Emmy Rasper. Foto: Per Wissing
Emmy Rasper. Foto: Per Wissing

Rasper: ... och där i min säng ligger ingen

Publicerad

Söndag. Förra veckan slutade jag vara programledare i P3. Förra veckan slutade jag också vara ihop. Separationerna upphöjdes till två. Så jag drog, flydde landet och kraven. Doppade tårna i Landwehrkanal i Berlin. Lät mig bli bjuden på kaffe och kramar. Pratade om vikten av att inte alltid bita ihop. Att våga släppa taget. Att våga göra det som känns rätt i just mitt eget hjärta.

Men söndag är dagen då jag måste komma hem och städa upp. Åker till min gamla arbetsplats. Går igenom fyra år av minnen, texter, mejl och ljud. Skriver ut och sparar det som är viktigt. Hör min egen glada röst i ljudfilerna. Packar ner det jag behöver i en påse. Åker hem. Till min egen säng. Och där ligger ingen.

 

Måndag. Äter knäckebröd i sängen. För att jag får, och för att ingen kan bli irriterad. Klockan 10.00 ska jag anmäla mig på arbetsförmedlingen. Tar på mig mina guldskor. De luktar mögel. Väljer att inte se det som en symbol för någonting alls.

 

Tisdag. Ser Dox-dokumentären Buck på SVT Play. Hästtränaren Buck kommunicerar med de oroliga unghästarna. Han är varsam. Möter deras ilska med lugn. Nästan alltid lyckas han skapa för­troende mellan människa och häst genom sin förmåga att respektera och vara bestämd.

Men den oroliga hingsten hatar allt. Sparkar bakut. Är farlig. Det finns inget att göra. Hästen måste avlivas. Är tacksam för att samma slut inte väntar människor med oroliga själar.

 

Onsdag. I tidningarna debatteras trängselskatten. Kan vi reducera trängseln i min hjärna vore jag glad. Tack på förhand.

På kvällen går jag och en vän till Dubbel Dubbel. Jag vill äta vegetariskt. Hon måste äta glutenfritt. Erik i baren skrattar åt oss. "Ni vet att ni har gått till en degrestaurang?" Ja, vi vet.

Kocken lagar en fantastisk måltid. Utan gluten och utan kött. Väljer att inte värja för klyschan och tänker att det är förlösande med människor som inte ser problem utan utmaningar.

 

Torsdag. På kvällen går jag på en konstkväll för Fair Sex på Lagerhuset. Mathilda Frykberg har skrivit mäktiga texter i formen högläsningssagor för vuxna, med tema ärlighet och vila. Tanken är att de ska fungera som tematiska motvikter till sextrafficking. Jag önskar att det hade funkat så.

Indiekören uppträder och sjunger Lykke Lis Get Some och First We Take Manhattan av Leonard Cohen. Regnet öser ner utanför.

 

Fredag. Går igenom veckans nyheter. Ny forskning visar att skräp-DNA som tidigare inte ansetts ha någon viktig funktion visst är viktig. Att skräpet i själva verket är avgörande för hur celler och organ fungerar.

Gillar den nyheten. Skräp och det som för stunden verkar obetydligt kan i morgon eller om tio år vara just den pusselbiten som är avgörande och som gör hela skillnaden.

Läser vidare att Obama har hållit tal i USA, han ber om förnyat förtroende. "Ni valde mig inte för att jag skulle säga vad ni vill att jag ska säga. Ni valde mig för att berätta sanningen." Frågan är hur framgångsrikt det är? Det är alltid en risk att säga sanningen.

Att berätta för nån att livet inte bara kan innehålla sockervadd och lycka utan även hårda tag och sorg mottas sällan med hejarrop. Tro mig. Jag har testat. Somnar ensam till tonerna av skivan som går på repeat hos mig Swing of Sorrow från Umeåbandet Winhill/Losehill.

 

Lördag. Det är en vecka sedan jag kom hem från Berlin. Över en vecka sedan jag valde att fly i stället för att fäkta. Har begravt mina svärd och gömt min revolver, fast bär fortfarande skyddsdräkt och skottsäker väst.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag