SKALENLIGT. När jag slog mig ned och drog huvan över huvudet var jag lite lätt besvärad, men snart försvann världen utanför. Efteråt känns ljuset i Drakens foajé lite för skarpt, skriver Malin Lindroth. Foto: Henrik Jansson
SKALENLIGT. När jag slog mig ned och drog huvan över huvudet var jag lite lätt besvärad, men snart försvann världen utanför. Efteråt känns ljuset i Drakens foajé lite för skarpt, skriver Malin Lindroth.  Foto: Henrik Jansson

Malin Lindroth tar klivet in – i ett ägg

Publicerad

Malin Lindroth sticker in sitt huvud i ett konstverk på filmfestivalen och vill inte komma ut igen.

En kvinna i jeans står och vinkar på en gata. Vinkar och vinkar med hela armen i stora, svepande rörelse. När jag nyss slog mig ned på sittplatsen och drog huvan över huvudet var jag lite lätt besvärad, så där som man är programmerad att bli så snart man bryter rutinen i ett offentligt rum, men efter bara en kort stund i kvinnans sällskap är jag helt absorberad av videoverket. Ett hummande, rytmiskt ljud bäddar in mitt huvud, skärmar av mig från eftermiddagssorlet runt kafédisken i Drakens foajé.

 

Konstverket som jag sitter i heter "Art Hood" och är den sortens offentliga konst, som man blir uppsökt av mer än man själv söker upp den. Som en del i konstprojektet Spot City - ett långsiktigt projekt som integrerar konst i det offentliga rummet - har konstnärerna Ann-Charlotte Rugfelt och Tomas Ferm skapat konst som man bokstavligen sticker in huvudet i, på en gång skulptur och videoinstallation.

Sedd från utsidan är konsthuvan lite utomvärldsligt klumpig med sittkulle och det stora urgröpta ägget som dras ned över huvudet. Väl på plats i skulpturen med filmen som projiceras på en liten skärm i ögonhöjd befinner jag mig som i en parallellvärld, ensam med kvinnan som ser mig rakt i ögonen och vinkar adjö - ja, jag tror det är adjö - med en innerlighet som gör mig besynnerligt rörd. Som om jag var på väg mot något stort och livsomstörtande, på väg att korsa ett hav, en kontinent och börja om någon annanstans långt borta.

 

Ögonblicket är laddat, intimt, på det sätt som det oundvikligen blir när någon ser dig i ögonen och vinkar tillräckligt länge. Lite ögonkontakt och den vajande handen, tänk att det är vad som krävs för att illusionen av en relation ska skapas! Tar ett par minuter bara, sedan känns det verkligen som om den okända kvinnan är en vän, som kommer att vänta med mat och vin i köket när jag kommer tillbaka.

"Art Hood" som har inspirerats av en skulptur från 1915 - "Den nyfödde" av den rumänske konstnären Brancusi - har tidigare visats på Göteborgs konstbiennal med videoverk av bland andra Makode Linde och Anna-Karin Rasmusson. Under filmfestivalen är det nya verk av Cheap Imitation och Tomas Ferm som flyttat in i huvorna.

Efter att ha suttit en stund med den vinkande kvinnan flyttar jag mig till skulpturen intill och ser vatten, ögon, badklädda kroppar flimra förbi någonstans i gränslandet mellan hot och idyll i Tomas Ferms bidrag. När jag väl har vant mig vid min enmansvärld är det behagligt, nästan vilsamt, att sitta med ansiktet täckt, avskuren och liksom skyddad från ljud och rörelser runtomkring.

 

I Brancusis skulpturer av nyfödda - "Den nyfödda II" är också känd som "Ägget" - är ett barnhuvud reducerat till en väldig, stiliserad mun, en pannrynka och haka. På sätt och vis är "Art Hood" också ett ägg, en sluten liten värld, lika skyddande som begränsad, som man får sitta i tills det är dags för kläckning.

När jag motvilligt lyfter på huvan en sista gång känns ljuset i Drakens foajé lite skarpare än vad jag står ut med.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag