Professurer till salu?

Publicerad
Uppdaterad
En känd advokatbyrå betalar juridiska institutionen vid Göteborgs universitet 125 000 kronor om året för att stärka forskningen inom sitt eget område - affärsjuridik. Bakom ligger ett avtal som också gör gällande att en av byråns mer kända advokater i pensionsåldern blir gästprofessor inom samma område på Handelshögskolan.
Tillsättningen väcker frågan om professorstitlar är till salu vid Göteborgs universitet.
– En muta kan vara något annat än pengar, till exempel en fin titel, sa advokat Claes Beyer till TT i februari 2005. Han gjorde det i egenskap av ordförande för näringslivsorganisationen Institutet mot mutor. Beyer hade just anmält utnämningen av statsminister Göran Persson till hedersdoktor vid Örebro universitet till riksåklagarens korruptionsenhet.
Fyra år senare installeras den 73-årige Claes Beyer, under högtidliga former, till gästprofessor vid Göteborgs universitet.
Vem som helst kan inte bli professor, inte ens en gästande sådan. Enligt Högskoleförordningen ska man ha visat ”såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet” – vilket också ska bedömas av utomstående sakkunniga inför tillsättning.
Någon sådan bedömning hade inte gjorts av Claes Beyer när Handelshögskolans dekanus Rolf Wolff utsåg honom till ”innehavare av en anställning som professor i publik affärsjuridik, särskild aktiemarknadsrätt och associationsrätt” den 17 oktober 2008.

Wolffs beslut förvånade knappast någon. Redan tio dagar tidigare, i ett pressmeddelande från Mannheimer Swartling, hade Claes Beyer presenterats som ny gästprofessor på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
– Jag är naturligtvis glad och hedrad av att institutionen och byrån har velat anförtro mig denna ställning, sa Beyer, och dagen efter, den 8 oktober, kunde man läsa om utnämningen i flera tidningar.
Gästprofessuren, som omfattar 10 procent av heltid, är en del i ett större samarbetsavtal kring olika typer av utbyten mellan advokatbyrån Mannheimer Swartling och Juridiska institutionen. Enligt detta betalar också advokatbyrån institutionen 125 000 kronor per år för att stödja doktorandprojekt eller annan forskning inom det juridiska fält där man själva verkar.

Ett sådant arrangemang väcker förstås frågor. Handlar det inte om ren och skär produktplacering?
– Visst, man kan välja att se det på det sättet om man så vill, säger prefekt Mats Glavå som har undertecknat avtalet för juridiska institutionens del.
– Men det är ju också vår uppgift att samverka med omvärlden. Det bidrar till att göra utbildningen bättre. Och Mannheimer Swartling lägger ner massa tid på det här. Men visst ser jag att det finns en problematik.
Per Cramér, professor vid juridiska institutionen och prorektor på Handelshögskolan, gör också det och säger inte emot när GT påstår att det, åtminstone för en utomstående, är lätt att tolka avtalet som att professorstiteln är köpt.
– Den risken är uppenbar. Jag håller helt med dig.
Han poängterar dock att han själv aldrig var inblandad i framtagandet, men säger att avtalet har diskuterats en del på institutionen.
– Jag vill inte försvara en dålig sak, men samtidigt är Claes Beyer en mycket duktig och kompetent person och jag vill inte att hans goda rykte ska påverkas av det här. Vi har haft ett långt samarbete med Mannheimer Swartling och jag tror att de hade hjälpt till med doktorandfinansiering oavsett hans professur.

Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, håller det som ungefär lika troligt som att himlen skulle ramla ner i huvudet på oss.
– Det är ju inte första gången institutionen ingår ett sådant här avtal med en advokatbyrå, säger han.
Numera har han sin professur på Göteborg Research Institute (GRI). Juridiska institutionen lämnade han i besvikelse 2006 efter att man skrivet avtal med Mannheimer Swartling – ett avtal som först gjorde byråns delägare Claes Lundblad till gästprofessor.
– Man nämnde inget för mig förrän allt var klart. Man visste att jag skulle bli skitförbannad.
Det fanns en del i bägaren innan, men detta fick den definitivt att rinna över.
För Dennis Töllborg är det inget snack om vad det hela handlar om.
– I stället för guldklocka köper man en professorstitel till en välförtjänt medarbetare på ålderns höst. 125 000 kronor om året kostar de.
Töllborg menar att det har varit allmänt känt.
– Snacket fanns om köpeprofessurer. Många byråer på stan var upprörda över att de inte fick vara med.
Och varför fick de inte det?
– De var inte tillräckligt kapitalstarka.
Men tjänar inte Juridiska institutionen något på det här avtalet?
– Jag vet inte vad som skulle finnas på pluskontot förutom pengarna. Kontakt och utbyte med advokatbyråer hade vi redan på 80-talet.
– Jag har inget emot att universitetet samarbetar med näringslivet, eller att Hjörne donerar pengar till en gästprofessur på journalisthögskolan. Så länge GP inte styr vem som innehar den är det fair enough.
Per Cramér säger också att ett universitet aldrig får spela med i näringslivets spel, att det skulle undergräva dess legitimitet – men han vill inte kalla Mannheimer Swartling-professuren för en ”köpeprofessur”.
– Avtalet är inte helt lyckligt, men det skedde i okunnighet, säger Per Cramér.

Jo, nu vet man bättre. Anledningen är att GU:s rektor Pam Fredman, den 19 januari 2009, beslutade att ”erinra dekaner och fakultetsnämnder om att högskolelagens och högskoleförordningens behörighetskrav och andra regler för anställning som professor även gäller gästprofessor; professorsförordnade får utfärdas endast efter rektors beslut.”
– Det var inget enskilt fall som låg bakom det. Det var helt enkelt ett tydliggörande, säger Pam Fredman.
På GU finns flera felutnämnda ”gästprofessorer”. Men vem är egentligen behörig att bli det? Högskoleförordningen kräver, som sagt, ”såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet”? Mats Glavå tolkar den vaga formuleringen som att man faktiskt inte behöver ha doktorsexamen – vilket krävs för lektorer – för att blir professor. Därmed skulle till exempel Claes Beyer kunna vara behörig.
Anders Mellstrand, verksjurist på högskoleverket, håller med om förordningen är luddig, men menar att det skulle vara absurt om kraven på professorer skulle vara lägre än de är för lektorer. För riktlinjer, som visar att doktorsexamen mer eller mindre är ett grundkrav för professorer, hänvisar han till Högskoleverkets rapport ”Befordran till professor och lektor” och till beslut i anställningsärenden i överklagandenämnden för högskolan.

Mats Glavå menar dock att det är lite speciellt med Claes Beyer – han är formellt inte anställd av Göteborgs universitet, lönen betalas av Mannheimer Swartling. Men kan då rektor fatta beslut om att förordna honom?
– Rektor har fattat beslut om att anställa Claes Beyer som gästprofessor, säger Mats Glavå.
Det har inte Pam Fredman. Visserligen skickade Handelshögskolans en framställan för beslut till rektor den 17 oktober 2008, men den nådde aldrig längre än till dåvarande chefen för rektors kansli, Magnus Petersson. Han returnerade det.
– Det grundläggande skälet var att han formellt inte skulle anställas som gästprofessor av GU. I annat fall hade en sakkunnighetsbedömning behövts göras, säger han.
Så varför installerades Claes Beyer, utan rektors bifall, på professorsinstallationen sju månader senare?
– Det är bara att inse att det blev så, säger Pam Fredman. I efterhand kan vi säga att det inte var bra. Men med rektorsbeslutet försökte vi förtydliga vilka regler som gäller. Det är fakulteterna själva som styr vilka som ska installeras under professorsinstallationen.

I år kommer dock inte några ”gästprofessorer” att installeras, utan i stället hälsas välkomna vid professorsinstallationen den 21 maj.
– Inom akademin ska vi aldrig släppa på våra grundläggande värderingar. Samtidigt kan vi inte heller stänga in oss i en bubbla. Samspelet med omgivningen är en viktig del av vår verksamhet, men vi måste lära oss att göra detta med respekt.
Benämningen gästprofessor ska därför, som det från början var tänkt, i fortsättningen bara tillfalla riktiga professorer som under viss tid lånas in till GU från ett annat universitet. Till gäster utan akademiska meriter måste en ny titel tas fram, menar Pam Fredman.
– Det är viktigt att vi hittar något med stort värde. Men det kommer antagligen få arbetas in under tid för att få det värde som personerna representerar.

Men vad är det egentligen för fel på benämningen gästlärare? Hade Claes Beyer titulerats det (vilket han nu formellt faktiskt gör) hade den här artikeln aldrig skrivits. Men det säger sig självt att man inte kan locka framstående personer till Göteborgs universitet med gästlärartjänster. Eller?
Mats Glavås svar är snabbt och kort:
– Nej.

Lars Nicklason
kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag