Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Måste lämna sitt land för att lära känna det"

Skillnader. "Det finns mycket tystnad i Sverige. I Haiti träffas man - dansar, festar, umgås. I Sverige hälsar inte ens grannen i trappan", säger Marie Paule Colas Alarto och Nahom Mondélus, två göteborgare från Haiti.

En stad blir aldrig större och rikare än de människor som bor där. Bland Göteborgs drygt 534 000 invånare finns folk från nästan alla jordens länder. Möt dem i GT-kulturens serie "Hela världen finns i Göteborg".

I dag Nahom Mondélus och Marie Paule Colas Alarto, två av elva göteborgare från Haiti.

haiti

ÄR: Västra halvan av den karibiska ön Hispaniola.

GRÄNSAR TILL: Dominikanska republiken.

HUVUDSTAD:

Port-au-Prince.

STATSSKICK: Republik.

STORLEK: Något mindre än Småland.

BEFOLKNING: 10 miljoner.

FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD: 63 år.

OFFICIELLT SPRÅK: Kreolska och franska.

RELIGION: Katolicismen är officiell religion, men cirka 20 procent är protestanter. Voodoo är utbrett och utövas i regel i samexistens med kristendomen.

DET VISSTE DU KANSKE INTE: Haiti består till fyra femtedelar av berg. Namnet är ett indianskt ord som betyder bergigt land.

I GÖTEBORG BOR: 11 personer från Haiti.

NAHOM OM...

...att vara invandrare:

"Jag vill inte läggas i jorden utan att ha delat med mig. Jag säger som John F. Kennedy: 'Fråga inte vad landet kan göra för dig utan vad du kan göra för landet.' "

...religion: "Vi fick bibeln i våra händer och tillämpade den bättre än de som tvingade den på oss. Dess betydelse i Haiti är stor, men den måste anpassa sig till vår tid. Missionärerna får inte lära folk att säga: 'Det ordnar sig nog i himlen'. Vi måste säga: 'Tack för att jag fått möjligheten att hjälpa mig själv att ändra min tillvaro.' "

MARIE OM...

...mångkulturell uppfostran: "Den svenska kulturen får min son automatiskt, så jag ger honom den haitiska. Jag pratar kreolska med honom och ger honom haitisk mat, så nu vill han även ha det på dagis och hos svärföräldrarna. På så sätt påverkas ju också den svenska kulturen. Min svärfar har blivit riktigt duktig på att laga haitisk mat."

...en nyvunnen frihetskänsla: "I Haiti stänger allt efter klockan fyra. Här kan jag handla det jag behöver när jag själv vill. Jag känner mig fri."

FAKTA

FÖDD I: I Port-au-Princes förort Carrefour, Haiti, nära epicentrum av jordbävningen 2010.

BOR I DAG: Biskopsgården.

ÅLDER: 36 år.

GÖR: Pluggar. Har tidigare arbetat med telekommunikation.

MODERSMÅL: Kreolska och franska.

PRATAR ÄVEN: Svenska och engelska.

FAMILJ: Svensk man, fyraårig son, andra barnet på väg.

FAVORITPLATS I GÖTEBORG: Havsnära platser i allmänhet, och särskilt Torslanda.

TID I SVERIGE: Fem år.

FÖDD I: Limbé, Haiti.

BOR I DAG: Nilssonsberg.

ÅLDER: 70 år.

GÖR: Pensionär. Är i grunden beteendevetare. Har arbetat som lärare, mentalskötare, terapeut, forsknings-assistent.

MODERSMÅL: Kreolska.

PRATAR ÄVEN: Svenska, franska, engelska och lite spanska.

FAMILJ: Fru från Finland. Fyra vuxna barn, varav två från ett tidigare äktenskap.

FAVORITPLATS I GÖTEBORG: Röda sten. "Jag har varit lokalpolitiker, och det var där som jag för första gången fotograferades för GP. Jag valde platsen på grund av dess närhet till havet."

AKTUELL MED: Har skrivit boken "Haiti - älskade land".

TID I SVERIGE: 37 år i olika omgångar.

De är ett omaka par, Nahom Mondélus och Marie Paule Colas Alarto. Och ett par endast i den mening att GT har sammanfört dem för ett samtal om deras gemensamma hemland.

Marie kom till Sverige 2010 - året då Haiti drabbades av den ödesdigra jordbävningen - och hon strävar fortfarande efter att erövra språket. Nahom är en välformulerad sjuttioåring med trettiosju år bakom sig i Sverige. Språket har han erövrat till den grad att han har skrivet en bok på svenska om Haitis historia och utveckling: "Haiti - mitt älskade land".

De olika förutsättningarna präglar naturligtvis samtalet, men den grundläggande känslan när vi ses i Maries kök är ändå en ömsesidig respekt mellan den äldre och den yngre. Marie bjuder på haitiska piroger (det heter paté i Haiti, men har inget med svensk paté att göra). Hennes oemotståndligt charmiga fyraåring sitter med vid bordet, en tv med nyheter från CNN (ljudet nedskruvat) står på i bakgrunden och det hela är mycket hemtrevligt.

- När jag kom till Sverige var det som turist, berättar Marie. Men sen träffade jag min blivande man, som är svensk. Vi flyttade ihop och i september 2012 gifte vi oss.

Mötet med det nya landet har i stort sett gått bra. Lite besviken är hon över att den haitiska gymnasiekompetensen är noll värd i Sverige.

Å andra sidan älskar hon utbildningssystemet, där hon inte behöver vara rik för att erövra de kunskaper som krävs. Sjukvården, däremot, lever inte upp till sitt goda rykte. Som invandrare i Biskopsgården upplever hon väntetiderna som orimligt långa.

- Sverige är på väg att utvecklas i amerikansk riktning, kommenterar Nahom. Folkhemstanken har övergivits. Men jag är samtidigt oerhört tacksam över att få leva här. Det räcker att jämföra med problemen ute i världen. I Haiti, i Gaza. Man önskar att alla hade samma tillgång till vatten, elektricitet och vård. Resurserna måste fördelas och det räcker inte att be till Gud. Världsproblemen når även hit.

Sitt första möte med Sverige fick Nahom som utbytesstudent under universitetsstudier i Frankrike. Sedan, efter att han mött sin blivande svenska fru, blev Lund hans hemstad. De skildes efter några år, men han blev kvar i landet och är numera gift med en finsk göteborgare.

Hur var dina första intryck av Sverige?

- Jag hade en positiv förhandsbild, och det var nog tack vare Björn Borg, som var den främsta Sverige-ambassadören på den tiden. Sen syntes det att Sverige fortfarande var ett relativt fattigt land, men med en tydlig plan, en struktur. För varje år blev det sociala skyddsnätet mer utbyggt, för varje år kom en ny bit motorväg. Volvo och Saab gick framåt och den allmänna känslan var att det fanns en duktig ingenjör bakom det här landet.

För Marie var förstaintrycket annorlunda, men även hennes förhandsbild var positiv:

- När jag lämnade Haiti ville alla bort därifrån, men "varför just Sverige" undrade många. Men det var inte så konstigt. Jag hade kollat på nätet och fått veta mycket av Sten Källman.

Sten Källman är musiker, pedagog och ett betydande namn inom 70-talets folkproggsvåg. Han har bott och varit verksam i Haiti och Nahom berömmer honom för hans stora engagemang.

Marie instämmer.

- Av Sten fick jag veta att här kan man leva i fred och skaffa en utbildning. Han hade rätt - Sverige är ett tolerant land.

Nahom kan dock vittna om att kulturmöten sällan är friktionsfria:

- Det har haft sitt pris. Jag har blivit bemött av attityder som att jag skulle vara en vilde som kom direkt från djungeln. Men jag säger till varje nyanländ jag möter: "Försök utbilda dig, lär språket. Det betyder inte att du tappar det du har med dig hemifrån, utan tvärtom att du kan göra det till en tillgång."

Vad är svenskarnas främsta särprägel?

- En typisk svensk är som min man, säger Marie. Han är tystlåten, och så älskar han potatis och pasta. Och Volvo och husvagn och sin semester och sin kärnfamilj.

Är svensken blyg?

- Ja, här finns så mycket tystnad. Varför är det så? I Haiti träffas man - dansar, festar, umgås. I Sverige hälsar inte ens grannen i trappan? Är det rasism, undrade jag i början.

- I regel inte, inskjuter Nahom. Svenskarna vill dela med sig men är konflikträdda och garderar sig genom att inte visa känslor. De kan inte öppna sig utan nån form av stimulans, och för den som garderar sig hela tiden behövs det bara lite stimulans för att han ska vända totalt. Då tappar han lätt kontrollen, och sen skäms han.

Men det är inte bara attityder utan även rent praktiska saker som kan krångla till det, menar Marie:

- Det var svårt i början med min man. Maten till exempel. Kan man äta med fingrarna ibland eller måste det alltid vara kniv och gaffel?

- Ja, säger Nahom. vi måste fortsätta arbeta för ömsesidig respekt. Det är tack vare kulturmötena som jag kan säga att jag har blivit en mer tolerant människa.

Ändras synen på hemlandet såhär på distans?

- Ja, för att känna sitt land måste man lämna det. Om du andas in en särskild lukt under lång tid blir lukten en del av dig och du märker den inte. Du reflekterar inte över den och går i samma fälla som dina förfäder gjorde. För trettio år sen kunde jag inte svara på vad som var fel med mitt land - jag kunde inte se det koloniala arvets betydelse. Nu förstår jag att haitiers sätt att vara, och i stort sett alla deras problem och konflikter, är förbundna med en lång tids förtryck.

- Även om svenskar är blyga verkar haitier, härifrån sett, mer misstänksamma och själviska, tillägger Marie.

- Fast du beskriver en annan generation än min, säger Nahom. När jag växte upp fanns inte samma misstänksamhet, man behövde inte låsa dörren. Men den ekonomiska utvecklingen har skapat den situationen vi nu har.

Marie nickar och berättar att sjuttio procent av haitierna saknar arbete. De som å sin sida jobbar delar inte med sig.

- Ja, säger Nahom. Åter beror det på den ekonomiska utvecklingen.

Att de vill stanna i Sverige verkar de båda vara överens om. Maries dröm är att familjen ska få råd att köpa ett hus i Torslanda, men drömmen förenas med att även kunna åka tillbaka till Haiti och hjälpa till.

- För min del blir det Kvibergs kyrkogård, avslutar Nahom. Fast jag lägger mig aldrig utan att ha lyssnat på nyheter hemifrån. Jag älskar landet, människorna, den långa vägen de har gått för sin överlevnad. Jag räknar till åttiofyra generationer präglade av mänskliga tragedier i kampen för en dräglig tillvaro. Allt detta är en del av mig, och när jag ser mitt lands kamp kan jag inte sluta gråta.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!