Ravels "Bolero" får hjärtat att banka

Publicerad

Den som vill gå med ungarna på teater i Göteborg har just nu flera små, kompetenta scener att välja mellan. Nivån är genomgående hög, men lite snopen blir jag på Teater Jaguar, som valt att dramatisera guldkornet "Lennarts listor" av B. Bottner och G. Kruglik.

Fria teatergrupper brottas alltid med finansieringsproblem, och gissningsvis har det denna gång påverkat det konstnärliga innehållet. Jaguar har valt en mycket enkel scenografi, utan koppling till bokens svenska illustratör Olof Landströms stämningsfulla, street-smarta bilder. Visst är sagan om den patologiskt inrutade höghusmusen Lennart och hans bohemiska granne finurlig i sig, men skådespelarna lyckas inte riktigt kompensera alla mysiga detaljer med bara kroppsspråk.

Fast Torben Sigelius Kulin är skicklig när han i rollen som Lennart interagerar med sin livliga publik på rätt sida gränsen till kaos. Tillsammans med pigga Louise Juliusson och punkiga Emil Klingvall gör han morsk och musikalisk teater med stora gester, och lockar många barn till skratt. Helheten blir dock inte så gedigen som den brukar vara.

 

På Masthuggsteatern vankas det också dramatisering av en bok. "Alexander och påfågeln" bjuder på en färgstark, hjärtskärande resa tillsammans med en barnarbetande pojke och hans märkliga djursällskap, i ett dunkelt Brasilien. Dans och musik samsas med en ambitiös, mångbottnad dialog. Masthuggsteatern lyckas skapa samtida relevans och närvaro trots den surrealistiska tonen och de exotiska ramarna. Något för en lite äldre barnpublik.

Martina Montelius "Drömström och Rundlund" på Teater Kurage utspelar sig i ett brunskimrande arkiv fullt av hemliga platser, med en ljudmatta bestående av Haval Alnazars suveräna human beat box. Man skulle kunna kalla upplägget för en korsning mellan Kafka och "Fem myror". En lätt absurd dialog går i cirklar och ställer kvasilogiska frågor i poesins gränsland.

 

Drömström och Rundlund görs av Rebecca Alverfors och Anna Runa Kax, i finurlig förvissning om att publiken kommer att förstå. Och det gör publiken. En hel salong av lågstadiebarn tittar fokuserat på ett drama utan vanliga ramar, där märkliga självklarheter som akvariefiskar i hus mellan revben avhandlas. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av kontrasten mellan den bruna miljön och de sprakande replikerna, eller av den mänskliga födelsedagstårtan som har grädde i håret, eller av det oupphörliga låtsasjobbandet med kontorsmateriel.

Men det är först när jag sjunker ner i Teater Sesams lilla, hemsnickrade salong, som mitt hjärta börjar klappa på allvar. För den mångåriga konstnärliga ledaren Nasrin Barati har med "Vägen till Bolero" skapat en riktig pärla och bjuder på folkbildande, njutbar och humoristisk dockteater för alla mellan 2 och 102 år. Med utgångspunkt i Ravels klassiska mästerverk "Bolero" får publiken följa en brokig dockorkesters öden och äventyr under generalrepet inför en storpremiär.

 

Figurerna är, som alltid, mycket välgjorda med personligt utseende och uttryck. Sesam introducerar demondirigenten med sin stolta profil och sin passion, och så i lugn och ro den nervösa flöjtisten, den flirtige harpisten, den förrymda knähunden, de två blyga violinisterna och några till. Myra Neander och Mala Kyndel turas om att dra i trådarna, och skådespela med en lågmält humoristisk dialog. Stämningen vrids upp på ett sätt som påminner om själva stycket, och till slut är det äntligen dags att spela upp.

Det blir en rörande och innerlig konsert. Med hjälp av filmprojicering på orkesterdiket skapas en känsla av liv trots att bara ett par dockor kan röra sig samtidigt. För många barn kommer det att bli första kontakten med en klassisk fullträff, illustrerad på ett närvarande och kärleksfullt sätt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag