placerades på Hammarkulletorget. Den föreställer en cirkusartist som står på händerna balanserande på ett hjul. Den symboliserar en människa som övervinner svårigheterna och finner harmoni i tillvaron.
Det var bara ett problem med den som ingen tänkte på; cirkus-artisten, en man, var naken.
Gång på gång vandaliserades skulpturen och lika ofta reparerades den, tills fastighetsägaren en dag tröttnade och ställde undan skulpturen i ett lager.

Nu har Balansören fått en ny placering på Doktor Wengbergs gata på Guldheden. Han står uppe på en hög mur med Toltorpsdalen nedanför. Skulpturen kan ses vida omkring och har blivit ett omtyckt inslag i stadsbilden. 
Hammarkulletorget saknar i dag offentlig utsmyckning. Det behövs ett konstverk som invånarna kan relatera till. Kulturnämnden har lovat att de inte skall behöva vänta så länge till.

Margita Björklund
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!