Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Politiken hamnar på efterkälken"

Kaos. Skeppsbron illustrerar hur Göteborg planerar efter en verklighet som inte finns kvar när bygget är klart.

Foto: Rolf Andersson
Jan Jörnmark tycker att den som skyller allt på Hulthén gör det lätt för sig, problemen fanns redan innan hennes tid.

Det här blev veckan när Anneli Hulthén bestämde sig för att lämna politiken. Hennes dryga decennium som kommunalråd har varit händelserikt, vilket inte minst syns på att Socialdemokraterna i Göteborg tappat en tredjedel av sina väljare. Den som skyller allt på Hulthén gör det dock för enkelt för sig, för alla dagens problem började synas redan på Göran Johanssons tid. Det allvarligaste kan vara den ständigt växande oförmågan till konstruktivt omtänkande.

Samhällsutvecklingen går så snabbt att politiken och de långa planeringsprocesserna hamnar på efterkälken. När lösningarna kommer på plats är de anpassade till problem som inte längre existerar, vilket gör nästan alla missnöjda. Ett bra exempel fick vi häromveckan när spårvagnen började gå längs Skeppsbron – men där uppmärksamheten riktades mot flyttningen av snabbfärjan över älven till ett betydligt sämre läge.

Förklaringen till missnöjet finns i två oväntade förlopp som startade under 90-talet på båda sidorna av älven. På Lindholmen fick Göran Johanssons handlingskraft för en gångs skull positiva effekter, när den röjde väg för Ericssons etablering. Sedan gick utvecklingen snabbt och i dag är området en av stans absoluta ljuspunkter. I Linné blev bostadsrättsomvandlingen katalysatorn för en intensiv renoverings- och förtätningsverksamhet. Två decennier senare har stadsdelen och fått en ung och köpstark befolkning som skapat ett synnerligen vitalt stadsliv.

 

Nya arbeten, bostäder och nöjen gjorde att det uppstod ett behov av att röra sig mellan älvstränderna och glädjande nog reagerade de ansvariga innovativt. År 2001 utökades trafiken med Älvsnabbaren, som blev en succé genom att göra det enkelt att ta sig med cykel från Järntorget till Lindholmen. När båtantalet ökades blev dessutom turtätheten unik.

Problemet var bara att det parallellt pågick en planering av Skeppsbron, där det skulle frigöras några hektar mark när Götatunneln grävts klart. Utvecklingen av området har blivit en katastrof, men till sist har nu alltså spårvagnen dragits fram. Från början innehöll de stora visionerna för området också en omfattande skärgårdstrafik till city. De planerna har sedan både devalverats och skjutits upp, men däremot överlevde idén om att bygga ett resecentrum med omklädningsutrymmen för chaufförer. För 50 miljoner kommer därför både en sushibar och pressbyråkiosk att stå klara till våren. Det enda som saknas är naturliga trafikflöden, så därför tog Västtrafik beslutet att flytta dit Älvsnabbaren när spårvagnsslingan öppnade. Att flytten innebar stora försämringar för turtätheten och tillgängligheten spelade däremot ingen roll.

 

Skeppsbron ansluter perfekt till en göteborgsk tradition där man tidigt i planeringsprocesser binder sig vid illa underbyggda beslut eller visioner med svag förankring i verkligheten. De blir därför svåra att genomföra och fastnar i stället i ett utdraget vattentrampande som gör alla missnöjda. I slutänden leder det till att stans ekonomi urholkas samtidigt som polariseringen ökar. Behovet av politiker som kan vända den utvecklingen är nu akut.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!