Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Planet tappade propellern över Göteborg

Förmiddag torsdagen den 30 oktober 1947.
Flygkapten Rune Freiholtz – av kollegerna kallad ”Münther” – har lyft från Torslanda flygplats på Hisingen med uppdrag att agera måltavla för kustartilleriet på Käringberget.
Freiholtz är infödd göteborgare och chef för den avdelning av företaget Svensk Flygtjänst som från Torslanda utför målflygning för svenska försvaret. Det innebär att flygplanen är utrustade för att bogsera luftmål i form av flaggor, ballonger eller ”korvar”.
Planet han sitter i är Miles Martinet SE-AZD, en engelsk konstruktion speciellt framtagen för målbogsering, men med lågt anseende hos flygare och mekaniker som betecknar typen som ”ren engelsk skit”.
Mera officiellt angavs plantypen ”lämna mycket i övrigt att önska”.     

Många historier cirkulerar om mystiska störningar som uppträtt efter någon timmas gång med upprepade motorstopp, vilket bland annat har lett till att piloterna vägrat flyga uppdrag över Vättern för luftvärnet i Karlsborg. Andra berättar att piloterna hade bensindränkta trasor med sig i cockpit för att torka bort smörjstänk från vindrutan!
Uppdraget att bogsera luftmål som utsattes för beskjutning var alltså förenat med diverse faror, men det kapten Freiholtz råkar ut för den här höstdagen hade han nog ändå inte räknat in bland akuta risker.
Han har gjort några överflygningar vid KA 4 och ligger på nordlig kurs över älvinloppet när det plötsligt smäller till och motorn rusar upp i toppvarv!
Har planet blivit träffat?

Han kuperar motorn och ser till sin förskräckelse att planets stora trebladiga propeller lossnat och nu singlar i väg neråt, utan att några göteborgare är medvetna om vad som pågår över deras huvuden. Dessbättre slår den i vattnet vid Skarvik och piloten är nu abrupt ställd inför valet att antingen hoppa, försöka gå ner på vattnet eller utnyttja fart och riktning för att nå land på Hisingen.
Han väljer det senare.
Men landningsstället går inte att fälla ut. Med hjälp av handpump lyckas han ändå tvinga ut stället medan flygplanet snabbt förlorar höjd.
SE-AZD kommer vinglande in över fasta land, hjulen slår i backen men planet fortsätter ner i ett dike, där hjulstället slås tillbaka i infällt läge. Maskinen kanar vidare på buken och stannar slutligen mot en jordhög. Utan propeller men med oskadd pilot!

Haveriet var inte det enda som drabbade ”Gula brigaden”, som luftvärnare kallade dem på grund av deras gulmålade plan. Ett flygplan i luften med ett mål hängande efter sig i en wire på kanske dryga kilometern blev ju en jättelik åskledare. Det var också vad som hände ett plan av typen Fairey Firefly. Planet kunde landa, men motorfundamentet hade magnetiserats av blixten och fick demonteras för avmagnetisering!
Vid en flygning, också med en Firefly, fick piloten på väg mot Torslanda se att några objudna personer uppehöll sig vid hans nybyggda sommarhus vid Hällsvik. Forcerad landning för att tillkalla polis. Så forcerad att han landade utan att hinna fälla ut stället! Smärre brand uppstod men planet togs efter reparation åter i tjänst.
Just det här flygplanet var en kvalificerad olycksfågel och hade redan tidigare havererat vid Ängelholm och några år senare fick det motorstopp över Ringenäs skjutfält utanför Halmstad. Nödlandade på en åker, kolliderade med en stenmur, brand, totalförstört. Besättning undslapp dock med smärre skador.
I maj 1960 stannade motorn i ett annat av svensk Flygtjänst Firefly-plan över Käringberget. Den här gången följt av nödlandning på vattnet. Medan planet sakta sjönk fastnade en av besättningsmännen med ena foten i sittbrunnen. Till all lycka bar han skor utan snören och lyckades därför krångla av sig skon innan planet gick till botten. De båda besättningsmännen räddades av en passerande fiskebåt.         

Ett av Svensk Flygtjänst
svåraste haverier inträffade vintern 1959 när en Gloster Meteor som första reaplan skulle landa på Visby flygplats.
Ett SAS-plan hade tidigare halkat av banan på de snötäckta fältet och blockerade trafiken. I väntan på att banan skulle öppnas kraschade Meteoren slutligen på grund av bränslebrist.
Med ombord var flygplatschefen Gösta Andrée, flygarpionjär från Göteborg och tidigare chef för Göteborgs dåvarande Lufthamn. Han hade för övrigt också under kriget flugit måluppdrag för Luftvärnets strålkastarförband. Andrée och piloten omkom båda i kraschen.
När det gäller Firefly-planens fortsatta öde så belades typen med omedelbart flygförbud sedan man upptäckt att plywoodpanelerna börjat spricka och lossna på några av planen. Det visade sig att råttor ätit upp limmet som höll flygkroppen samman!  

Utvecklingen med allt snabbare bombplan och interkontinentala missiler gjorde behovet av övningsskjutning mot luftmål förlegat, och det ursprungliga Svensk Flygtjänst lades ned 1986.
Rapporten om haveriet 1947 fastslog att det troligen var ”propellerväxeln som skurit”.
Rune Freiholtz slutade sin flygarkarriär 1975. Han dog nyårsafton 1991.
Platsen, där jordhögen stoppade den propellerlöse legendaren den fabulösa torsdagen 1947, kallades av lokalhumorn ”Münthers Hage”.
Ingen tycks längre veta var den låg.

Bertil Holmström
kulturen@gt.se