JAPANINSPIRERAT. Koreografen Pedro Goucha Gomes låter Göteborgsoperans dansare laborera med buthoteknik, med gott resultat på Göteborgsoperans lilla scen. Foto: Foto: JUBAL BATTISTI
JAPANINSPIRERAT. Koreografen Pedro Goucha Gomes låter Göteborgsoperans dansare laborera med buthoteknik, med gott resultat på Göteborgsoperans lilla scen. Foto: Foto: JUBAL BATTISTI

Ljus på operan

Publicerad

En snygg palett av kompetenta koreografer gör varierande intryck på Operans lilla scen, tycker GT:s Liv Landell som väljer ut japansk ansiktsdans som kvällens höjdpunkt, näst efter ett stycke som rivs av bland lätta snödrivor.

Northern (de)Ligts är Göteborgsoperans lilla men trevliga satsning på koreografer baserade i Norra Europa. En kväll med möjlighet för en rad skickliga konstnärer att lämna korta avtryck, nästan som rörliga vykort som flimrar förbi. För den som är van vid att försjunka i ett och samma rörelsespråk känns det i alla fall så. Därmed inte sagt att det blir hafsigt. Personligen uppskattar jag att konstnärliga ledaren Adolphe Binder gör plats många namn.

Först ut är Pedro Goucha Gomes som drämmer till med en ovanlig stil för att vara på operan. Han har jobbat med den japanska buthons groteska formspråk och ödesmättade tematik. Tre till synes rödbrända, avskalade kvinnor rör sig mycket sakta i förkrympta poser framför ett suggestivt kollage av röntgenliknande bilder. De jobbar som sig bör med minsta detalj i sina kroppar, och använder inte minst sina ansikten som en bärande del av helheten. Ljudbilden är skrämmande dissonant - som det ska vara. "From Far to Deep" är ett gediget stycke i sin genre, men för mig är den stora behållningen att se dansarna anamma ett ovant uttryckssätt med sådan precision och passion.

Så får vi bekanta oss med Felix Landerers struttande gubbar i turkosfärgade kostymer. En liten, ändå myllrande grupp dansare tar sig fram som ett spastiskt, könsneutralt litet crew på spaning efter något diffust, möjligen hotfullt. Jag associerar till mumintrollens rädsla för kometen när dansarna rör sina kroppar i vågrörelser. De är lätt surrealistiska, väldigt samtida böljor som bildar ett märkligt, lite lustigt hav.


Första akten avslutas av min personliga favorit för kvällen: svenska Charlotta Öfverholm, som släpat in ett stycke is i fonden, och låter dansarna börja med en megamaffig, effektfull smäll. Sjukt snyggt på det där "här ska skåpet stå"-viset. Så börjar de gråklädda kropparna röra sig, snabbt snabbt - likt stora, vackra kackerlackor. För min del hade de gärna fått hålla på hela kvällen. Det är extremt musikaliskt och vältajmat utan att bli trist, och när crescendot rinner in i en sekvens där dansarna får lek-dansa bland virvlande snödrivor påminner det på ett inverterat vis om den legendariske koreografen Per Jonsson. Kort sagt strålande.


Ingun Björnsgaard stycke bryter av mot de andra med en ensam cello som enda ljudillustration till koreografin "Orfilia" Inspirationen kommer från Strindbergs "Inferno" men jag kopplar spontant verket till Kafka, och till Magritte. Snarlika, anonyma figurer i långa svarta jackor dansar ryckande, i ett stängt rum som glimrar i grått. Mönstret bryts av en kvinnas röst och kropp i en stor glaskula som materialiseras i fonden. Tjusigt och egensinnigt.

Kvällen avslutas av göteborgskoreografen Peter Svenzon, som i alla år jobbat intensivt på sitt kvicka, streetbaserade uttryck. Det betalar sig. Den starka ensemblen gör honom riktig rättvisa, genom sin suveräna teknik. Lite synd bara att dansarna lägger en stor del av avslutningen på att läsa repliker, av det enkla skälet att de inte är lika skickliga där.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag