Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sagoläsning med extra allt

Sara Björklund Jönsson och Amanda Larsson. Foto: Lisa Irvall

Liv Landell tycker att sagoläsningen på Alfonshuset fungerar fint i all sin enkelhet.

alfons

TEATER

Godnatt, sa Alfons Åberg, Vem räddar Alfons Åberg? | Idé och medverkan: Johanna Hedberg, Saga Björklund Jönsson, Amanda Larsson | Musik: Georg Riedel | Konstnärlig rådgivare: Staffan Götestam | Scenografi: Tor Svae | Spelas varje söndag - fredag på Alfons Åbergs Kulturhus till och med 30 december

Längst in i Alfons Åbergs kulturhus finns en riktig, liten teater. Publiken sitter på klassiskt barnteatervis bland stora kuddar och i mjuka soffor. Den lilla scenen med den finurliga scenografin är dold bakom den klassiska, röda sammetsridån.

Känslan är murrigt mysig, när Alfons Åbergs farmor, Johanna Hedberg, kommer lunkande med en bok under armen och slår sig ner i finfåtöljen hörnet. Hon småpratar lite och tar fram den mest kända boken ur Gunilla Bergströms stora produktion: Godnatt, Alfons Åberg. Så börjar hon läsa med småknarrig röst. En lite distraherande och överflödig knorr. Barnen kan sin Alfons och förstår att hon är Farmor - särskilt som ett tecknat jätteporträtt från böckerna sitter som kollage på en av salongens väggar.

 

Berättelserna om Alfons Åberg är stillsamma, vardagliga och uppskattade av sin unga publik. På samma sätt skulle man kunna beskriva de korta dramatiseringarna som teaterkonstellationen "Dom" bjuder på. Rejäl högläsning med sång och mimpräglade skådespelare mot bakgrund av smart scenografi.

Inget märkvärdigt, men trevligt, välbekant - och en smula komplicerat. Alfons är trots vardagligheten en säregen karaktär, inte minst visuellt.

I en paus bekräftar huvudrollsinnehavaren Sara Björklund Jönsson att det varit lurigt att få fram den lille brunklädde killen med de överdimensionerade ögonen. Efter ett besök hos frisören har hon hjälpt sig själv på traven med spikfrisyr. Hennes Alfons har sedan formats med mycket kroppsspråk och lite sång. Fint och respektfullt mot både publik och författare.

Små visor färgar helheten med en poetisk nyans, men kärnan är böckerna. I den första berättelsen vill Alfons inte sova. Hans pappa - Amanda Larsson i skallig clownperuk - goofar runt med vatten, nalle, ficklampa och potta. Det blir mer skruvat än i förlagan.

 

Den jovialiske pappan blir skojig och klumpig, till åskådarnas förtjusning. Och visst är det kul att farbrorn snarkar i trappan, men jag hade önskat en nedtonad pappa. Den vuxnes kärleksfulla tålamod och trygghet är essensen i den här lilla berättelsen.

Andra föreställningen Vem räddar Alfons Åberg handlar om vänskap. Världens mest kända låtsaskompis Mållgan markeras med ett blått ljussken - en av flera smarta lösningar på den minimala scenen. Alfons lär efter en rad kompisbakslag i sin nya trappuppgång känna Viktor. Tycke uppstår och en pojkarna upptäcker att bästisar vågar bråka och tycka olika. Kul, piggt och troget ursprungssagan.

Nästan varje dag i veckan finns tillfälle att se dessa två Alfonstolkningar, ett stenkast från julhandeln i Nordstan.

Den som har barn i förskoleåldern kan med fördel passa på.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!