Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Schlagern får killarna att glittra och dansa

Manboy. Erik Saade i Melodifestivalen 2010. Foto: Sven Lindwall

Tacka schlagern för att machomanéren mjukats upp i Sverige och att genuströjan blivit lite större, skriver Anna Hellgren.

FAKTA

"Det smakar skit, men kom igen tråkmåns, det är ju lajbans.

Gunilla Brodrej har fått nog av Christer Björkmans sockrade anrättning. Läs hela artikeln på gt.se/kultur

Det går inte att säga säkert, men jag tror det började med Eric Saade. Plötsligt hade landets alla små manboys en ursäkt att spränga sig loss från vardagens hårdkodade maskulinitetslekar. En cool kille som dansar!

Så även min systerson. Oändliga var tillfällena när han på imiterad engelska vickade på höfterna halvvägs ner i spagat. Sedan fortsatte det med samma Saades "Popular" och förra årets danssensation David Lindgren. (Och i just detta anekdotiska exempel även med den mer finkulturella Michael Jackson, men det är en annan historia.)

Visst, det går lätt att skriva under på alla de invändningar kollega Brodrej här intill anför mot schlagerspektaklet. Därtill lyckas de små treminuterskakorna klistra sig fast även i den mest kultursvala medborgarens refrängminne - med hjälp av ren upprepningsterror.

Men Melodifestivalens feminiserande inverkan på framför allt den manliga delen av befolkningen går inte att överskatta: Gammbögen Björkman sveper sitt trollspö över vintermånaderna och vips låter sig gammal som ung förföras av glittriga mansbakelser, gamla dragqueens och svulstiga balladdivor. Machomanéren åker kanske inte ut genom fönstret, men andra saker får plats samtidigt. Genuströjan blir lite större.

För bara en generation sedan var det otänkbart att småpojkar - som i allt övrigt uppfyller maskulinitetskraven - skulle komma undan med något så "fjolligt" som att fixa frisyren, lägga huvudet på sned och i diskotakt genomföra avancerad koreografi inför publik.

Det är så klart inte Christer Björkmans förtjänst, otaliga är de som genom politisk kamp gjort Sverige till ett lite mindre homofobiskt, transhatande och kvinnofientligt ställe att leva.

Men som massfenomenal indoktrinering betraktad är en schlagerfestival långt mycket effektivare än, säg, tio genuspedagoger.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!